Den här uppsatsen handlar om staters förhållningssätt till human security i teori och praktik. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka om den kanadensiska definitionen av human security används som referensobjekt i policydokument från Norges och Sveriges nuvarande regeringar samt hos ländernas kriterier för verkställighetshinder av syriska medborgare. Uppsatsens metod är en jämförande fallstudie där verkställighetshinder och utvalda policydokument utgör analysenheterna. För att analysera dokument och ställningstaganden används kvalitativ textanalys. Fallstudien visar att båda länderna ser sig själva som föregångsländer inom human security, bland annat genom skapandet av strategier och handlingsplaner. Vidare visar studien att migrationsverken har olika tillvägagångsätt för verkställighetshinder till Syrien. Sveriges hinder innefattar fler kriterier än att endast hänvisa till individen som referensobjekt. Norge hänvisar främst till risken för kränkning av Europakonventionens artikel 3 medan Sverige hänvisar till konfliktens intensitet, spridning och kontroll av territorium som ett hot mot individen. Slutsatsen är att båda länderna har stora likheter i sitt förhållningssätt till human security i teorin. I praktiken är dock skillnaderna större. Norge hänvisar främst till individen emedan Sveriges verkställighetshinder snarare vilar på andra kriterier.

This study is a single case study to investigate the connection between women's fear of sexual violence, human rights, and the state's responsibility to protect women from the fear of sexual violence. The thesis accomplishes this by combining existing research on sexual violence and fear of sexual violence, as well as its relationship to human rights, with a case study based on the Haga Man, a serial rapist in Sweden. The Social Contract Theory was utilized as a theoretical framework to assess the government's responsibility to its citizens. Article 5 of the ECHR is used in this study to argue for the need for state protection. The findings indicate that Sweden as a state has a responsibility to protect women from the threat of sexual violence. This thesis adds to previous research pointing to the necessity to consider sexual assault and the fear of sexual violence as a human rights concern.