Flexibilitet utgör en delgrund för svensk operationskonst. Tidigare empirisk forskning om flexibilitet efterfrågar en samlad teori för flexibilitet. Den israeliske teoretikern Meir Finkel presenterar en flexibilitetsteori som hävdas bidra till att återta initiativ efter teknologisk eller doktrinär överraskning. Teorin utgår från ett arméperspektiv. Denna teoriprövande fallstudie undersöker flexibilitetsteorins förklaringskraft gällande luftstridskrafterna under Falklandskriget 1982. Syftet är dels att förstå flexibilitetsteorins användbarhet ur ett luftmaktsperspektiv och hur den kan bidra till problemlösning. Både brittiska och argentinska förehavanden studerades. Studien visar att flexibilitetsteorins skikt ett, tre och fyra har god förklaringskraft i det studerade fallet. Det andra skiktet har svag förklaringskraft vilket härleds till teorins koppling till markstrid och arméperspektiv. Analysen betonar att ledare bidrog till flexibilitet genom egna beslut men också genom att uppmuntra öppenhet för nytänkande och lärande. Även inhemsk försvarsindustri bidrog till flexibilitet genom snabb anpassning och integrering av tekniska vapensystem. Studien visar även att flexibilitetsteorin kan ses beskriva förutsättningar som bidrog till kreativ problemlösning underkriget.