For  a  long  period  of  time  it  has  been  known  that  detailed  development  plans  contain provisions that are difficult to implement. In 2011, the Swedish government assigned the cadastral authority to identify the gravity of the problem by sending out 384 questionnaires to cadastral surveyors. These cadastral surveyors specified whether the detailed development plans  contained  provisions  that  could  be  difficult  to  implement.  In  this  thesis,  the questionnaires are reviewed, and in order to have a deeper understanding of the reasons why these provisions are still used, interviews were carried out with five detailed development planners in different municipalities. The results from the questionnaires illustrates the following: two percent of the detailed development plans contain land that is reserved for a joint facility and for a public purpose, and five percent was for land that was not localized. In five percent there were no special reasons for the municipality for not mandating public places. The description of the plans lacked information about how the plan could be carried out in 35 percent of the plans. From the interviews it appears that the land reservation which were not localized were used because they did not want to lock the plan to existing conditions. Through the land reserve for a joint facility and for public land the municipality wanted to secure public access to private land and at the same time not have to pay for the public area. In many of the detailed development  plans  the  municipalities  did  not  mandate  for  public  spaces  because  the neighbourhood had private mandating. According to one municipality they gave priority to the design of the plan before the implementation. Another one said that it was hard to decide which questions they had to solve in the plan and which ones belonged to the cadastral authority.  However,  the  development  planners  consider  the  consultation  as  a  pragmatic method to get input on the plan. In summary, the municipalities need more guidance to enforce the plan and the know-how of the provisions needed to implement the plan efficiently. / Under en längre tid har det framkommit att detaljplaner innehåller planbestämmelser som är svåra att genomföra. Lantmäteriet fick därför år 2011 i uppdrag av regeringen att utreda hur omfattande problemen är. En enkät skickades ut till förrättningslantmätare som i och med sitt samrådsyttrande till kommunen fick ange ifall detaljplanen innehöll planbestämmelser som kunde bli svåra att genomföra. I examensarbetet sammanställs de 384 enkätsvaren varav ett urval  presenteras  och  för  att  få  en  djupare  förståelse  för  av  vilka  anledningar  dessa planbestämmelser används har även fem planhandläggare på olika kommuner intervjuats. Resultatet av enkätsvaren visar att två procent av detaljplanerna innehåller gx/ gz områden och  olokaliserade  markreservat  till  ett  första  plansamråd.  Särskilda  skäl  för  ett  enskilt huvudmannaskap fattas i sju procent av detaljplanerna och 35 procent av planerna innehåller andra brister som många gånger handlar om att planbeskrivningen inte innehåller tillräcklig information om hur planen ska genomföras. Av intervjusvaren med planförfattarna framgår att de olokaliserade markreservaten användes för att inte låsa planen till befintliga förutsättningar och genom gx-området säkerställdes allmänhetens tillträde till kvartersmark samtidigt som kommunen undgick det ekonomiska ansvaret för området. I flera av detaljplanerna har kommunen avsagt sig huvudmannaskapet eftersom att  det av tradition varit enskilt. Enligt en av planförfattarna prioriterar kommunen att behandla frågor om detaljplanens gestaltning till samrådet framför genomförandefrågor och en annan planförfattare menar att det är svårt att avgöra vad som är deras frågor att behandla och vad som är Lantmäteriets. Dessutom framfördes att samrådet var till för att få in bra  synpunkter  och  att  många  frågor  löstes  efter  att  det  genomförts.  Slutsatsen  av examensarbetet är att kommunerna behöver mer stöd när det gäller genomförandefrågor och bättre  kunskaper   i   vad   nämnda   planbestämmelser   innebär   för   det   fastighetsrättsliga genomförandet.