Detta arbete handlar om att undersöka en narrativ ljussättning av en labyrint och går i bakgrunden igenom hur ljussättning har fungerat genom tiderna fram till idag, samt hur forskning kring ljus i dataspel ser ut i dagsläget. Därefter följer problemformuleringen som utgår från två perspektiv, vilka är förstapersonsperspektiv samt top-downperspektiv. Frågeställningen vill undersöka en skillnad i hur en narrativ ljussättning uppfattas ur de olika perspektiven i en labyrintisk miljö. Problemformuleringen går även igenom hur utvärderingsmetoden var tänkt att fungera i relation till detta. Sedan går utvärderingskapitlet igenom resultatet av studien där en analys av tio intervjuer med respondenter som genomfört studien presenteras. Arbetet avslutas sedan med en diskussion kring hur arbetet gick tillväga och vad man kan säga om resultatet, vilket var att ljuset uppfattades som viktigt av båda perspektiven, samt en hypotes kring möjliga framtida arbeten som arbetet potentiellt kan leda till.

Det finns många sätt som spelutvecklare kan använda ljus vid skapandet av spelet. Två exempel på hur ljus kan användas är, dels för att lysa upp eller för att vägleda. Den här studien har haft i syfte att utforska hur spelare upplever ljuset som är synligt i spel. Medverkande har fått spela igenom ett enklare spel med en bana där de ska navigera i en öppen värld med förstapersonsperspektiv för att försöka hitta tre verktyg. Efteråt fick deltagarna medverka i en intervju för att undersöka hur de upplevde de ljuset. Resultatet från undersökningen visar att spelare generellt har en gemensam uppfattning av vad ljuset faktiskt har för syfte. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p><p>There are other digital material (eg film, image or audio files) or models/artifacts that belongs to the thesis and need to be archived.</p>

<p>Inlevelse i den digitala spelvärlden är ett utspritt begrepp bland spelare och spelutvecklare, men har termen samma innebörd för alla. Detta forskningsarbete tar upp tidigare forskning inom ämnet inlevelse i digitala spel men också vad spelare idag anser om termen och vilka faktorer de anser är viktiga att fokusera på när man vill skapa ett inlevelserikt spel i genren first-person shooter. Genom en litteraturundersökning av tidigare forskning samt en enkätundersökning framgår det att inlevelse kan delas in i tre olika nivåer: involvering, försjunkning och total inlevelse. Forskningsarbetet bekräftar tidigare forskning på området och för ämnet om inlevelse i first-person shooter genren vidare, där inlevelsen styrs av spelelementens fyra pelare: estetik, spelmekanik, story och teknik men är också högst beroende av en spelares personlighet, mentalitet och inställning till det spel denne spelar. Enkätundersökningen pekar också på ytterligare faktorer som kan stärka respektive hämma inlevelsen i FPS.</p> / <p>The term immersion is widely used in the video game industry, but there is still a lack of signs on what immersion really is, or if people are using the term with the same meaning behind it. This paper describes previous research relating to the subject but also what gamers think about immersion, and what different factors that they deem important to focus on when creating an immersive digital video game in the first-person-shooter genre. With research of previous work in the field and a survey on immersion showed that immersion can be seen in three different levels: engagement, engrossment and total immersion. This research paper confirms previous research in the field and moves the research of immersion in first-person shooters forward, where immersion is governed by the four pillars of game elements: aesthetics, game mechanics, story and technology but is also highly influenced by the gamers personality, mentality and attitude towards the game the gamer is playing. The research paper also indicates other elements which can enhance or limit the feeling of immersion in FPS.</p>

Inlevelse i den digitala spelvärlden är ett utspritt begrepp bland spelare och spelutvecklare, men har termen samma innebörd för alla. Detta forskningsarbete tar upp tidigare forskning inom ämnet inlevelse i digitala spel men också vad spelare idag anser om termen och vilka faktorer de anser är viktiga att fokusera på när man vill skapa ett inlevelserikt spel i genren first-person shooter. Genom en litteraturundersökning av tidigare forskning samt en enkätundersökning framgår det att inlevelse kan delas in i tre olika nivåer: involvering, försjunkning och total inlevelse. Forskningsarbetet bekräftar tidigare forskning på området och för ämnet om inlevelse i first-person shooter genren vidare, där inlevelsen styrs av spelelementens fyra pelare: estetik, spelmekanik, story och teknik men är också högst beroende av en spelares personlighet, mentalitet och inställning till det spel denne spelar. Enkätundersökningen pekar också på ytterligare faktorer som kan stärka respektive hämma inlevelsen i FPS. / The term immersion is widely used in the video game industry, but there is still a lack of signs on what immersion really is, or if people are using the term with the same meaning behind it. This paper describes previous research relating to the subject but also what gamers think about immersion, and what different factors that they deem important to focus on when creating an immersive digital video game in the first-person-shooter genre. With research of previous work in the field and a survey on immersion showed that immersion can be seen in three different levels: engagement, engrossment and total immersion. This research paper confirms previous research in the field and moves the research of immersion in first-person shooters forward, where immersion is governed by the four pillars of game elements: aesthetics, game mechanics, story and technology but is also highly influenced by the gamers personality, mentality and attitude towards the game the gamer is playing. The research paper also indicates other elements which can enhance or limit the feeling of immersion in FPS.

Self-image and the way we present ourselves to the world are highly relevant in today’s society, fostered to some extent by the ubiquitous use of technology. For example, the idealized body image that is disseminated in the media and on social networks can affect the relationship we have with ourselves. Beyond the idyllic images promoted by external agents, there is a personal aspect that also defines who we are and how we relate to our environment; that is self-fashioning, a constant self-driven, ameliorative change in accordance to the ideals promoted by somaesthetics. In line with this approach, our bodies could be understood as spaces for self-design to increase somaesthetic appreciation, both of ourselves and the world. This thesis discusses some early considerations for the development of self-fashioning technologies and the exploration of the design space. By conducting a soma-oriented workshop and a subsequent first-person exploration, I introduce a set of design features that might be addressed when devising embodied artifacts. They highlight the importance of "constant becoming," a situated ongoing process that shapes us, arguing that technologies for self-fashioning should support it. / Självbilden och hur vi presenterar oss för världen är högst relevanta i dagens samhälle, delvis underblåst av den allestädes närvarande användningen av teknik. Till exempel kan den idealiserade kroppsbild som sprids i medierna och på sociala nätverk påverka relationen vi har till oss själva. Utöver de idylliska bilder som främjas av externa agenter finns det en personlig aspekt som också definierar vilka vi är och hur vi förhåller oss till vår miljö; det vill säga self-fashioning, en konstant självdriven och förbättrande förändring i enlighet med de ideal som främjas av somaestetiken. I linje med detta synsätt kan våra kroppar förstås som utrymmen för självutformning för att öka somaestetisk uppskattning, både av oss själva och av världen. Denna uppsats diskuterar några tidiga överväganden för utformningen av self-fashioning teknologier och utforskningen av designutrymmet. Genom en soma-orienterad workshop och en efterföljande förstapersonsutforskning presenterar jag en uppsättning designfunktioner som kan hanteras när man designar inbäddade artefakter. De betonar vikten av "constantly becoming", en situerad pågående process som formar oss, och argumenterar för att teknologier för self-fashioning bör stödja det.