Parallellt med den svenska regleringen av arv förekommer rättsformeln förmånsförvärv av livförsäkringsersättningar. I svensk arvsrätt har bröstarvingar, avkomlingar till den avlidne, bästa arvsrätten. Under vissa förutsättningar kan emellertid en efterlevande make erhålla arv före bröstarvingarna som då istället blir efterarvingar. Arv till en efterlevande make utgår i regel med fri förfoganderätt, vilket innebär att en efterarvsrätt för bröstarvingarna aktualiseras. Detta medför att en kvotandel av arvet efter den först avlidne tilldelas dennes arvingar vid den efterlevandes frånfälle. Inte sällan erhåller även den efterlevande maken medel från livförsäkringar i egenskap av förmånstagare. Diskussion har här uppstått huruvida en sekundosuccession till förmånsförvärvda ersättning kan anses föreligga. Inom området återfinns prejudikatet NJA 1975 s. 302 som anger en presumtionsregel som anför att en sekundosuccession i enlighet med arvsrättsliga regler skall presumeras, om inte omständigheter talar för annat. Frågan ställs på sin spets när särkullbarns rätt debatteras, eftersom dessa i regel utfår sitt arv direkt och således inte blir efterarvingar i efterlevande makens bo. Ytterst blir följaktligen spörsmålet huruvida en försäkringsrättslig efterarvsrätt är avhängig en konkret efterarvsrätt enligt ärvdabalken eller kan uppkomma med hänsyn till övriga arvsrättsliga principer. Rättsområdet får anses utgöra något av en juridisk gråzon, då det föreligger förhållandevis lite vägledning att tillgå. Till följd av detta får doktrin en tämligen stor betydelse i frågan. Vid beaktande av HDs ställningstagande i rättsfallet ovan avseende den arvsrättsliga reglering som föreligger, samt förarbeten av denna torde emellertid en efterarvsrätt till försäkringsmedel kunna föreligga för samtliga bröstarvingar.

With regards to Swedish succession rights, and the distribution of the inheritance as such, there is an underlying conflict of a fundamental nature betweenthe deceased´s former interest in how the estate should be distributed on theone hand, and the interest of the primary heirs in the preservation of theinheritance on the other. The deceased´s interest can be derived from the rightto private ownership, while the interest of the primary heirs rests upon thestatutory minimum portion of the inheritance (laglott) which they are entitled to by law. The statutory minimum portion of the inheritance is half of the sharethat is due by law (arvslott) to the primary heirs if there is no will, i.e. if theintestate succession (legala arvsordningen) is followed. Furthermore, this conflictof interest can provoke an individual to plan their estate with the intention ofminimizing the inheritance of one or more of their primary heirs. This pertainsespecially to children who are not the offspring of the surviving spouse,considering that they are entitled to receive their statutory minimum portion ofthe inheritance immediately upon the deceased’s – their parent's – death. Thedispositions at hand for someone who wants to plan their estate (dödsrättshandlingar) according to Swedish law are of two particular types. Wills (testamenten)and beneficiary designations (förmånstagarförordnanden). Gifts made in contemplation of the donor’s impending death (gåvor för dödsfalls skull), ties into thiscategory as well. Namely, gifts of this nature are in this respect equated to wills.Another rationale for sorting these three different dispositions together can befound in their common purpose, i.e. to benefit someone else with all or someof the estate. In the most abstract terms, these three categories could be called,gratuitous legal dispositions made ad mortis causa, (benefika dispositioner fördödsfalls skull). In light of this the thesis explores and examines whether a primaryheir´s legal protection – especially if the statutory minimum portion of theinheritance – has an equal efficiency in relation to this broad category –constituted of the three aforementioned subsets – accessible to someone whowants to plan their estate. The result of the thesis is primarily that such adifference in fact does exist and secondarily that this inconsistency to some extent is unjustifiable considering (1) the similar nature and purpose of these dispositions, and (2) the presence and function of the legal institute of forcedheirship in Swedish law.

While aiming to reach results (such as improved health status) humanitarian workers in aid organizations such as Red Cross and Red Crescent Movement (RCRCM)[1], make use of outcomes in related global forums, standards and networks. Common concepts discussed related to humanitarian action are the following ones: effectiveness, local ownership and mutual accountability. In addition, concepts such as Results Based Management (RBM), highlighting the importance of delivering and accounting for results influences humanitarian organizations. Donors such as governments are pushing for RBM. The RBM reform impacts Swedish aid policy and RCRCM in Sweden, represented by Swedish Red Cross. However researchers and civil society actors find that RBM is not a silver bullet to facilitate results.   Dialogue with beneficiaries goes back to the beginnings of humanitarian action, but dialogue using social media to capture beneficiaries’ views started only around a decade back.   In this case study, I investigate RCRCM and focus on Swedish Red Cross. In particular I explore the following research problem: how does beneficiary communication and accountability using social media contribute to reaching and measuring results?   My data includes individual and focus group interviews and RCRCM guiding documents. Conclusions include that: indeed beneficiary communication and accountability contributes to reaching results and have potential to better capture results. Direct RCRCM organizational benefits are potentially huge given RCRCMs extensive worldwide community level network. The benefits include better access, more relevant activities and funding opportunities. However challenges include perceived lack of expertize, management commitment and generally slow change of mind set with regards to downward accountability. [1] A) The International Committee of the Red Cross (ICRC), B) the International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies (IFRC) and C) national societies in 189 countries around the world (see section 2.1) / När biståndsarbetare i hjälporganisationer som rödakorsrörelsen (RCRCM)[1], arbetar för att nå resultat (såsom bättre hälsa för utsatta människor) använder de sig ofta av de ambitioner som vuxit fram i biståndsrelaterade globala fora, nätverk och standards såsom: effektivitet, lokalt ägarskap samt ömsesidigt ansvarsskyldighet och ansvarsutkrävande. Samtidigt har begrepp som ”result based management” (RBM) fått stort inflytande på humanitära organisationer när det gäller vikten av att nå och visa på konkreta resultat. Finansiärer, såsom regeringar, ställer allt tuffare krav på RBM metodik används genom ett starkt inflytande på svenskt bistånd och därmed på RCRCM i Sverige, företrätt av Svenska Röda Korset. Dock finns både forskare och humanitära organisationer civila som hävdar att RBM knappast är någon patentlösning vare sig för att nå eller visa på resultat. Medan dialog med biståndsmottagare funnits så länge bistånd funnits har systematisk dialog med hjälp av sociala medier för att få förmånstagarnas synpunkter bara skett ett tiotal år. I denna fallstudie undersöker jag RCRCM med fokus på Svenska Röda Korset. I synnerhet studerar jag följande forskningsproblem: hur bidrar dialog med och ansvarighet gentemot förmånstagare som sker med sociala medier till att nå och mäta resultat?Mitt material inkluderar individuella- och fokusgruppsintervjuer samt studier av RCRCMs styrdokument. Slutsatser inkluderar att: direkta organisatoriska fördelar för RCRCM av dialog med mottagare är potentiellt enorma givet RCRCM världsomspännande lokala nätverk. Fördelarna inkluderar ökad möjlighet att nå de mest utsatta, mer relevanta insatser och bättre finansiering. Bland utmaningarna som lyfts är brist på expertis och ägarskap hos organisatio-nens ledning och svårighet till byte av ’mind set’ vad gäller nedåtgående ansvarighet. [1] A) Internationella rödakorskommittén (ICRC), B) Internationella rödakors-och rödahalvmånefederationen (IFRC) och C) nationella föreningar in 189 länder i världen (se sektion 2.1)

The Anglo-Saxon trust is not a new phenomenon, but existed as early as in the Middle Ages. The concept is customary among common-law countries, such as England the US, but unfamiliar to civil-law countries like Sweden. The person who creates the trust is called a settlor, the one who holds and administer the property is a trustee and the person who benefits from the settlement is called a beneficiary. In Sweden there is no legislation of how the trust ought to be assessed, but the need to understand it has probably increased with the internationalization. The Swedish Supreme Administrative Court has had a few opportunities to elucidate some of the uncertainties regarding trusts, but chose to abstain. With this The Swedish Tax Panel has very limited guidance from the court when they receive an application of an advance notice. A trust is not a legal entity nor a tax subject. This differs the trust from a foundation and they can not be placed on an equality from a Swedish tax perspective. In an advance notice, 2010-03-23 (dnr 103-09/D) om Inkomstskatt: Inkomst av tjänst – värdepappersförmån, the Swedish Tax Panel equalizes the trust property with shares when determining how to tax the assets. The general rule ought to be that a beneficiary shall be taxed for the property when he or she has the full right of disposition, RÅ 2000 ref 28 indicates that this is correct. If the property consists of shares a judgement from another case must be considered. RÅ 2009 ref 86 implies that if the trust property consists of shares, the time of the full right of disposition presents itself immediately, regardless if the shares can be lost when employment is discontinued. The shares ought to be taxed immediately according to the Swedish Income Tax Act 10:11. Tax property is what it is and ought to be taxed accordingly.