Detaljplaner upprättas och antas när områden ska exploateras och bebyggas. Plan- och bygglagen säger att vissa handlingar måste upprättas under detaljplaneprocessen. Ett dokument som ofta upprättas, i synnerhet vid större exploateringsprojekt, kallas för gestaltningsprogram. Upprättandet av gestaltningsprogram är däremot inte ett krav uttryckt i lagen. Gestaltningsprogram upprättas framför allt för att det finns en önskan om att kunna få en bild av det nya områdets karaktär och stil. Gestaltningsprogram kan skilja sig åt. Vissa gestaltningsprogram innehåller avancerade illustrationer och mycket detaljerade element. Andra gestaltningsprogram är betydligt enklare med färre skisser och mindre i sitt omfång. Dessutom kan gestaltningsprogrammen även skilja sig åt hur de förhåller sig till detaljplanen. Syftet med uppsatsen är att undersöka gestaltningsprogram i relation till detaljplan dvs. hur den juridiska kopplingen ser ut. I arbetet undersöks tio stycken detaljplaner med motsvarande gestaltningsprogram från fem kommuner i Stockholms län. Undersökningen beskriver hur gestaltningsprogrammet ser ut, och vilken detaljeringsgrad de har. Vidare undersöks om det finns någon hänvisning till gestaltningsprogrammet i planbestämmelserna och hur de är formulerade. Det som undersöks i de olika fallen är om gestaltningsprogrammet ska följas i detalj eller om det mer fungerar som ett vägledande dokument för områdets gestaltning. Utifrån resultatet av undersökningen i denna uppsats går det att identifiera minst olika typerav kopplingar mellan detaljplan och gestaltningsprogram. Planbestämmelsernas kan hänvisa:1. till hela gestaltningsprogrammet2. konkret till en viss sida i gestaltningsprogrammet3. planbeskrivningen hänvisar till gestaltningsprogrammet4. inte alls hänvisa(5. genom informationsruta, ej planbestämmelse)I slutet är alla gestaltningsprogram sammanfattade med hänvisningar till de olika typerna av kopplingar. Det finns även idéer på andra frågeställningar gällande gestaltningsprogram som är intressanta att undersöka.

No description available.

For  a  long  period  of  time  it  has  been  known  that  detailed  development  plans  contain provisions that are difficult to implement. In 2011, the Swedish government assigned the cadastral authority to identify the gravity of the problem by sending out 384 questionnaires to cadastral surveyors. These cadastral surveyors specified whether the detailed development plans  contained  provisions  that  could  be  difficult  to  implement.  In  this  thesis,  the questionnaires are reviewed, and in order to have a deeper understanding of the reasons why these provisions are still used, interviews were carried out with five detailed development planners in different municipalities. The results from the questionnaires illustrates the following: two percent of the detailed development plans contain land that is reserved for a joint facility and for a public purpose, and five percent was for land that was not localized. In five percent there were no special reasons for the municipality for not mandating public places. The description of the plans lacked information about how the plan could be carried out in 35 percent of the plans. From the interviews it appears that the land reservation which were not localized were used because they did not want to lock the plan to existing conditions. Through the land reserve for a joint facility and for public land the municipality wanted to secure public access to private land and at the same time not have to pay for the public area. In many of the detailed development  plans  the  municipalities  did  not  mandate  for  public  spaces  because  the neighbourhood had private mandating. According to one municipality they gave priority to the design of the plan before the implementation. Another one said that it was hard to decide which questions they had to solve in the plan and which ones belonged to the cadastral authority.  However,  the  development  planners  consider  the  consultation  as  a  pragmatic method to get input on the plan. In summary, the municipalities need more guidance to enforce the plan and the know-how of the provisions needed to implement the plan efficiently. / Under en längre tid har det framkommit att detaljplaner innehåller planbestämmelser som är svåra att genomföra. Lantmäteriet fick därför år 2011 i uppdrag av regeringen att utreda hur omfattande problemen är. En enkät skickades ut till förrättningslantmätare som i och med sitt samrådsyttrande till kommunen fick ange ifall detaljplanen innehöll planbestämmelser som kunde bli svåra att genomföra. I examensarbetet sammanställs de 384 enkätsvaren varav ett urval  presenteras  och  för  att  få  en  djupare  förståelse  för  av  vilka  anledningar  dessa planbestämmelser används har även fem planhandläggare på olika kommuner intervjuats. Resultatet av enkätsvaren visar att två procent av detaljplanerna innehåller gx/ gz områden och  olokaliserade  markreservat  till  ett  första  plansamråd.  Särskilda  skäl  för  ett  enskilt huvudmannaskap fattas i sju procent av detaljplanerna och 35 procent av planerna innehåller andra brister som många gånger handlar om att planbeskrivningen inte innehåller tillräcklig information om hur planen ska genomföras. Av intervjusvaren med planförfattarna framgår att de olokaliserade markreservaten användes för att inte låsa planen till befintliga förutsättningar och genom gx-området säkerställdes allmänhetens tillträde till kvartersmark samtidigt som kommunen undgick det ekonomiska ansvaret för området. I flera av detaljplanerna har kommunen avsagt sig huvudmannaskapet eftersom att  det av tradition varit enskilt. Enligt en av planförfattarna prioriterar kommunen att behandla frågor om detaljplanens gestaltning till samrådet framför genomförandefrågor och en annan planförfattare menar att det är svårt att avgöra vad som är deras frågor att behandla och vad som är Lantmäteriets. Dessutom framfördes att samrådet var till för att få in bra  synpunkter  och  att  många  frågor  löstes  efter  att  det  genomförts.  Slutsatsen  av examensarbetet är att kommunerna behöver mer stöd när det gäller genomförandefrågor och bättre  kunskaper   i   vad   nämnda   planbestämmelser   innebär   för   det   fastighetsrättsliga genomförandet.

Boverket tog år 2015 fram allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan. Ett av råden rekommenderar att lagstöd ska redovisas i anslutning till planbestämmelserna på plankartan, detta för att hantera problemet med detaljplanebestämmelser som saknar lagstöd i 4 kap. plan- och bygglagen. I examensarbetet studeras hur många kommuner som idag följer Boverkets allmänna råd och faktiskt skriver ut lagstöd i anslutning till planbestämmelserna. Samtidigt studeras skälet till varför en kommun väljer att inte hänvisa till lagstöd i plankartan och alltså inte följa Boverkets starka rekommendation. 41 kommuner har legat som underlag till studien och sammanlagt har 303 detaljplaner granskats. Som komplement till fallstudien har sex stycken planförfattare vid kommuner som antingen hänvisar till lagstöd flitigt eller inte alls intervjuats om ämnet i fråga. Resultatet av fallstudien visar på att få kommuner följde Boverkets allmänna råd år 2015 och 2016, då endast 9 respektive 47 procent. Idag hänvisar cirka tre fjärdedelar av kommunerna vid något tillfälle till lagstöd i plankartorna. Cirka en femtedel av kommunerna hänvisar till lagstöd i samtliga detaljplaner och en cirka lika stor del gör det inte alls. Små kommuner har en smärre högre tendens att ange lagstöd i sina detaljplaner och större kommuner har en något högre tendens att inte hänvisa till lagstöd över huvud taget. Av intervjuerna framgår att samtliga kommuner känner till och jobbar utefter Boverkets allmänna råd. men det i olika tappning. Hos de kommuner som inkluderar lagstöd i plankartorna anses det att råden skapar en enhetlighet i att ta fram detaljplaner och att inkluderingen av lagstöd inte påverkar arbetsprocessen nämnvärt. De tror att inkluderingen av lagstöd i plankartan skapar en eftertänksamhet när planförfattare formulerar planbestämmelser men att möjligheten att tolka in bestämmelser som saknar lagstöd inte går att undkomma trots laghänvisning. Av de kommuner som inte inkluderar lagstöd i plankartan anses laghänvisning inte nödvändig då det gör plankartan svårbegriplig och onödigt byråkratisk. De anser även att verkligheten inte går att reglera med ett det begränsade urvalet formuleringar på planbestämmelser Boverkets allmänna råd erbjuder vilket skapar situationer då det måste göra avsteg från lagens hänvisningar. De tror att laghänvisningar på plankartan skapar en falsk trygghetskänsla och att energin istället ska läggas på att ge en bättre utbildning av plan- och bygglagen till de som arbetar med att ta fram detaljplaner.  Slutsatsen av examensarbetet är att fler och fler kommuner hänvisar till lagstöd i anslutning till planbestämmelserna men alla kommuner lär inte göra det så länge valet är upp till dem. / To handle the problem with plan regulations which have no legal support in the fourth chapter of the Planning and Building Act, Boverket established 2015 common advices of plan regulations in detailed development plan, where one of the advices recommend that legal support should be declared along with the plan regulations on the planning map. In this thesis, the actual number of municipalities that today do declare the legal support along with the plan regulations will be investigated. Along with this study, the reason for why a municipality choose not to declare legal support in the planning map will be investigated as well. 41 municipalities have been chosen to serve as a basis with a total of 303 detail development plans. As a complimentary to the case study interviews were carried out with six detailed development planners in different municipalities. The result from the case study states that only a few municipalities chose to declare legal support along with the plan regulations year 2015 and 2016, only 9 and 47 percent. Today three quarters of the municipalities declare at some point legal support along with the plan regulations. Approximately a fifth of the municipalities declare legal support along with the plan regulations since the common advises were established and approximately a fifth have chosen not to.  From the interviews it appears that all municipalities know and work with the common advises but in varying measures. For the municipalities that do declare legal support along with the plan regulations they are said to create a uniformity in creating detailed development plans and that the declaring of legal support along with the plan regulations do not notably slow down the process. They believe that by declaring legal support along with the plan regulations it will create a thoughtfulness when phrasing plan regulations, but that the possibility to incorporate plan regulations that have no legal support will not be completely eliminated. The municipalities that do not declare legal support along with the plan regulations find it unnecessary due to it making the planning map appear complicated and unnecessary bureaucratic. They think that it is impossible to regulate detail development plans with a limited amount of plan regulations and that it only creates situations where you have to deviate from the law. They believe that it creates a false sense of security and that there should be more focus on the education of detail development planners instead.  The conclusion of the thesis is that more and more municipalities are following the common advice of Boverket but all of them will never do that, as long as it is up to them to decide.

I arbetet för en hållbar utveckling är frågorna angående mark- och vattenområdens användning högst central. För att uppnå effektiv användning är det grundläggande att mark- och vattenområden används för de ändamål som de anses mest lämpade för. I vissa fall kan åtgärder behöva utföras för att ett område ska bli lämpligt för sitt ändamål. För att säkerställa att åtgärderna utförs, innan användningen av marken ändras, kan villkor om detta läggas in som planbestämmelse i detaljplan. Planbestämmelsen kallas villkor för lov eller startbesked. I denna studie behandlas villkor som är beroende av att en anläggning byggs ut. Paragrafen för detta återfinns i plan- och bygglagen (PBL) 4 kap. 14 § 1.  Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka om och i så fall hur Sveriges kommuner använder sig av planbestämmelsen. För att komma fram till detta kartlägger studien vilka kommuner som använder sig av planbestämmelsen och i vilken utsträckning. Vidare studeras också i vilka sammanhang som planbestämmelsen används. Studien undersöker dessutom definitioner av begrepp i PBL, förarbeten och rättspraxis samt hur kommunerna tolkat några av begreppen. För att undersöka detta användes både en kvantitativ, kvalitativ och juridisk metod. I studien granskas samtliga 290 kommuners detaljplaner som vann laga kraft under år 2016. Resultatet av studien visar att bland totalt 1142 detaljplaner återfanns planbestämmelsen i 36 utav planerna. Användning av planbestämmelsen förekommer bland 25 kommuner med en geografisk spridning över nästan hela landet, med viss koncentration vid Sveriges landsgräns. I detaljplaner vid strand- samt fjällnära lägen syntes en frekvent användning av villkorade lov eller startbesked. I resultatet framkom även att planbestämmelser avseende anläggningar för avlopp finns högst representerade, därefter anläggningar för vatten följt av trafik. Användning av villkor avseende energi finns med i endast ett sammanhang. De begrepp som berörs i resultatet är komma till stånd och väsentlig ändring. Utredningar av definitioner för de olika begreppen i paragrafen visar att det i PBL, förarbeten eller rättspraxis inte finns tydliga definitioner. Resultatet visar att kommunernas tolkning av begreppet komma till stånd i de flesta fall överensstämmer med det som kan bedömas rimligt för att uppfylla syftet med planbestämmelsen. / The questions about the use of land and water plays a central part in the work for a sustainable development. To achieve an efficient usage, it’s important that land and water is used for the purpose it’s most suited for. In some cases, different actions are necessary for an area to be suitable for its purpose. To ensure that actions are executed, before the usage of land changes, different conditions can be established as a plan regulation in detail development plans. The plan regulation is called conditions for permit or starting clearance. This study address the conditions dependent of a facility development. The paragraph can be found in the Planning and Building Act 4 Chap. 14 § 1. The main purpose of this study is to investigate if and in such case how the municipalities of Sweden use the plan regulation. To achieve this the study mapped which municipalities that use plan regulations and in what extent. It’s also investigated in what context the plan regulations are used. The study also examines definitions of terms stated in the Planning and Building Act, preparatory work or legal praxis and how the municipality interpret some of these terms. To investigate this fact both a quantitative, qualitative and legal method were used. The study covers all the detail development plans that went into legal force during 2016 among all the 290 municipalities in Sweden.  The result of the study discovered that 36 out of 1142 detail development plans included plan regulations. The use of the plan regulation was discovered in 25 municipalities almost all over the country, with certain concentration at the border of Sweden. The study shows that plan regulations was frequently used in detail development plans close to waterfronts and alps. The result also shows that plan regulations were most represented in cases of sewerage facilities, followed by water supply facilities and traffic. The use of plan regulations when it comes to energy facilities was only represented in one case. The terms that is concerned in the result is carry out and significant changes. Investigations of the definitions of the different terms in the paragraph shows that there weren’t any clear definitions in either Planning and Building Act, preparatory work or legal praxis. Most of the cases shows that the municipality interpret the term carry out according with what is reasonable to fulfil the purpose of the plan regulation.