Autism Spectrum Disorder (ASD) is a neuro-developmental diagnosis that occurs around four times more often in males compared to females. Most of what is known about ASD, as well as diagnostic criteria and screening tools are therefore based on male expressions. Little is known if females differ from males and how female specific expressions of ASD looks like. The aim of this study is therefore to investigate the explanations of the male bias and increase the understanding of these sex differences and female expressions of ASD. My research provides a systematic review of 35 articles that has examined these areas. By conducting a thematic analysis I found that females and males diagnosed with ASD in general show similar expressions but that there is small evidence for female specific expressions. By using the theory of gender stereotyping I am discussing these results and argue that research in the area is caught in a looping effect. The reviewed articles use predominantly male samples while researching sex differences and are therefore reproducing the male bias. Because the stereotypical male expressions persist, females need to express more severe symptoms in order to be detected and correctly diagnosed. I suggest that by increasing the number of female participants in research, the female expression of ASD will be better understood which can aid social workers to detect and provide adequate support and interventions for females. / Autismspektrumtillstånd (AST) är en utvecklingsrelaterad neuro-diagnos som förekommer fyra gånger så ofta hos män som hos kvinnor. Det mesta av den nuvarande kunskapen om ASD samt diagnoskriterier och screening-verktyg är därför baserade på manliga uttryck. Huruvida kvinnor skiljer sig från män och hur kvinnliga uttryck ser ut är fortfarande relativt outforskat. Min studies syfte är att undersöka den manliga snedfördelningen som finns i diagnosen för att öka förståelsen för könsskillnader och kvinnliga ASD uttryck. Detta sker genom en systematisk forskningsöversikt av 35 artiklar som avhandlar nämnda områden. Genom att genomföra en tematisk analys fann jag att kvinnor och män överlag uppvisar liknande uttryck men att det trots det finns bevis för vissa kvinnospecifika uttryck. Jag belyser dessa resultat vidare genom en teori om könsstereotyper och argumenterar för att forskningen på området är fast i en looping-effekt. Då de granskade artiklarna använder övervägande manliga forskningsobjekt när de utforskar könsskillnader så återskapas den manliga snedfördelningen. På grund av detta så fortlever den stereotypiska manliga bilden vilket gör att kvinnor behöver uppvisa starkare symptom för att bli upptäckta och få en korrekt diagnos. Jag föreslår därför att forskningen ökar antalet kvinnliga deltagare så att kvinnliga ASD-uttryck kan bli bättre förstådda vilket kan hjälpa professionella i socialt arbete and enklare upptäcka och bistå med adekvata interventioner och stödprogram för dessa kvinnor.