Invasiva växtarter är ett globalt problem som hotar inhemska ekosystem. Blomsterlupinen (Lupinus polyphyllis) är en invasiv flerårig växt som erhåller flera egenskaper som bidrar till dess framgångsrika etablering och spridning. Vägkanter agerar som landskapskorridorer för exotiska arter samtidigt som det är en viktig habitatrefug för många ängsväxter. För att effektivisera bevarandeåtgärder behövs en gedigen kunskap om målarten och dess egenskaper. Syftet med den här studien var att utvärdera två potentiella hanteringsmetoder av blomsterlupin i vägkanter. Slåtter är en redan etablerad strategi, men för att ta reda på om olika skördintensiteter påverkar återväxten av biomassa på olika sätt jämfördes en kontrollgrupp (ej skörd) och tre skördgrupper (1–3 skördar) med avseende på bladbiomassa, stambiomassa, blomställningsbiomassa och plantans totala biomassa. En annan potentiell hanteringsmetod utvärderades med fokus på fröbanken. Frön från blomsterlupin värmebehandlades i 40°C, 50°C och 70°C, och jämfördes mot frön utsatta för kontrolltemperatur (20°C). Varaktigheten för värmebehandlingar var 1, 5 och 15 minuter. Några frön utsattes för vattenbehandling innan värmebehandlingen för att bryta den fysiska vilan. Blomsterlupinfrön jämfördes mot tre andra arter i familjen ärtväxter (Fabaceae); blodklöver (Trifolium incarnatum), blålusern (Medicago sativa) och (Louts corniculatus). Det fanns en signifikant effekt beroende av skördintensitet på återväxt av stambiomassa, blomställningsbiomassa och plantans totala biomassa. Gällande bladbiomassa fanns ingen skillnad mellan grupperna. Faktumet att blomsterlupinen primärt investerar mer resurser på produktion av bladbiomassa kan anses positivt ur ett åtgärdsperspektiv. Återväxten av biomassa var emellertid beroende av plantans ursprungliga storlek, således skulle effekten av slåtter kunna skilja sig mellan individer i en population. Vattenbehandlingen bröt inte den fysiska vilan hos blomsterlupinfrön. Men en ökad temperatur under värmebehandlingen verkade ha en hämmande effekt för antalet grodda frön och MGT. Trots det återfanns ett relativt stort antal levande blomsterlupinfrön efter den sista observationsdagen. Det kan indikera att många frön skulle överleva en värmebehandling av fröbanken om behandlingen skulle implementeras som åtgärdsmetod. Metoden skulle förmodligen vara tidskrävande och dyr i förhållande till den önskade reducerande effekten på levande blomsterlupinfrön. För att utveckla resurseffektiva åtgärder för artens fröbank krävs mer kunskap. Slåtter verkar vara en bättre åtgärdsmetod om det genomförs vid rätt tidpunkt två gånger om året. / Invasive plant species are a global problem that threaten native ecosystems. The garden lupin (Lupinus polyphyllus) is an invasive perennial herb and possesses several traits, which enables successful establishment and dispersal. Road verges serve as landscape corridors for exotic species, as well as being an important refuge habitat for many grassland species. To make conservation managements more efficient, an extensive knowledge of the target species and it’s traits is required. The aim of this study was to evaluate two potential management strategies for garden lupin in road verges. Mowing is an established strategy already, but to find out if different cutting intensities will affect biomass regrowth differently, one control group (no cut) and three harvest groups (1-3 cuts) were compared regarding leaf biomass, stem biomass, inflorescence biomass and total plant biomass. Another potential management strategy was evaluated focusing on the seed bank. Seeds of garden lupin were heat treated at 40 °C, 50 °C, and 70 °C and compared to control seeds (20 °C). Duration of treatments was 1, 5, and 15 minutes. Some seeds were watered before the heat treatment to break physical dormancy. Seeds of garden lupin were compared to three other species in the Fabaceae family: Trifolium incarnatum, Medicago sativa, and Lotus corniculatus. I found a significant effect of cutting frequency on regrowth of stem biomass, inflorescence biomass, and total plant biomass. Regarding leaf biomass, there was no difference between harvest groups. The fact that garden lupin plants primarily invest more resources in leaf biomass regrowth can be regarded as positive from a management point of view. However, biomass regrowth was depended on initial plant size, and the mowing response might differ between individual plants in populations. The water treatment did not break the physical dormancy of garden lupin seeds. Increased temperatures during heat treatments seemed to have an inhibiting effect on both seed germination and mean germination time. However, a high number of vital garden lupin seeds were remaining after the last observation. This might indicate that many seeds would remain vital if seed bank heat treatments were implemented as a management strategy. The strategy would probably be time consuming and expensive in relation to the desired reducing effect on vital garden lupin seeds. To develop resource efficient management actions on the species’ seed bank, more knowledge is needed. Mowing seems like a better management option if it is implemented at the right time twice a year.

Invasive species are the third largest cause of biodiversity loss because of their ability to outcompete native species. The Garden lupine (Lupinus polyphyllus) is an invasive species in Sweden and is causing problems for native species by (I) outcompeting smaller plant species in terms of light, (II) it has nitrogen fixing abilities which causes unfavorable conditions for species that demands a more nutrient poor soil and (III) it also decrease the diversity of food sources for pollinators. The seeds of Garden lupine are physically dormant with hard seedcoats that are impermeable to water. In this study, different scarification methods were tested to improve water uptake in seeds and thereby improve germination. Scarification can be applied after a treatment which purpose is to fight the Garden lupine. This is to speed up germination time to determine the effects of the treatment sooner. The main purpose of the study was to examine the effect of scarification methods on germination and also to see if any of the methods could be standardized. The secondary purpose was to investigate how germination might be affected by the movement of soil masses. In the first experiment the effect on germination was tested by scarification with a scalpel, with sandpaper, sulfuric acid (H2SO4) and chilling. This was compared to a control group. In a second experiment the effect on germination was tested by shaking the seeds in either sand or gravel for 1, 5 or 15 minutes and was compared to the control. The results of the study showed that seeds scarified with a scalpel and sandpaper had a significantly higher germination percentage (95% and 91% respectively) compared to the control (6%). No difference in germination between treatment or time could be found for seeds that were shaken in sand or gravel. There was however a difference between seeds shaken in sand or gravel compared to the control group. This could indicate that the physical dormancy might break due to movement of soil masses containing seeds and thereby lead to further spread of the species. / Invasiva arter är den tredje största orsaken till förlust av biodiversitet på grund av dess förmåga att konkurrera ut inhemska arter. Blomsterlupinen är invasiv i Sverige och skapar problem genom att skugga ut andra mer lågväxande arter, de fixerar kväve i marken vilket skapar ogynnsamma förhållanden för arter som kräver mer näringsfattig jord samt att de minskar variationen av födokällor för pollinatörer. Lupiner har fysiskt dormanta frön med hårda fröskal som har svårt att ta upp vatten. I denna studie testades olika skarifieringsmetoder för att förbättra vattenupptag och därmed öka frögroning. Skarifiering kan appliceras efter en behandling vilken syftar till att bekämpa lupiner. Detta för att snabba på frögroning och tidigare avgöra om behandlingen haft effekt. Syftet med studien var att pröva effekten av olika skarifieringsmetoder på frögroning samt att undersöka om någon metod kan standardiseras. Delsyftet med studien var att analysera hur frögroning kan påverkas vid förflyttning av jordmassor. Ett första experiment testade effekten på frögroning genom skarifiering med skalpell, sandpapper, svavelsyra (H2SO4), kyla och jämförde mot en kontrollgrupp. I ett andra experiment testades effekten av skarifiering genom skakning av frön i sand eller grus under 1, 5 eller 15 minuter och jämfördes mot kontrollgruppen. Resultaten av studien visade att det var en signifikant skillnad i procentuell frögroning hos frön behandlade med skalpell och sandpapper (95% respektive 91%) jämfört med kontrollgruppen (6%). Det var ingen skillnad i frögroning mellan behandling eller tider för frön som skakats i sand eller grus. Det var dock en signifikant skillnad mellan sand respektive grus jämfört med kontrollgruppen. Frön skakade i sand eller grus skilde sig signifikant från kontrollgruppen vilket kan indikera om att den fysiska dormansen kan brytas vid förflyttning av jordmassor som innehåller frön och därmed främja spridning av arten.

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en iögonfallande invasiv växtart som i nuläget är spridd över större delen av Sverige utom nordvästra delen av Norrbotten. Framtagande av effektiva bekämpningsmetoder är av stor betydelse eftersom spridning av blomsterlupin hotar känsliga naturhabitat, exempelvis så kallade artrika vägkanter. Detta arbete fokuserar på värmebehandling, en metod som potentiellt kan användas för desinfektion av lösa jordmassor, som anses vara en av de största spridningsvektorerna för blomsterlupin. Arbetets syfte är att med hjälp av uppsamlade data undersöka om det finns en optimal temperatur och exponeringstid för effektiv minskning av antalet grodda blomsterlupinfrö. Utöver detta, utvärderas effekterna av förbehandling i form av rispning och blötläggning av frön. Inom experimentet behandlades blomsterlupinfrö med olika temperatur under olika exponeringstid. Hälften av fröna fick förbehandling i form av blötläggning efter rispning av skalet inför uppvärmningen. Frön värmebehandlades i 88˚C, 93˚C, 98˚C och 103˚C under 1, 3, 5 och 10 minuters tid. Efter värmebehandlingen fick fröna gro i ett odlingskåp. Resultatet visar att förbehandling, ökad temperatur och ökad exponeringstid bidrar till signifikant minskning av andel grodda blomsterlupinfrö. Ju högre temperaturen var, desto större var effekten av längre exponeringstid. Effekten av hög temperatur och lång exponeringstid var starkare om fröna var förbehandlade. Resultatet tyder på att värmebehandling potentiellt är en effektiv metod för bekämpning av blomsterlupinfrö. Vidare experiment krävs för att undersöka hur denna metod kan effektiviseras och tillämpas i praktiken, i synnerhet vid uppvärmning av stora volymer av jordmassor. / Garden lupine (Lupinus polyphyllus) is an eye-catching invasive herb that is currently spread over the major part of Sweden except for the northwestern part of Norrbotten county. The development of effective control methods is of great importance because the spread of Garden lupine threatens sensitive natural habitats, for example species rich road verges. This work focuses on heat treatment, a method that can potentially be used for the disinfection of soil masses, which is considered one of the major dispersal vectors for Garden lupine. The purpose of this work is to use the collected data to investigate whether there is an optimal temperature and duration of exposure for effective reduction of the number of germinated Garden lupine seeds. In addition, this work evaluates the effects of pre-treatment in the form of scarifying and soaking of seeds. Within the experiment, Garden lupine seeds were treated with different temperatures and different duration of exposure. Half of the seeds received pre-treatment in the form of soaking after scarifying the seed coat before heating. After that, seeds were heat treated at 88˚C, 93˚C, 98˚C and 103˚C for 1, 3, 5 and 10 minutes. After the heat treatment, the seeds were allowed to germinate in a growth chamber. The result shows that pre-treatment, increased temperature and increased exposure time contribute to a significant reduction in the percentage of germinated Garden lupine seeds. The higher the temperature, the stronger was the effect of a longer exposure time. The effect of high temperature and long exposure time was stronger if the seeds were pre-treated. The result suggests that the heat treatment is potentially an effective control method for Garden lupine seed. Further experiments are required to investigate if this method could be made more efficient and applied in practice, particularly when heating large volumes of soil masses.

The Swedish Transport Administration works continuously with biological diversity. The project, “Species-rich road verges”, begun in 1995. A species-rich road verge is a road verge area that houses objects worthy of protection. It is common for a species-rich road verge to contain meadow species but on the other hand, road verges also function as new habitat for invasive species. Invasive species often tend to show faster growth and higher reproductive potential than non-invasive species and are considered to homogenize ecosystems because many native species often have difficulty competing with them. The invasive Garden lupine (Lupinus polyphyllus) can be particularly problematic at species-rich road verges, where it competes with the native flora. The purpose of the study was to investigate whether the presence of L. polyphyllus in species-rich road verges decreases plant diversity and species richness, if it changes the species composition and if it affects the vegetation height. The study also wanted to investigate if the presence of L. polyphyllus in species-rich road verges presence affects the thickness of the litter, the pH-value in the soil and the ecological indicator values. This study was conducted at 12 species rich road verges in Värmland and Örebro counties in Sweden, where vascular plants in a box of 1 m2 were inventoried along the road verges in pairs, each pair containing a plot where L. polyphyllus was present (“lupine plot”) and a plot where L. polyphyllus was absent (“control plot”). At each species-rich road verge as many pairs as the length of the road verge allowed was inventoried. Vegetation height, litter thickness and pH- value were also measured and ecological indicator values was calculated for each plot. The results suggest that the presence of L. polyphyllus decreases species richness and diversity and changes the species composition in species-rich road verges so that it becomes homogenized. Vegetation height was affected when L. polyphyllus was present, even when the species itself was not taken into the calculation. The results of this study indicate that it is important to come up with effective strategies to control and stop the spread of the invasive L. polyphyllus in species-rich road verges. / Trafikverket arbetar kontinuerligt med biologisk mångfald. Projektet Artrika vägkanter började 1995. En artrik vägkant är ett vägkantsområde som hyser skyddsvärda arter. Det är vanligt att en artrik vägkant innehåller ängsarter. Vägkanter fungerar också som en ny livsmiljö för invasiva arter. Invasiva arter tenderar ofta att visa snabbare tillväxt och högre reproduktionspotential än icke-invasiva arter och anses homogenisera ekosystem då de konkurrerar ut många inhemska arter. Den invasiva blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) kan vara särskilt problematisk vid artrika vägkanter där den konkurrerar med den inhemska floran. Syftet med studien var att undersöka om förekomsten av L. polyphyllus i artrika vägkanter minskar växternas artrikedom och diversitet, om artsamman- sättningen förändras, om vegetationshöjden påverkas samt om abiotiska faktorer påverkas. Studien genomfördes vid 12 artrika vägkanter i Värmland och Örebro län i Sverige, där kärlväxter i en ruta på 1 m2 inventerades längs de artrika vägkanterna i par, med en lupinruta kontra en kontrollruta. Vid varje artrik vägkant inventerades så många par som vägkantens längd tillät. Vegetationshöjd, förnans tjocklek och pH-värde mättes också vid varje ruta och ekologiska indikator värden beräknades för varje ruta. Resultaten tyder på att blomsterlupinen minskar artrikedom och mångfald och att artsammansättningen i lupin rutor förändras jämfört med kontroll rutor och blir mer homogen. Vegetationshöjden påverkades av L. polyphyllus och var signifikant högre i lupinrutor jämfört med kontrollrutor även då arten L. polyphyllus inte räknades med i analysen. Resultaten av denna studie indikerar att det är viktigt att arbeta fram effektiva strategier för att kontrollera och stoppa spridningen av den invasiva L. polyphyllus i artrika vägkanter.

The spreading of the invasive plant Garden Lupine (Lupinus polyphyllus) has become a matter of national importance in Sweden, due to it posing a threat to native plant and pollinator diversity. The effective attraction of bumblebees (Bombus spp.) as pollinators facilitates the production of large numbers of seeds, which are key to the Garden Lupine’s success. Possible self-pollination could also provide a competitive edge for the plant. The objective of this study was to study the relationships between Garden Lupine color morphs, pollinator attraction and seeding. Inflorescences of three color morphs were studied during the flowering period, and bumblebee behavior was observed on the site. After seeding, any produced seeds were collected and analyzed, as well as experimentally germinated to provide insight into their viability. A subset of inflorescences of each color morph was prevented access to pollinators, to study potential self-pollination effects. Bumblebees preferred blue flowers over pink, but no difference in pollination between the color morphs was found. Flower color did not affect seed production or seed morphology. Self-pollinated inflorescences produced fewer seeds than those with access to pollinators, but no difference in seed morphology or germinative success between the pollination methods could be established. The results suggest that seed production and germination are less dependent on pollination than expected. The ability to germinate through self-pollination provides insight into the invasive potential of Garden Lupine, suggesting that further studies are needed to successfully counteract its spread. / Den invasiva växten blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) har på senare år blivit en nationell angelägenhet i Sverige, där den hotar mångfalden av inhemska växter och pollinatörer. Blomsterlupinens framgångsrika tilldragning av framförallt humlor (Bombus spp.) som pollinatörer möjliggör det stora antalet frön som den producerar, vilket är nyckeln till dess invasiva etablering. Eventuell förmåga till självpollinering kan också utgöra en konkurrensfördel. Målet med studien var att utforska relationen mellan blomsterlupinens färgmorfer, pollinering samt fröbildning. Blomställningar av tre färgmorfer studerades under blomningsperioden. Humlornas beteende observerades också under perioden vid lupinlokalen. Efter frösättning samlades alla producerade frön upp och analyserades, varefter ett frögroningsexperiment utfördes för att belysa frönas grobarhet. I ett fältexperiment nekades en delmängd av blomställningarna tillgång till pollinatörer, för att studera eventuell självpollinering och dess effekter. Humlorna föredrog blåa blommor före rosa, men ingen skillnad i pollinering mellan färgmorferna kunde fastställas. Blommornas färg hade ingen effekt på fröproduktion eller -morfologi. Självpollinerade blomställningar producerade färre frön överlag än de med tillgång till pollinatörer, men ingen skillnad i frömorfologi eller grobarhet mellan pollineringsmetoderna kunde påvisas. Resultaten antyder att fröproduktion och frögroning hos blomsterlupin är beroende av pollinering i mindre grad än förväntat. Förmågan att gro genom självpollinering belyser blomsterlupinens invasiva potential, och antyder att fler studier behövs för att framgångsrikt motverka dess spridning.

Invasiva arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald i världen och gör stor skada på ekonomin och miljön. Särskilt hotade är vägkanter av den invasiva växten blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) som tränger undan inhemska arter och göder marken. Vägkanterna i Sverige täcker sammanlagt stora ytor och är hem till många växter som en gång funnits i det gamla odlingslandskapet. Syftet med denna kandidatuppsats är att med hjälp av information om blomsterlupinens biomassa dynamik bestämma det optimala datumet för slåtter: när biomassan underjord är som lägst och om det finns någon skillnad i biomassa i två regioner. I fem lokaler i Brattfors, respektive i Karlstad samlades blomsterlupiner, som senare vägdes i ett laboratorium för att få fram biomassa ovan jord och underjord, över en tidsperiod på 4 månader. Resultaten visade inte på någonskillnad i max- eller minimum värdena för den totala biomassan i Brattfors och Karlstad. Jämförelsevis upptäcktes en skillnad i biomassan ovan- som under jord mellan skördtillfällena i Brattfors och Karlstad. Biomassan underjord var som lägst den 9:e juni och 22:a juni i Brattfors, respektive 9:e juni till 14:e juli i Karlstad. Den 15 juli har beskrivits som slutet för blomningen av blomsterlupin och med det ett datum som skötsel bör ske innan. För att bättre kunna bestämma det optimala datumet för slåtter och hur regionerna kan variera behövs det fler studier på hur kritiska punkter i växters utveckling påverkar ansamlingen av biomassa. / Invasive species are one of the biggest threats toward biological diversity in the world and do a lot of harm to the economy and environment. Especially threatened are road verges by the invasive plant Garden lupine (Lupinus polyphyllus) that crowd’s native species and fertilizes the soil. The road verges in Sweden cover in total large areas and are home to many species that were once found in the old agricultural landscape. This bachelor's thesis means to, with the help of information about garden lupines biomass dynamic, decide the optimal date for mowing, when biomass is at its lowest underground and if there is any difference in biomass between two regions. In five places in Brattfors, respectively five places in Karlstad, garden lupines were gathered, and later weighed at a laboratory to get the biomass above- and underground, over a time period of 4 months. The results did not show any difference in the max- or minimum values for the total biomass in Brattfors and Karlstad. Comparatively a difference in biomass between the collecting dates was found in both Brattfors and Karlstad. The biomass underground was at its lowest on 9 June and 22 June in Brattfors, respectively 9 June to 14 July in Karlstad. The 15 July has been described as the end of the flowering period of garden lupine and with that a date management should be before. More studies on critical points in plant development are needed to better understand when the optimal date for mowing is and how regions can vary in growth.

Sveriges vägdiken och vägkanter är hem till många blommor och växtarter. Lupin-blomman Lupinus polyphyllus är en invasiv växtart som kom till Sverige under 1800-talet. Lupinblommans egenskaper gör att växten konkurrerar ut andra växtarter och negativt påverkar svensk biologisk mångfald. Naturvårdsverket och Trafikverket övervakar och hanterar lupinspridningen i Sverige. Det finns dock inget uppsatt digitalt system för övervakning utan myndigheterna förlitar sig mycket på inrapportering av lupinblommor. I denna studie utforskades metoder och parametrar för att med hjälp av GIS och klassificering identifiera lupinblommor med hjälp av högupplösta UAV-foton. Huvudmoment var att undersöka hur väl klassificeringsmetoderna random forest (RF) och maximum likelihood (MLC) identifierar lupiner, vilken flyghöjd för UAV och segmentering vid bildhantering som bör väljas. En tidsnotering på hur länge de olika metoderna tog att bearbeta för programmet utfördes även. Endast övervakad klassificering inom programmet ESRI ArcGIS Pro genomfördes. I studien användes rasterdata insamlad via två UAV längstseparata två vägsträckor på 200 m med flyghöjd från 10 till 120 m. Studien utfördes med segmenteringsparametrarna 1, 5, 10, 15 och 20 i spektrala detaljnivå över ett mindre testområde med 20 m flyghöjd. På dessa segmenteringar testades klassificeringsmetoderna MLC och RF. Baserat på resultaten ifrån dessa tester valdes en klassificeringsmetod ut och med denna utfördes tester på flyghöjd för att få fram var optimal flyghöjd låg. De flyghöjder som testades var 20 m, 50 m och 85 m. Vid varje processnoterades även tidsåtgången. Resultaten kontrollerades via Confusion Matrix och överklassificering för att identifiera den mest effektiva och noggranna metoden. Resultaten ifrån segmenteringen visade att metoden MLC generellt gav godast resultat med en överklassificering mellan +1 % och +3 % och noggrannhet på +90 %. RF gav resultat som låg på +1 % till +9 % överklassificering och noggrannhet var även här +90 %.Flyghöjdstesterna visade att 20m hade en noggrannhet på 97% och överklassificering på4,04 %. 50 m visade en noggrannhet 99 % och överklassificering på 8,17 %. 85 m hade noggrannhet på 53 % och överklassificering på 4,19 % Tidkontrollen visade att de objektbaserade metod var runt 33 % snabbare att utföra än pixelbaserad. Inga stora skillnader mellan klassificeringsmetoder hittades. Generellt visade resultaten att en objektbaserad MLC metod på 20 m gav godast resultat och går snabbast att utföra. Det är möjligt att 30 eller 40 m ger lika goda resultat men dessa höjder fanns ej tillgängligt att testa. Skillnaderna mellan klassificeringsnoggrannheter med RF och MLC var marginella. / Roadsides in Sweden are home to several different plant species. The lupine flower Lupinus polyphyllus is an invasive species originally from North America. Naturvårdsverket and Trafikverket are responsible for monitoring and handle lupine spread in Sweden. This study examined the use of GIS and aerial photos in lupine control and more specifically what parameters and classification methods that are suitable in identifying Lupinus polyphyllus. The two main classification methods were random forest (RF) and maximum likelihood classifiers(MLC). Other factors were the altitude of the UAV collecting the photos and what segmentation parameters were optimal for classification. Processing time when performing the different parameters and methods were also collected. The study used raster data from two drones with altitudes from 10 m to 120 m and the program used to perform these tests were ArcGIS Pro. The segmentation spectral detail levels tested were 1, 5, 10, 15 and 20, these were tested on a smaller area with a flight altitude of 20 m and both RF and MLC were tested on all detail levels. Based on these tests a classification method and segmentation parameters were chosen and tested on differing flight altitudes. These altitudes were 20, 50 and 85 m. A confusion matrix and overestimation of classes were used to determine accuracy and overclassification. Results show that supervised object-based MLC on a raster generated from a 20 m flight altitude gave generally the best results. In this case the accuracy was around 90 % and overclassification was around 1-3 %. Object-based classification was around 33 % faster than pixel-based classification but classification method did not alter the time any noticeable amount. However, it should be noted that a flight height of 30 or 40 m might give equally as good results as 20 m but those altitudes were not available for testing. It should also be pointed out that the difference between RF and MLC was not huge but the desired accuracy and over classification might be stringier depending on the needs of the user.

Red clover (Trifolium pratense) is currently used as a green fertilizer for agriculture in northern Sweden. However, due to its low resistance against diseases and a minimal benefit to local pollinators, there is a need to find alternative native species that maximize the benefits for pollinators and agriculture. Garden lupin (Lupinus polyphyllus), another legume, is an invasive alien species in Sweden that may affect the behavior of pollinators and therefore the pollination success of local plant species. The main aim of this study was to increase the knowledge of the legumes cow vetch (Vicia cracca), garden lupin, marsh pea (Lathyrus palustris) and red clover by observing their insect visitors and potential pollinators. The work was divided into subproject 1 (delprojekt 1) and subproject 2 (delprojekt 2). Delprojekt 1 studied insect visitation frequencies in one plot where garden lupin, cow vetch and red clover grew together in Burträsk, while delprojekt 2 studied insect pollination effectivity in two plots where one plot (Fäbodsanden) contained only marsh pea and the other plot (Skäret) contained both garden lupin and marsh pea. Data were collected via field observations. In ‘delprojekt 1', both bumblebees and solitary bees showed a significantly higher visit frequency to garden lupin than to cow vetch and red clover. In ‘delprojekt 2’, flies showed a significantly higher pollination effectivity on garden lupin than on marsh pea in Skäret. Both flies and bumblebees showed a significantly higher pollination effectivity on marsh pea in Fäbodsanden than in Skäret. This indicate that visitation frequencies to cow vetch and red clover as well as pollination effectivity on marsh pea may be affected by the presence/absence of garden lupin. For future studies, examples on how to extend the knowledge even further on plant-pollinator interactions are suggested.

Biodiversity is the prerequisite for well-functioning ecosystem services that are crucial, like clean water and clean air. Invasive alien species (IAS) are a serious and long-term issue that is actively threatening the genetic diversity within ecosystems. In Sweden, 20 percent of 2000 alien species is estimated to be invasive or potentially invasive. One of the species that is assessed to be an IAS is garden lupine (Lupinus polyphyllus), which today is widely spread over big parts of Europe and it is established and reproducing in Sweden. The aim of the study was to find out wether the occurence of garden lupine in Jämtland (last 30 years) has an association with a certain type of land cover and soil moisture, and wether reported findings have increased over the years. This analysis was carried out by first statistically testing the association between the number of lupine observations and the reporting year. After that, a 5m-radius buffer was created around the reported species observations, to then compare the area of each class from National Land Cover Database (NMD) and SLU Soil Moisture Map within the buffer against the total area for each class within Jämtland County. The results of the study showed that the occurence of garden lupine can be associated with the type of land cover and soil moisture that is found on the place of occurence, and that the reports of occurence has increased over the years. The area of the land cover classes within the buffer was not proportional to the total area of those classes in Jämtland County. Lupine occured most commonly within land cover classes exploited land (50%; mainly "exploited land road/railway"), forest (30%), and other open land (20%). As for soil moisture, the garden lupine was only observed within two classes, and the area for these classes within the buffer was not proportional to the area of the same classes in Jämtland County. The soil moisture class with the highest percentage of reported occurence was the class "mesic-dry". These results are in agreeance with the literature describing nonnative habitats for garden lupine, however they do not reflect the facultative status it has received in native habitats. The spread of garden lupine can in other words be linked to the land cover and soil moisture that is found in the place of occurence. Future efforts that are needed are continous monitoring of garden lupine, harmonization of data through standardized inventory methods and validation of data. / Biologisk mångfald är förutsättningen för att avgörande ekosystemtjänster som rent vatten och ren luft ska fungera väl. Invasiva främmande arter (IAS) är ett allvarligt och långsiktigt problem som aktivt hotar den genetiska variationen inom ekosystem. I Sverige bedöms 20 procent av de 2000 främmande arterna vara invasiva eller potentiellt invasiva. En av de arter som klassas som IAS är blomsterlupin (Lupinus polyphyllus), vilken idag är vitt sprid över stora delar av Europa samt är bofast och reproducerande i Sverige. Syftet med studien var att ta reda på huruvida förekomst av blomsterlupin i Jämtland över 30 år har ett samband med viss typ av marktäcke och markfuktighet, samt om inrapporterade fynd har ökat med åren. Denna analys genomfördes genom att först statistiskt testa sambandet mellan inrapporteringar och rapporteringstillfälle. Därefter konstruerades en buffert med en radie på 5 meter runt inrapporterade artobservationer, för att sedan jämföra arean av respektive klass från Nationell Marktäckedata (NMD) och SLU Markfuktighetskarta inom bufferten mot den totala arean av respektive klass i hela Jämtland. Studiens resultat visade att blomsterlupinens förekomst kan associeras med vilken typ av marktäcke och markfuktighet som finns på platsen, samt att inrapporteringen av arten har ökat över åren. Arean av markatäckeklasserna inom bufferten för artobservation var inte proportionell mot den totala arean av respektive markatäckeklass i Jämtlands län. Lupin förekom vanligast inom marktäckeklasser exploaterad mark (50%; framförallt ”exploaterad mark väg/järnväg”), skog (30%) och övrig öppen mark (20%). Vad gäller markfuktighet så observerades endast blomsterlupin på två klasser, och arean för dessa klasser inom bufferten var inte proportionell mot arean för samma klasser i Jämtlands län. Markfuktighetsklassen som hade störst procentuell andel av inrapporterade fynd var klassen ”torr-frisk”. Dessa resultat överensstämmer med litteraturen som beskriver icke inhemska habitat, däremot reflekterar inte dessa resultat den fakultativa statusen som blomsterlupin har fått i dess inhemska habitat. Mina resultat visar att blomsterlupinens utbredning kan kopplas till den marktäcke och markfuktighet som finns på fyndplatsen. Framtida insatser som behövs är fortsatt övervakning av blomsterlupin, harmonisering av data genom standardiserade inventeringsmetoder och validering av data.

Species Lupinus polyphyllus is one of the most hazardous invasive species in the Czech Republic and its increasing occurence represents a threat of native biodiversity not only in the flora of conservation areas. Influence of management experiments on invaded communities was studied on permanent plots founded on three localities in the Šumava National Park. The role of nitrogen fixed in this invasion was explored by analyzing of soil samples. Influence of allelopathic inhibition of invasive species on some coexisting native species was tested in the laboratory experiment.