No description available.

No description available.

No description available.

Uppsatsens syfte har varit att utreda hur 3 kap. 3 § Ärvdabalken bör tillämpas. En efterlevandemake får inte genom gåva eller jämförlig handling utan tillbörlig hänsyn orsaka en väsentligminskning av den andel som kommer utgöra efterarv – om så har skett ska vederlag utgå tillefterarvingarna. Genom tillämpning av rättsdogmatisk metod har det framkommit det att enjämförlig handling exempelvis kan vara att sälja något till ett underpris, men att det finns fåexempel på jämförliga handlingar att hitta i rättskällorna. En handling har skett utan tillbörlighänsyn när en efterlevande make inte beaktat efterarvingarnas intresse fastän denne borde hagjort det. Av rättspraxis framkommer det att en väsentlig minskning i vart fall ska vara minst enfjärdedel av den andel som utgör efterarv. Om vederlag inte kan utgå till efterarvingarna kanåterbäring av gåvan eventuellt aktualiseras, men här finns en preskriptionstid som skulle kunnaförlängas för att stärka skyddet för efterarvingarna. Även ett stärkt skydd för testamentstagaresom efterarvingar har diskuterats i uppsatsen.

Parallellt med den svenska regleringen av arv förekommer rättsformeln förmånsförvärv av livförsäkringsersättningar. I svensk arvsrätt har bröstarvingar, avkomlingar till den avlidne, bästa arvsrätten. Under vissa förutsättningar kan emellertid en efterlevande make erhålla arv före bröstarvingarna som då istället blir efterarvingar. Arv till en efterlevande make utgår i regel med fri förfoganderätt, vilket innebär att en efterarvsrätt för bröstarvingarna aktualiseras. Detta medför att en kvotandel av arvet efter den först avlidne tilldelas dennes arvingar vid den efterlevandes frånfälle. Inte sällan erhåller även den efterlevande maken medel från livförsäkringar i egenskap av förmånstagare. Diskussion har här uppstått huruvida en sekundosuccession till förmånsförvärvda ersättning kan anses föreligga. Inom området återfinns prejudikatet NJA 1975 s. 302 som anger en presumtionsregel som anför att en sekundosuccession i enlighet med arvsrättsliga regler skall presumeras, om inte omständigheter talar för annat. Frågan ställs på sin spets när särkullbarns rätt debatteras, eftersom dessa i regel utfår sitt arv direkt och således inte blir efterarvingar i efterlevande makens bo. Ytterst blir följaktligen spörsmålet huruvida en försäkringsrättslig efterarvsrätt är avhängig en konkret efterarvsrätt enligt ärvdabalken eller kan uppkomma med hänsyn till övriga arvsrättsliga principer. Rättsområdet får anses utgöra något av en juridisk gråzon, då det föreligger förhållandevis lite vägledning att tillgå. Till följd av detta får doktrin en tämligen stor betydelse i frågan. Vid beaktande av HDs ställningstagande i rättsfallet ovan avseende den arvsrättsliga reglering som föreligger, samt förarbeten av denna torde emellertid en efterarvsrätt till försäkringsmedel kunna föreligga för samtliga bröstarvingar.