In this study I have focused my research on learning more about how pupils in grade three experience the requirement to present and convey their thoughts and opinions out loud in the classroom. The purpose was also to find out more about working methods that support pupils whom are perceived as shy and silent in their progress to become confident speakers. By allowing pupils in grade three to reply to surveys and by interviewing a teacher, I received answers to my questions. The result of the survey showed that a large proportion of pupils experience the joy of talking out loud in the classroom and a smaller proportion of experiencing anxiety symtomps. The results also showed that the pupils wanted to gain more knowledge of how to become a safer speaker, but pointed out at the same time that they did not know what work method that would help them. The teacher also pointed out that she lacked the knowledge on the subject. She has not been educated about rhetoric during the teacher education courses she had studied. Thus, we can see that there is a requierment from the pupils but lack of knowledge within teaching staff. / I denna undersökning har jag sökt vidare kunskaper om hur elever i årskurs 3 upplever kravet av att presentera och framföra sina tankar och åsikter högt i klassrummet. Syftet var även att söka lärdomar kring arbetsmetoder som stöttar elever som utav omgivningen uppfattas som blyga och tystlåtna i sin utveckling till att bli säkra talare. Genom att låta elever i årskurs 3 genomföra enkäter samt intervjua en aktiv lärare fick jag svar på mina frågeställningar. Resultatet av undersökningen visade att en stor andel av elever upplever det lustfyllt att tala högt i klassrummet och en mindre andel upplever ångestliknande symtom som kan uppkomma. Resultatet visade även att eleverna önskade få mer kunskaper i hur man ska agera för att bli en säkrare talare men påpekade samtidigt att de inte vet vilken arbetsmetod som skulle hjälpa dem. Även läraren påpekade att hon saknade kunskaper i ämnet då hon inte fått utbildning om retorik på de lärarutbildningar hon gått. Vi kan alltså se att det finns ett behov från eleverna men kunskapsbrister hos lärare.

Syftet med denna studie var att belysa en gymnasieskolas stöd i ämnet svenska för talrädda elever, och detta gjordes genom intervjuer med fyra stycken lärare på gymnasienivå. Intresset grundade sig först och främst i det faktum att social fobi är ett vanligt problem bland ungdomar i Sverige och att det är i ungdomen som fobi för sociala sammanhang utvecklas. En del av social fobi är talrädsla, och gentemot vad läroplanen i svenska för gymnasieskolan säger om det muntliga språkets betydelse för människan och dennes utveckling, problematiserades den talrädda elevens förutsättningar för lärande och utveckling. Perspektiven som studien har utgått ifrån handlar inte om problematiken kring social fobi, utan om det demokratiska perspektivet och det faktum att gymnasieskolan vilar på en demokratisk grund, där alla elever bör få möjlighet att utveckla sin talförmåga och förmågan att våga göra sin röst hörd. Det sociokulturella perspektivet ligger också till grund för studien, där det muntliga språket, kommunikation, spelar en betydande roll för människans lärande och kunskapsutveckling, och i förståelse för sig själv och sin omvärld. Utöver dessa perspektiv berörs även ett filosofiskt synsätt, härlett från Aristoteles och tanken om att varje människa strävar efter att leva upp till sin fulla potential, självförverkligande. Vad studien kommer fram till är att det i ämnet svenska i gymnasieskolan inte finns något speciellt stöd för den talrädda eleven, och det finns inga pedagogiska riktlinjer för lärarna att förhålla sig till. Lärarna arbetar utefter egen förmåga med talrädda elever och de tycker överlag att det fungerar, att talrädda elever inte utgör ett så stort problem. Detta resultat diskuteras i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna samt det filosofiska synsättet, vilket genererar i antagandet om att talrädda elever faktiskt ändå utgör ett problem, ett problem för sin demokratiska rätt, för sin kunskapsutveckling och för sitt självförverkligande. / The purpose of this study was to examine what kind of support a student in fear of speaking gets in the Swedish subject in an upper secondary school, and this was done through interviews with four teachers at secondary level. The interest was based primarily on the fact that social phobia is a common problem among young adults in Sweden and the fact that it is in youth that phobia for social situations develops. A part of social phobia is fear of speaking in public, and toward to what the curriculum for the Swedish subject in the upper secondary school says about oral language and its meaning to every human being and its development, a student in fear of speaking becomes problematized in regards to learning and development. The perspective of this study is not based on the problem concerning social phobia, but about the democratic perspective and the fact that the upper secondary school is based on democratic grounds, where every student should get opportunities to develop their speaking skills and their ability to have the courage to speak out loud. The social-cultural perspective is another base for this study, where the oral language, communication, has a significant role in learning and knowledge, as well as in self-understanding and in understanding the world. Besides these perspectives, the study also takes a philosophic approach derived from Aristotle and the idea that every human being strives to reach their full potential, self-fulfillment. This study concludes that the Swedish subject in upper secondary school doesn’t offer any support for students with fear of speaking and there is no educational guidelines for the teachers to follow. The teachers work along their own ability with students with fear of speaking and they think in general it works, they think that students with fear of speaking is not such a big problem. These results are discussed in relation to the theoretical starting points and the philosophical approach, which generates in the assumption that students with fear of speaking actually is a problem, a problem for their democratic rights, to their knowledge and their self-fulfillment.

Gibbons (2015) writes that speaking is considered as the most important skill in language learning. However, Lundahl (2014) states that there are some pupils, in year 4-6, in Sweden who do not speak during the English lessons. Thus, the aim of this study is to find out what the reasons behind EFL pupils' unwillingness to speak English are. Furthermore, teaching strategies to overcome pupils' speaking anxiety are investigated. There are many studies that investigate the underlying reasons. The data collection, for this thesis, consists of interviews with some student-teachers at Malmö University. The results showed that traditional teaching methods along with fear of making linguistic errors are two of the main reasons. In addition, negative evaluation from peers and fear of producing grammatically incorrect sentences are also factors that contribute to some pupils’ anxiety over speaking English. According to our interviewees, the implementation of a safe, supportive and communicative environment in the classroom is crucial for encouraging and motivating pupils in language learning. Providing different authentic communicative tasks, songs, stories, and games that are related to pupils' lives and interests, as well as their needs and knowledge levels, are some of the strategies employed by some teachers.