No description available.

Uppsatsens syfte har varit att utreda hur 3 kap. 3 § Ärvdabalken bör tillämpas. En efterlevandemake får inte genom gåva eller jämförlig handling utan tillbörlig hänsyn orsaka en väsentligminskning av den andel som kommer utgöra efterarv – om så har skett ska vederlag utgå tillefterarvingarna. Genom tillämpning av rättsdogmatisk metod har det framkommit det att enjämförlig handling exempelvis kan vara att sälja något till ett underpris, men att det finns fåexempel på jämförliga handlingar att hitta i rättskällorna. En handling har skett utan tillbörlighänsyn när en efterlevande make inte beaktat efterarvingarnas intresse fastän denne borde hagjort det. Av rättspraxis framkommer det att en väsentlig minskning i vart fall ska vara minst enfjärdedel av den andel som utgör efterarv. Om vederlag inte kan utgå till efterarvingarna kanåterbäring av gåvan eventuellt aktualiseras, men här finns en preskriptionstid som skulle kunnaförlängas för att stärka skyddet för efterarvingarna. Även ett stärkt skydd för testamentstagaresom efterarvingar har diskuterats i uppsatsen.