Denna kunskapsöversikt syftar till att besvara frågeställningen: Vad säger forskning om historiskempati i historieundervisningen? Syftet med kunskapsöversikten är att inspirera oss själva somlärarstudenter, andra lärarstudenter och verksamma lärare att variera sin historieundervisning.Texter, som vetenskapliga artiklar, avhandlingar, utvärderingar och rapporter, har sökts i olikadatabaser. Den insamlade forskningen har granskats och resultatet indikerar att användandet avförstahandsskällor och förstahandsperspektiv i historieundervisningen främjar utvecklingen avhistorisk empati hos elever. En tydlig slutsats är att historisk empati kan utvecklas när elever får sättasig in i en historisk aktörs perspektiv eller tolka en historisk källa, men att de då behöver lämpligtstöd från sin lärare.

Historisk empati är förmågan att ta en historisk aktörs perspektiv utifrån dåtida levnadsvillkor. Det bidrar till att förstå nyanser i handlingar samt att förstå händelseförlopp som rationella snarare än slumpartade. Det finns begränsat med forskning på området i allmänhet men för elever i yngre åldrar i synnerhet. Denna undersökning är ämnad för att kartlägga hur lärare kan arbeta för att utveckla elevers historiska empati för elever som går i mellanstadiet. Genom att ha jämfört två olika lektionsmaterial; primärkälla och fiktionell gestaltning har olika faktorer som främjar elevernas historiska empati kartlagts. Av de två lektionsmaterialen var fiktionell gestaltning mer effektivt för utvecklingen av historisk empati än primärkälla. Det beror på att eleverna lärde sig fler levnadsvillkor, kunde identifiera sig med narrativet i högre utsträckning samt att det krävde mindre rent kognitivt att empatisera med rörlig bild. Vidare drogs också slutsatser om hur elever behöver få möjlighet till ett förstahandsperspektiv på historiska aktörer då det främjar den historiska empatin.