No description available.

FN:s Barnkonvention paragraf 12 säger att barn har rätt att forma egna åsikter  och att fritt uttrycka dessar. Detta blir extra viktigt då barn inte är myndiga och därför saknar formell möjlighet till inflytande. Men hur ofta lyssnar politiker och andra vuxna till vad barn tänker och tycker? Genom mitt designpedagogiska projekt ville jag därför ta reda på: hur och på vilka sätt kan ett designpedagogiskt projekt ge unga medborgare möjlighet att göra sin röst hörd? Projektet avser att barn och ungas röster ges möjlighet att höras, framförallt med hantverk som metod men även genom samtal och text. Deltagarna kreerade stora flaggor fyllda med idéer om vad de önskade fanns för dem i sin stad. Flaggorna har sedan under hösten 2010 i en veckas tid fladdrat i flaggstängerna i anslutning till stadens stadshus. Ett häfte med deltagarnas samlade idéer lämnades över till kommunstyrelsens ordförande (S). Med dess hantverksestetik blev flaggorna ett udda inslag i stadsmiljön vilket förhoppningsvis stärkte möjligheten att höras. I projektet synliggjordes deltagarnas röster till exempel genom de kreerade flaggorna där fotspår i snön intill flaggstängerna visar att de lockat till sig betrakare. Deltagarna kunde, enligt mig, göra sin röst hörd inför varandra under arbetstillfällena. Likväl även genom det häfte med förslag i text och bild som räcktes över. Den kritiska frågan är dock hur de blev, eller snarare om de blev bekräftade. En förhoppning är dock att projektet bidragit till att deltagarna fått en positiv erfarenhet om att deras röster har betydelse. I uppsatsen diskuteras även deltagarnas önskningar utifrån perspektiven att vara hörd, ålder och konsumtion. Det framkom genom samtalen att flera av deltagarna inte tyckte att politikerna lyssnade på dem men att till exempel rösträtt för barn skulle vara ett sätt att ändra på detta. I de textila bilderna var detta perspektiv inte lika synligt. Ålder har betydelse och ämnet skapade ofta debatt och återfanns både i textilierna och i samtalen. Konsumtion var ett tydligt återkommande tema som gav avtryck både i samtal och i de textila bilderna. Fler klädaffärer för barn och sänkt pris på Happy meal var exempel deltagarna tog upp. Under utställningen kommer mitt designpedagogiska projekt att gestaltas genom en affisch, ett häfte och en videosekvens. Affischen illustrerar viktiga delar i projektet. Videosekvensen visar de fyra flaggorna när de vajar i vinden. Till videoverket återfinns det häfte som räcktes över till politikerna. Genom att kombinera affischen, häftet och videosekvensen lyfter jag fram både innehåll och tillvägagångssätt och låter dessa samverka. / BI