<p>Att endast mäta synskärpa i en vanlig synundersökning är oftast inte tillräckligt för att få en komplett bild på synfunktionen av en patient. Kontrastkänslighet är en viktig del i synen som ofta utelämnas ur dagens rutin undersökningar. Detta är i undersökarens ögon en viktig del av en synundersökning eftersom enbart synskärpa inte ger en helhetsbild på patientens synfunktion.</p><p>Syftet i denna studie var att se om ljusets frekvens påverkar vårt kontrastseende. I studien har undersökaren jämfört kontrastseende vid hög- och lågfrekvent belysning och försökt att ta reda på om dessa två förhållanden har en påverkan på patientens kontrastseende.</p><p>I studien mättes kontrastkänslighet i lågfrekvent (50 Hz) och högfrekvent belysning (25 000 – 70 000 Hz). Ljusinstallationen som användes var en egen design av undersökaren. Antal försökspersoner som inkluderades i studien var 33 med en medelålder av 63 år. Alla undersökningar utfördes med en dubbel blind princip, undersökaren hade ingen kunskap om vilket ljus som var hög – eller lågfrekvent.</p><p>I resultatet kom det fram att den allra största delen av provet fick ett betydligt högre testresultat under de lågfrekventa belysningsförhållandena. I några fall hittades ingen skillnad mellan de olika belysningsförhållandena och endast ett fåtal läste bättre vid högfrekvent belysning.</p><p>I dagens arbetsmiljö används allt oftare högfrekventbelysning eftersom det är flimmerfritt, men är det också bättre? Denna studie visar att lågfrekventbelysning ger bättre kontrast än högfrekvent belysning, det visar även att kontrastkänslighet minskar vid stigande ålder.</p>

Att endast mäta synskärpa i en vanlig synundersökning är oftast inte tillräckligt för att få en komplett bild på synfunktionen av en patient. Kontrastkänslighet är en viktig del i synen som ofta utelämnas ur dagens rutin undersökningar. Detta är i undersökarens ögon en viktig del av en synundersökning eftersom enbart synskärpa inte ger en helhetsbild på patientens synfunktion. Syftet i denna studie var att se om ljusets frekvens påverkar vårt kontrastseende. I studien har undersökaren jämfört kontrastseende vid hög- och lågfrekvent belysning och försökt att ta reda på om dessa två förhållanden har en påverkan på patientens kontrastseende. I studien mättes kontrastkänslighet i lågfrekvent (50 Hz) och högfrekvent belysning (25 000 – 70 000 Hz). Ljusinstallationen som användes var en egen design av undersökaren. Antal försökspersoner som inkluderades i studien var 33 med en medelålder av 63 år. Alla undersökningar utfördes med en dubbel blind princip, undersökaren hade ingen kunskap om vilket ljus som var hög – eller lågfrekvent. I resultatet kom det fram att den allra största delen av provet fick ett betydligt högre testresultat under de lågfrekventa belysningsförhållandena. I några fall hittades ingen skillnad mellan de olika belysningsförhållandena och endast ett fåtal läste bättre vid högfrekvent belysning. I dagens arbetsmiljö används allt oftare högfrekventbelysning eftersom det är flimmerfritt, men är det också bättre? Denna studie visar att lågfrekventbelysning ger bättre kontrast än högfrekvent belysning, det visar även att kontrastkänslighet minskar vid stigande ålder.

<p>En vanlig undersökning som optiker använder för att mäta forier är von Graefes metod med kontinuerlig presentation.<strong></strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att mäta repeterbarheten på denna metod för att kunna dra en slutsats angående hur optiker bör utföra mätningarna samt hur många mätningar som rimligtvis bör utföras för att ett pålitligt mätresultat ska fås. Syftet var även att kontrollera storleken på forierna samt refraktionens påverkan på repeterbarheten.</p><p><strong>Metod: </strong>Studien är baserad på 32 personer i åldrarna 19 till 32år. Undersökningen började med en anamnes, kontroll av samsyn samt en synundersökning. Efter det mättes horisontal- samt vertikalfori på sex meters håll respektive 0,4 meters håll. Varje fori mättes tre gånger för att repeterbarheten skulle kunna undersökas. Efter forimätningarna fick deltagarna svara på några frågor angående deras upplevelse av undersökningarna.</p><p><strong>Resultat: </strong>Det 95%-iga konfidensintervallet för horisontalforierna var ±1,86D respektive ±1,74D för avstånd respektive nära håll, samt ±0,12D  respektive ±0,18D för vertikalforierna. Olika personer visade däremot olika bra repeterbarhet. Korrelationen mellan horisontalfori, refraktion, repeterbarhet och vertikalfori var mycket dålig, då den låg mellan 0,08 och 0,45 för de olika faktorerna.</p><p><strong>Slutsats: </strong>För att få ett så exakt värde som möjligt på forierna bör minst tre mätningar utföras på vardera fori och ett medelvärde beräknas. Skillnaden mellan de olika mätningarna bör inte vara för stor då det påverkar medelvärdet i hög grad. Om detta är fallet bör ytterligare mätningar göras för att avgöra vilket värde som är missvisande.</p>

En vanlig undersökning som optiker använder för att mäta forier är von Graefes metod med kontinuerlig presentation. Syfte: Syftet med studien var att mäta repeterbarheten på denna metod för att kunna dra en slutsats angående hur optiker bör utföra mätningarna samt hur många mätningar som rimligtvis bör utföras för att ett pålitligt mätresultat ska fås. Syftet var även att kontrollera storleken på forierna samt refraktionens påverkan på repeterbarheten. Metod: Studien är baserad på 32 personer i åldrarna 19 till 32år. Undersökningen började med en anamnes, kontroll av samsyn samt en synundersökning. Efter det mättes horisontal- samt vertikalfori på sex meters håll respektive 0,4 meters håll. Varje fori mättes tre gånger för att repeterbarheten skulle kunna undersökas. Efter forimätningarna fick deltagarna svara på några frågor angående deras upplevelse av undersökningarna. Resultat: Det 95%-iga konfidensintervallet för horisontalforierna var ±1,86D respektive ±1,74D för avstånd respektive nära håll, samt ±0,12D  respektive ±0,18D för vertikalforierna. Olika personer visade däremot olika bra repeterbarhet. Korrelationen mellan horisontalfori, refraktion, repeterbarhet och vertikalfori var mycket dålig, då den låg mellan 0,08 och 0,45 för de olika faktorerna. Slutsats: För att få ett så exakt värde som möjligt på forierna bör minst tre mätningar utföras på vardera fori och ett medelvärde beräknas. Skillnaden mellan de olika mätningarna bör inte vara för stor då det påverkar medelvärdet i hög grad. Om detta är fallet bör ytterligare mätningar göras för att avgöra vilket värde som är missvisande.