Introduktion: Myoper alternerar gärna  mellan glasögon och kontaktlinser i det vardagliga livet då det tillfredsställer synkvaliten på ett väldigt bra sätt. De nackdelar som uppstår till följd av detta,  med ökat ackommodations och konvergensbehov bör däremot inte försummas. AKA värdet beskriver sambandet mellan ackommodation och ackommodations konvergens. Det beskriver även om patientens symptom kan avhjälpas med en över eller underkorrektion. Syftet med detta arbete är att jämföra AKA värdet i glasögon med kontaktlinser. Metod: 20 myopa personer med refraktionsfel över -1,00D deltog i studien. Samtliga var mellan 18 och 35 år och var både kontaktlins och glasögonbärande. Närforin mättes med refraktionsfelet i provbåge samt med tilläggen +1,00D och -1,00D, AKA förhållandet räknades ut och ett medelvärde togs. Likvärdigt mättes forierna med kontaktlinser där första mätningen utfördes med refraktionsfelet. Resterande två mätningar utfördes med refraktionsfelet och tilläggen +1,00D / -1,00D i kontaktlinsen. Även för dessa värden räknades AKA förhållandet ut och ett medelvärde togs. Resultat: Resultatet i denna studie visar att det inte finns någon signifikant skillnad i ett AKA värde mellan glasögon och kontaktlinser. När det gäller den horisontella närforin i de olika korrektionerna fanns det en förändring åt det esoforiska hållet i kontaktlinser. Denna skillnad var däremot inte signifikant. Det resultat där en signifikant skillnad fanns var den horisontella närforin med +1,00D. Korrelationen mellan AKA värde och refraktionsfel samt mellan AKA värde i de olika korrektionerna uppvisade ingen signifikans. Slutsats: Slutsatsen av denna studie är att det i ett AKA värde inte uppstår någon signifikant skillnad mellan korrektionerna.

<p>En vanlig undersökning som optiker använder för att mäta forier är von Graefes metod med kontinuerlig presentation.<strong></strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att mäta repeterbarheten på denna metod för att kunna dra en slutsats angående hur optiker bör utföra mätningarna samt hur många mätningar som rimligtvis bör utföras för att ett pålitligt mätresultat ska fås. Syftet var även att kontrollera storleken på forierna samt refraktionens påverkan på repeterbarheten.</p><p><strong>Metod: </strong>Studien är baserad på 32 personer i åldrarna 19 till 32år. Undersökningen började med en anamnes, kontroll av samsyn samt en synundersökning. Efter det mättes horisontal- samt vertikalfori på sex meters håll respektive 0,4 meters håll. Varje fori mättes tre gånger för att repeterbarheten skulle kunna undersökas. Efter forimätningarna fick deltagarna svara på några frågor angående deras upplevelse av undersökningarna.</p><p><strong>Resultat: </strong>Det 95%-iga konfidensintervallet för horisontalforierna var ±1,86D respektive ±1,74D för avstånd respektive nära håll, samt ±0,12D  respektive ±0,18D för vertikalforierna. Olika personer visade däremot olika bra repeterbarhet. Korrelationen mellan horisontalfori, refraktion, repeterbarhet och vertikalfori var mycket dålig, då den låg mellan 0,08 och 0,45 för de olika faktorerna.</p><p><strong>Slutsats: </strong>För att få ett så exakt värde som möjligt på forierna bör minst tre mätningar utföras på vardera fori och ett medelvärde beräknas. Skillnaden mellan de olika mätningarna bör inte vara för stor då det påverkar medelvärdet i hög grad. Om detta är fallet bör ytterligare mätningar göras för att avgöra vilket värde som är missvisande.</p>

En vanlig undersökning som optiker använder för att mäta forier är von Graefes metod med kontinuerlig presentation. Syfte: Syftet med studien var att mäta repeterbarheten på denna metod för att kunna dra en slutsats angående hur optiker bör utföra mätningarna samt hur många mätningar som rimligtvis bör utföras för att ett pålitligt mätresultat ska fås. Syftet var även att kontrollera storleken på forierna samt refraktionens påverkan på repeterbarheten. Metod: Studien är baserad på 32 personer i åldrarna 19 till 32år. Undersökningen började med en anamnes, kontroll av samsyn samt en synundersökning. Efter det mättes horisontal- samt vertikalfori på sex meters håll respektive 0,4 meters håll. Varje fori mättes tre gånger för att repeterbarheten skulle kunna undersökas. Efter forimätningarna fick deltagarna svara på några frågor angående deras upplevelse av undersökningarna. Resultat: Det 95%-iga konfidensintervallet för horisontalforierna var ±1,86D respektive ±1,74D för avstånd respektive nära håll, samt ±0,12D  respektive ±0,18D för vertikalforierna. Olika personer visade däremot olika bra repeterbarhet. Korrelationen mellan horisontalfori, refraktion, repeterbarhet och vertikalfori var mycket dålig, då den låg mellan 0,08 och 0,45 för de olika faktorerna. Slutsats: För att få ett så exakt värde som möjligt på forierna bör minst tre mätningar utföras på vardera fori och ett medelvärde beräknas. Skillnaden mellan de olika mätningarna bör inte vara för stor då det påverkar medelvärdet i hög grad. Om detta är fallet bör ytterligare mätningar göras för att avgöra vilket värde som är missvisande.