Begreppet myt kan ha olika referenser. Ett exempel är hörsägen, ett annat en historisk berättelse med tvivelaktigt eller osant innehåll. Myten har ofta ett högt sanningsanspråk samtidigt som den har låg trovärdighet. En del myter är mycket gamla. De har överlevt historien men har också genomgått förändringar. En förklaring till att myter, även om de är osanna fortsätter att existera, är att de fyller en existentiell funktion. I den här uppsatsen studerar jag myter i form av wärendska folksägner. Sägnerna återfinns i Gunnar Olof Hyltén-Cavallius Wärend & Wirdarne (1863, 1868). De sägner jag valt att studera handlar om ”när Vår Herre och Sankte Per vandrade på jorden”, de framstår som att ha existerat under lång tid men också ha genomgått förändringar. Syftet i min uppsats är att undersöka hur dessa sägners mytologiska funktion och innehåll kan förstås i ett religionsfenomenologiskt mytteoretiskt perspektiv med hjälp av den mytteori som utvecklats av religionforskaren och religionsfenomenologen Mircea Eliade (1907–1986). I vilken grad är Eliades teori tillämpar på sägnerna? Detta undersöks genom en närläsning av sägnerna relaterat till Eliades teori. Min undersökning visar att Eliades teori i hög grad kan fungera som tolkningsraster vad gäller myterna sammantagna. När det gäller förståelse av myterna en och en fungerar den mindre bra. Två centrala antaganden hos Eliade vad gäller mytens karaktär är svårare att identifiera i myterna om Vår Herre och Sankte Per. Det ena är att myt är grund för rit och det andra är att mytens gestalter framstår som kulturskapande hjältar.

Denna studie undersöker hur förmedlandet av den gamla svenska folktron kan påverkas av iscensatt autenticitet genom ett transmedialt sagoprojekt. I studien används projektet KLUB från Högskolan i Skövde som ett transmedialt sagoprojekt med folktron i fokus och deltagarna är museiarbetare och museipedagoger som alla har en förkunskap om folktro och folksägner.  Deltagarna i studien fick diskutera kring skillnaderna mellan barnanpassad information om tre folktroväsen – tomen, skogsrået och trollet – och icke anpassad information om samma tre väsen. Resultatet visar att den iscensatta autenticiteten kan påverka förmedlandet av folktron både negativt och positivt. Iscensättningen av äktheten inom folktron kan förpassa folktrons gamla syften till sagovärlden och därför kan viktiga verktyg för att förstå dåtidens människa gå förlorad. Iscensättningen kan också väcka ett intresse kring den gamla folktron hos barn och ungdomar som inte haft någon tidigare kunskap om ämnet, och på så vis även hjälpa återuppväcka en gammal berättartradition som gått förlorad.