Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka hur matematiklärare somarbetar utifrån den didaktiska modellen flippat klassrum inom högstadiet respektivegymnasiet uppfattar modellen. För att identifiera kvalitativt skilda beskrivningar avlärares erfarenheter av denna modell använde jag mig av kvalitativ forskningsmetodmed en fenomenografiskt inspirerad ansats. Fem matematiklärare med erfarenhet av attundervisa med flippat klassrum på högstadium respektive gymnasium intervjuades, ochderas svar analyserades med en av fenomenografi inspirerad analysmetod. Dettaresulterade i en beskrivning av lärarnas arbetssätt, och fem beskrivningskategorier - femolika sätt att beskriva lärarerfarenheten av modellen flippat klassrum. Det framkom attflippat klassrum enligt de intervjuade lärarna kan bidra till mer variation iundervisningen. Vidare kan modellen främja matematiska samtal och kommunikationmellan elever och lärare, samt bidra med mer tid till enskilt elevstöd från läraren.Slutligen uppgav lärarna att flippat klassrum ofta ökar elevinflytandet överundervisningens innehåll.En förutsättning lärarna angav för att uppnå ovan nämnda fördelar var att de lyckades”få med eleverna på tåget” så att de verkligen tittade på de videoföreläsningar de får iläxa, något som de intervjuade lärarna uppgav som en utmaning med att använda flippatklassrum. Även om många elever snart brukar upptäcka fördelar medundervisningsmodellen, så ansåg informanterna att det ofta krävs att de påminnereleverna att se videoläxan för att en acceptabelt stor andel av eleverna faktiskt ska göradetta, i alla fall innan man hunnit etablera en vana och en kultur av flippat klassrum.