Överlag är det vanligt att elever i de yngre åldrarna har svårigheter att lära sig och förståde abstrakta processerna i fröets groningsprocess och fotosyntesen. Syftet med mittexamensarbete är att undersöka hur praktiska laborationer kan hjälpa elever attkonkretisera dessa abstrakta processer. Min frågeställning som jag har utgått ifrån är”Hur förändrar ett laborativt arbetssätt elevernas kunskaper och förståelse förfrögroningsprocessen och fotosyntesen?” För att kunna besvara denna har jag gjort enkartläggning av elevernas kunskaper om fröets groningsprocess och fotosyntes såvälföre som efter en laboration för att bilda mig en uppfattning om elevernas kunskapsnivåoch hur den förändrats genom de experiment som jag låtit eleverna genomföra. Minteoretiska grund för detta examensarbete har tagit avstamp i variationsteorin och jag harpraktiserat learning study i min egen undervisning. Den grupp jag studerat är mina egnaelever som jag har undervisat under en tidsperiod, då jag såg examensarbetet som ettypperligt tillfälle att få möjlighet att utveckla min egen undervisning utifrån forskningsamt att praktiskt pröva några vetenskapliga teorier. Möjligheten att studera mina elevernärmare för att kunna undersöka om undervisningsstrategin som används i klassrummetär optimal för eleverna, har gett mig teoretiska perspektiv och praktiska redskap för attdokumentera, analysera och utvärdera min undervisning med ett vetenskapligtförhållningssätt. Denna utvärdering kommer att ligga till grund för att jag ska kunnaompröva och utveckla mina undervisningsmetoder vidare i framtiden. I studien som genomförts har jag har utgått ifrån en konstruktivistisk syn på kunskapoch använt Piagets stadieteori samt Vygotskijs sociokulturella perspektiv somhjälpmedel vid kartläggningen av elevernas kunskaper och vid analys av resultaten. Föratt kunna synliggöra elevernas utveckling genomförde jag två enkäter före och efter atteleverna hade genomfört en laboration. Enkäterna handlade om vad eleverna förknipparmed fotosyntes, beskrivning av fotosyntes och om fröets groningsprocess. Underexperimentets arbetsgång var jag med i klassen och observerade eleverna samt derasplanteringar.Flertalet elever gav i enkäterna likartade svar, medan ett fåtal avvek markantantingen genom en mycket god processförståelse eller en bristfällig. Dessa avvikelservalde jag att studera närmare genom att låta eleverna delta i ett kompletterande samtalkring vad de lärt sig, då jag uppfattar att det är avvikelserna som ger ledtrådar till att identifiera styrkorna och svagheterna i undervisningen; Varför lyckades jag nå framsärskilt väl till en del elever och vad brast i min undervisning gentemot de elever somjag inte nått fram till?Resultatet som jag har kommit fram till i min studie är att det ger ett visst stöd förkunskapsutvecklingen hos flertalet elever att använda praktiska laborationer för attkonkretisera fröets groningsprocess och fotosyntesen. Dessvärre har inte praktisktlaborationsarbete varit en tillräcklig eller optimal undervisningsstrategi för en del aveleverna då dessa inte uppvisade någon kunskapsutveckling efter laborationen.

Invasiva växtarter är ett globalt problem som hotar inhemska ekosystem. Blomsterlupinen (Lupinus polyphyllis) är en invasiv flerårig växt som erhåller flera egenskaper som bidrar till dess framgångsrika etablering och spridning. Vägkanter agerar som landskapskorridorer för exotiska arter samtidigt som det är en viktig habitatrefug för många ängsväxter. För att effektivisera bevarandeåtgärder behövs en gedigen kunskap om målarten och dess egenskaper. Syftet med den här studien var att utvärdera två potentiella hanteringsmetoder av blomsterlupin i vägkanter. Slåtter är en redan etablerad strategi, men för att ta reda på om olika skördintensiteter påverkar återväxten av biomassa på olika sätt jämfördes en kontrollgrupp (ej skörd) och tre skördgrupper (1–3 skördar) med avseende på bladbiomassa, stambiomassa, blomställningsbiomassa och plantans totala biomassa. En annan potentiell hanteringsmetod utvärderades med fokus på fröbanken. Frön från blomsterlupin värmebehandlades i 40°C, 50°C och 70°C, och jämfördes mot frön utsatta för kontrolltemperatur (20°C). Varaktigheten för värmebehandlingar var 1, 5 och 15 minuter. Några frön utsattes för vattenbehandling innan värmebehandlingen för att bryta den fysiska vilan. Blomsterlupinfrön jämfördes mot tre andra arter i familjen ärtväxter (Fabaceae); blodklöver (Trifolium incarnatum), blålusern (Medicago sativa) och (Louts corniculatus). Det fanns en signifikant effekt beroende av skördintensitet på återväxt av stambiomassa, blomställningsbiomassa och plantans totala biomassa. Gällande bladbiomassa fanns ingen skillnad mellan grupperna. Faktumet att blomsterlupinen primärt investerar mer resurser på produktion av bladbiomassa kan anses positivt ur ett åtgärdsperspektiv. Återväxten av biomassa var emellertid beroende av plantans ursprungliga storlek, således skulle effekten av slåtter kunna skilja sig mellan individer i en population. Vattenbehandlingen bröt inte den fysiska vilan hos blomsterlupinfrön. Men en ökad temperatur under värmebehandlingen verkade ha en hämmande effekt för antalet grodda frön och MGT. Trots det återfanns ett relativt stort antal levande blomsterlupinfrön efter den sista observationsdagen. Det kan indikera att många frön skulle överleva en värmebehandling av fröbanken om behandlingen skulle implementeras som åtgärdsmetod. Metoden skulle förmodligen vara tidskrävande och dyr i förhållande till den önskade reducerande effekten på levande blomsterlupinfrön. För att utveckla resurseffektiva åtgärder för artens fröbank krävs mer kunskap. Slåtter verkar vara en bättre åtgärdsmetod om det genomförs vid rätt tidpunkt två gånger om året. / Invasive plant species are a global problem that threaten native ecosystems. The garden lupin (Lupinus polyphyllus) is an invasive perennial herb and possesses several traits, which enables successful establishment and dispersal. Road verges serve as landscape corridors for exotic species, as well as being an important refuge habitat for many grassland species. To make conservation managements more efficient, an extensive knowledge of the target species and it’s traits is required. The aim of this study was to evaluate two potential management strategies for garden lupin in road verges. Mowing is an established strategy already, but to find out if different cutting intensities will affect biomass regrowth differently, one control group (no cut) and three harvest groups (1-3 cuts) were compared regarding leaf biomass, stem biomass, inflorescence biomass and total plant biomass. Another potential management strategy was evaluated focusing on the seed bank. Seeds of garden lupin were heat treated at 40 °C, 50 °C, and 70 °C and compared to control seeds (20 °C). Duration of treatments was 1, 5, and 15 minutes. Some seeds were watered before the heat treatment to break physical dormancy. Seeds of garden lupin were compared to three other species in the Fabaceae family: Trifolium incarnatum, Medicago sativa, and Lotus corniculatus. I found a significant effect of cutting frequency on regrowth of stem biomass, inflorescence biomass, and total plant biomass. Regarding leaf biomass, there was no difference between harvest groups. The fact that garden lupin plants primarily invest more resources in leaf biomass regrowth can be regarded as positive from a management point of view. However, biomass regrowth was depended on initial plant size, and the mowing response might differ between individual plants in populations. The water treatment did not break the physical dormancy of garden lupin seeds. Increased temperatures during heat treatments seemed to have an inhibiting effect on both seed germination and mean germination time. However, a high number of vital garden lupin seeds were remaining after the last observation. This might indicate that many seeds would remain vital if seed bank heat treatments were implemented as a management strategy. The strategy would probably be time consuming and expensive in relation to the desired reducing effect on vital garden lupin seeds. To develop resource efficient management actions on the species’ seed bank, more knowledge is needed. Mowing seems like a better management option if it is implemented at the right time twice a year.

Invasive species are the third largest cause of biodiversity loss because of their ability to outcompete native species. The Garden lupine (Lupinus polyphyllus) is an invasive species in Sweden and is causing problems for native species by (I) outcompeting smaller plant species in terms of light, (II) it has nitrogen fixing abilities which causes unfavorable conditions for species that demands a more nutrient poor soil and (III) it also decrease the diversity of food sources for pollinators. The seeds of Garden lupine are physically dormant with hard seedcoats that are impermeable to water. In this study, different scarification methods were tested to improve water uptake in seeds and thereby improve germination. Scarification can be applied after a treatment which purpose is to fight the Garden lupine. This is to speed up germination time to determine the effects of the treatment sooner. The main purpose of the study was to examine the effect of scarification methods on germination and also to see if any of the methods could be standardized. The secondary purpose was to investigate how germination might be affected by the movement of soil masses. In the first experiment the effect on germination was tested by scarification with a scalpel, with sandpaper, sulfuric acid (H2SO4) and chilling. This was compared to a control group. In a second experiment the effect on germination was tested by shaking the seeds in either sand or gravel for 1, 5 or 15 minutes and was compared to the control. The results of the study showed that seeds scarified with a scalpel and sandpaper had a significantly higher germination percentage (95% and 91% respectively) compared to the control (6%). No difference in germination between treatment or time could be found for seeds that were shaken in sand or gravel. There was however a difference between seeds shaken in sand or gravel compared to the control group. This could indicate that the physical dormancy might break due to movement of soil masses containing seeds and thereby lead to further spread of the species. / Invasiva arter är den tredje största orsaken till förlust av biodiversitet på grund av dess förmåga att konkurrera ut inhemska arter. Blomsterlupinen är invasiv i Sverige och skapar problem genom att skugga ut andra mer lågväxande arter, de fixerar kväve i marken vilket skapar ogynnsamma förhållanden för arter som kräver mer näringsfattig jord samt att de minskar variationen av födokällor för pollinatörer. Lupiner har fysiskt dormanta frön med hårda fröskal som har svårt att ta upp vatten. I denna studie testades olika skarifieringsmetoder för att förbättra vattenupptag och därmed öka frögroning. Skarifiering kan appliceras efter en behandling vilken syftar till att bekämpa lupiner. Detta för att snabba på frögroning och tidigare avgöra om behandlingen haft effekt. Syftet med studien var att pröva effekten av olika skarifieringsmetoder på frögroning samt att undersöka om någon metod kan standardiseras. Delsyftet med studien var att analysera hur frögroning kan påverkas vid förflyttning av jordmassor. Ett första experiment testade effekten på frögroning genom skarifiering med skalpell, sandpapper, svavelsyra (H2SO4), kyla och jämförde mot en kontrollgrupp. I ett andra experiment testades effekten av skarifiering genom skakning av frön i sand eller grus under 1, 5 eller 15 minuter och jämfördes mot kontrollgruppen. Resultaten av studien visade att det var en signifikant skillnad i procentuell frögroning hos frön behandlade med skalpell och sandpapper (95% respektive 91%) jämfört med kontrollgruppen (6%). Det var ingen skillnad i frögroning mellan behandling eller tider för frön som skakats i sand eller grus. Det var dock en signifikant skillnad mellan sand respektive grus jämfört med kontrollgruppen. Frön skakade i sand eller grus skilde sig signifikant från kontrollgruppen vilket kan indikera om att den fysiska dormansen kan brytas vid förflyttning av jordmassor som innehåller frön och därmed främja spridning av arten.

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en iögonfallande invasiv växtart som i nuläget är spridd över större delen av Sverige utom nordvästra delen av Norrbotten. Framtagande av effektiva bekämpningsmetoder är av stor betydelse eftersom spridning av blomsterlupin hotar känsliga naturhabitat, exempelvis så kallade artrika vägkanter. Detta arbete fokuserar på värmebehandling, en metod som potentiellt kan användas för desinfektion av lösa jordmassor, som anses vara en av de största spridningsvektorerna för blomsterlupin. Arbetets syfte är att med hjälp av uppsamlade data undersöka om det finns en optimal temperatur och exponeringstid för effektiv minskning av antalet grodda blomsterlupinfrö. Utöver detta, utvärderas effekterna av förbehandling i form av rispning och blötläggning av frön. Inom experimentet behandlades blomsterlupinfrö med olika temperatur under olika exponeringstid. Hälften av fröna fick förbehandling i form av blötläggning efter rispning av skalet inför uppvärmningen. Frön värmebehandlades i 88˚C, 93˚C, 98˚C och 103˚C under 1, 3, 5 och 10 minuters tid. Efter värmebehandlingen fick fröna gro i ett odlingskåp. Resultatet visar att förbehandling, ökad temperatur och ökad exponeringstid bidrar till signifikant minskning av andel grodda blomsterlupinfrö. Ju högre temperaturen var, desto större var effekten av längre exponeringstid. Effekten av hög temperatur och lång exponeringstid var starkare om fröna var förbehandlade. Resultatet tyder på att värmebehandling potentiellt är en effektiv metod för bekämpning av blomsterlupinfrö. Vidare experiment krävs för att undersöka hur denna metod kan effektiviseras och tillämpas i praktiken, i synnerhet vid uppvärmning av stora volymer av jordmassor. / Garden lupine (Lupinus polyphyllus) is an eye-catching invasive herb that is currently spread over the major part of Sweden except for the northwestern part of Norrbotten county. The development of effective control methods is of great importance because the spread of Garden lupine threatens sensitive natural habitats, for example species rich road verges. This work focuses on heat treatment, a method that can potentially be used for the disinfection of soil masses, which is considered one of the major dispersal vectors for Garden lupine. The purpose of this work is to use the collected data to investigate whether there is an optimal temperature and duration of exposure for effective reduction of the number of germinated Garden lupine seeds. In addition, this work evaluates the effects of pre-treatment in the form of scarifying and soaking of seeds. Within the experiment, Garden lupine seeds were treated with different temperatures and different duration of exposure. Half of the seeds received pre-treatment in the form of soaking after scarifying the seed coat before heating. After that, seeds were heat treated at 88˚C, 93˚C, 98˚C and 103˚C for 1, 3, 5 and 10 minutes. After the heat treatment, the seeds were allowed to germinate in a growth chamber. The result shows that pre-treatment, increased temperature and increased exposure time contribute to a significant reduction in the percentage of germinated Garden lupine seeds. The higher the temperature, the stronger was the effect of a longer exposure time. The effect of high temperature and long exposure time was stronger if the seeds were pre-treated. The result suggests that the heat treatment is potentially an effective control method for Garden lupine seed. Further experiments are required to investigate if this method could be made more efficient and applied in practice, particularly when heating large volumes of soil masses.