Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av vad som underlättade och hindrade evidensbaserad vård av ben- och fotsår inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor. Samtliga arbetade på hälsocentraler i södra Hälsingland. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk referensram användes PARIHS modellen. Huvudresultat: I studien framkom olika faktorer som underlättar respektive hindrar distriktssköterskor inom primärvården att arbeta efter en rutin för ben- och fotsår. Det som underlättade var ett välfungerande teamarbete på arbetsplatsen, att rutinen var anpassad så att den var lätt att arbeta efter och att den fanns lättillgänglig i datasystemet, specifik kunskap om sårvård och ett engagemang för patienten och för ämnet sårvård samt att patienten behöver stöd och utbildning för att kunna medverka i vården. Det som hindrade var bristande förståelse och engagemang från chef och kollegor, svårigheter att motivera patienterna till att medverka till behandling samt att journalsystemet inte var anpassat efter ben- och fotsårsrutinen. Slutsats: I studien framkom olika faktorer som underlättade och hindrade distriktssköterskor att använda sig av evidensbaserad vård av ben- och fotsår i det dagliga arbetet. Det som påverkade distriktssköterskornas användning av rutinen var i störst utsträckning faktorer i omgivningen. För att underlätta för distriktssköterskor att kunna arbeta enligt evidensbaserad sårvård måste ansträngningar göras för att undanröja hinder. PARIHS modellen kan användas som stödjande verktyg före, under och efter implementeringsprocessen. / Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses' experiences of the facilitating and preventative factors that influence the use of evidence-based wound care in primary healthcare. Method : A qualitative interview study with semi-structured interviews was conducted with eight district nurses. All worked at health centers in southern Hälsingland. The interviews were transcribed and analyzed by qualitative content analysis. As a theoretical reference frame, the PARIHS model was used. Main outcome : The study revealed different factors that facilitate or prevent district nurses in primary healthcare to work for a routine for leg and foot ulcers. What facilitated was a well-functioning team work at the workplace, that the routine was adapted so that it was easy to work after and was easily accessible in the computer system, specific knowledge about wound care and commitment to the patient and on the subject of wound care and that the patient needs support and education to be able to participate in healthcare. What was prevented was insufficient understanding and commitment from the boss and colleagues, difficulty in motivating patients to participate in treatment and that the journal system was not adapted to the leg and foot routine. Conclusion : The study identified various factors which facilitated and prevented district nurses from using evidence-based care of leg and foot ulcers in their daily work. What influenced the use of the routine by district nurses was to the greatest extent factors in the environment. In order to facilitate district nurses to work according to evidence-based wound care, efforts must be made to eliminate obstacles. The PARIHS model can be used as a supporting tool before, during and after the implementation process.