No description available.

I denna uppsats har laglotten och dess bestämmelser behandlats. Syftet med uppsatsen har varit att studera rättsläget kring laglotten och att reda ut dess syfte samt för- och nackdelar. Metoden som har använts i uppsatsen är den traditionella rättsdogmatiska metoden, med vissa inslag av rättshistoriska och rättspolitiska perspektiv. Arbetet bygger på material från svenska rättskällor där svensk lagtext, förarbeten och doktrin har varit tyngdpunkten. Laglotten växte fram på 1800-talet och bestämmelserna ser likadana ut idag som de gjorde då. Syftet med laglotten är att skydda bröstarvingar men det finns situationer då den kanske inte är förenlig med arvlåtarens sista vilja. I flera av statens offentliga utredningar har det diskuterats huruvida laglotten bör avskaffas eller bevaras. De förslag som har lyfts fram för att bevara laglotten är för att bröstarvingar ska skyddas från att bli arvlösa. Laglotten syftar också till att ge en rättvis fördelning av kvarlåtenskapen mellan bröstarvingarna. Det finns åsikter om att laglotten är förlegad och att förutsättningarna för bröstarvingar ser helt annorlunda ut idag än vad de gjorde förr. När laglotten infördes var bröstarvingar i ett behov att erhålla arvet för att kunna försörja sig själva och sin familj. Verkligheten ser annorlunda ut idag och trots detta har förslagen på ett avskaffande avvisats. Det torde vara dags att ompröva den inställningen för att få nya bestämmelser som anpassar sig efter hur samhället ser ut och har utvecklats sedan laglottsbestämmelserna kom till. Laglottsskyddet kan stå emot arvlåtarens sista vilja och det torde vara en rättighet att arvlåtarens sista vilja ska respekteras fullt ut, utan några begränsningar.

No description available.

Sammanfattning När en gift person avlider aktualiseras två saker, dels bodelning och dels arvskifte. Bodelningen delar giftorättsgodset lika mellan makarna och det som återstår för den avlidna kallas kvarlåtenskapen. Denna kvarlåtenskap ärvs av maken om inte den först avlidna har avkomlingar som inte är släkt med den efterlevande maken. Dessa får då ut sin del av arvet direkt. Gemensamma barn, föräldrar till den avlidna och deras avkomlingar får en rätt till efterarv som aktualiseras vid efterlevande makes död. Innan 1988 var reglerna utformade så att när sedan efterlevande make avled fick den först avlidnas arving-ar ut sin del och om den efterlevande inte hade några arvingar gick dennas del till allmänna arvsfonden. 1988 ändrades dock lagen och Ärvdabalken (ÄB) 3:8 instiftades som gjorde gällande att om efterlevande make saknar arvingar skall arvsberättigade till den först avlidna ärva allt. Detta ledde dock till flera diskussioner inom doktrinen då lagen var otydligt utformad. Det var oklart om arvet skulle anses komma från båda makarna i två lotter eller från endast den först avlidna och då i en lott. Vidare var ordet arvsberättigade inte tydligt definierat och det diskuterades om personer som i princip var berättigade till efterarv kunde ärva den efterlevande även om de fått ut arv från den först avlidna. Då det i praxis fastställts att det krävs en rätt till efterarv i det enskilda fallet har exempelvis särkullbarn som fått ut sin del av arvet vid den först avlidna makens död inte möjlighet att ärva enligt ÄB 3:8 vilket strider mot parentelsprincipen. Om ett av två särkullbarn tagit ut sitt arv kan inte detta men väl det andra barnet ärva den efterlevande. I doktrinen har det argumenterats för att i sådana situationer båda barnen skall kunna ärva den efterlevande. I praxis har inget framkommit som uttryckligen underkänner en lösning att båda särkullbarnen tillerkänns rätt att ärva den efterlevande trots att bara en av dem har konkret rätt till efterarv vilket kan göra en sådan skälighetslösning möjlig. Dock är troligen kravet på konkret rätt till efterarv så pass starkt att om ett dylikt mål skulle nå HD skulle den som saknar denna konkreta rätt inte räknas till arvsberättigad i lagens mening och således gå miste om arv från den efterlevande. Syftet med ÄB 3:8 var bland annat att begränsa Allmänna arvsfondens arvsrätt till förmån för de arvsberättigade vilket får anses vara uppfyllt.

Efterlevande makes arvsrätt har genomgått stora förändringar under 1900-talet i svensk rätt. Från en väldigt svag position under tidigt 1900-tal till en betydligt starkare ställning i dagens ärvdabalk. Den senaste förändringen skedde 1986 då efterlevande make började ärva framför gemensamma barn. Det liknade den förändring som tidigare skett med arvingar i den andra arvsklassen, där efterlevande make ärvde före dessa arvingar men arvingarna hade i sin tur rätt till ett efterarv när efterlevande make avled.   I dagens ärvdabalk är den stora motsättningen mellan särkullbarn och efterlevande make, där särkullbarn ärver före maken. Släktbanden har under de senaste århundradet luckrats upp och det är inte längre av samma vikt att arvet hålls inom släkten som det tidigare varit när det främst var den fasta egendomen som var det viktiga i arvet för att kunna bruka jorden. Det moderna samhället idag har mindre fokus på att behålla fast egendom inom familjen, då allt färre jobbar inom jordbruk och är beroende av sina föräldrar för sin försörjning. Det är nu av större vikt för de flesta att deras partner klarar sig ekonomiskt efter deras bortgång.   Uppsatsen lyfter frågan om arvsrätten är i behov av förändring för att stärka den efterlevande makens ekonomiska skydd. I analysen framkommer möjliga åtgärder för att stärka efterlevande makes skydd och hur detta påverkar särkullbarns ställning inom arvsrätten. / The right to inherit for a spouse of a deceased by Swedish law has been undergoing major changes during the 20th century. From a rather weak position during the early 20th century to a considerably stronger position today. The latest change occurred in 1986 when the widowed spouse got the right to inherit before children in common with the deceased spouse. The change was similar to the one that earlier had occurred with heirs in the second heir class, when the widowed spouse inherited before these heirs but the heirs got a right to inherit after the widowed spouse had deceased.   In today’s law about heritage the clash is between the widowed spouse and children who are not the spouses in common. The child of the deceased spouse, who is not the child of the widowed spouse, inherits before the widowed spouse by today´s law. During the last century the bonds between relatives has been less and less important as the society has progressed from farming to industrializing. The children have less need for inheriting land to farm nowadays and aren´t depending on their parents to provide for them. Instead of children depending on inheriting from their parents it is now more important that the widowed spouse is coping with their new economic situation.   The Paper elevates the question whether the in heritage law needs change to strengthen the widowed spouse´s economic protection.  In the analysis possible solutions to make this change is presented and also takes consideration to children from a previous marriage.

No description available.

<p>Den svenska successionsrätten är en del av den omfattande familjerätten. Successionsrätten aktualiseras när ett dödsfall inträffat och det finns två former av succession, arv och testamente. Denna uppsats presenterar arvsrätt i allmänhet och laglottsinstitutet och det förstärkta laglottsskyddet i synnerhet.</p><p>En arvlåtare kan genom testamente till viss del disponera över sin kvarlåtenskap. Lagstiftaren har sedan länge inte velat ge arvlåtare fullständig frihet att på bröstarvingarnas bekostnad förfoga över sin egendom. Laglotten har av denna anledning tillkommit för att skydda bröstarvingarnas lagliga rätt till arv om arvlåtaren har skrivit testamente. Syftet med laglottsinstitutet är således dels att garantera de närmaste släktingarna en del av kvarlåtenskapen och dels att skapa någorlunda rättvisa de emellan. Om testamente finns som inkräktar på arvingarnas laglotter måste arvingarna själva begära jämkning av testamentet annars mister de sin rätt härtill.</p><p>Bestämmelsen om det förstärkta laglottsskyddet tillkom år 1928 och återfinns i ärvdabalken 7:4. Regeln innebär att laglottsgarantin utsträcks till att omfatta, vid sidan av testamenten, även andra dispositioner som en arvlåtare gjort under livstiden. Detta gäller närmare bestämt gåvor som till syftet är att likställa med testamente, med andra ord att gåvan givits med hänsyn till kommande dödsfall. ÄB 7:4 kan komma att tillämpas om en förälder givit bort gåvor på sådant sätt att bröstarvingarna inte kan få ut det de är berättigade till. Exempelvis kan detta ske i situationer då en förälder gift om sig och genom gåvor gynnat sin nya familj på bekostnad av sina äldre barn. Om en gåva omfattas av det förstärkta laglottsskyddet kan den som mottagit gåvan bli tvungen att ge den tillbaka eller i vart fall betala tillbaka den del av gåvan som inskränker bröstarvingarnas laglotter. Det förstärkta laglottsskyddet aktualiseras i två situationer. Dels i de fall där gåvogivaren tror sig avlida inom kort och dels i fall där egendom formellt sett har givits bort men där givaren kan behålla nyttjanderätten till egendomen fram till sin död. Av bestämmelsen framgår dock att undantag kan göras från dessa situationer om särskilda skäl finns.</p><p>Bestämmelsen i ÄB 7:4 anses vara relativt svåröverskådlig men är trots detta aktuell i många arvsrättliga sammanhang. För att ge en bild av hur regeln tillämpas i den praktiska verkligheten presenteras i uppsatsen en sammanställning av ett antal intervjuer med advokater och jurister som arbetar med arvsrätt. ÄB 7:4 finns många gånger med i bakgrunden när tvister med laglottskaraktär är aktuella. I dessa fall sker emellertid i stor utsträckning förlikning mellan parterna. Antalet domstolsavgöranden som enbart behandlar det förstärkta laglottsskyddet är av denna anledning tämligen få.</p>

Den svenska successionsrätten är en del av den omfattande familjerätten. Successionsrätten aktualiseras när ett dödsfall inträffat och det finns två former av succession, arv och testamente. Denna uppsats presenterar arvsrätt i allmänhet och laglottsinstitutet och det förstärkta laglottsskyddet i synnerhet. En arvlåtare kan genom testamente till viss del disponera över sin kvarlåtenskap. Lagstiftaren har sedan länge inte velat ge arvlåtare fullständig frihet att på bröstarvingarnas bekostnad förfoga över sin egendom. Laglotten har av denna anledning tillkommit för att skydda bröstarvingarnas lagliga rätt till arv om arvlåtaren har skrivit testamente. Syftet med laglottsinstitutet är således dels att garantera de närmaste släktingarna en del av kvarlåtenskapen och dels att skapa någorlunda rättvisa de emellan. Om testamente finns som inkräktar på arvingarnas laglotter måste arvingarna själva begära jämkning av testamentet annars mister de sin rätt härtill. Bestämmelsen om det förstärkta laglottsskyddet tillkom år 1928 och återfinns i ärvdabalken 7:4. Regeln innebär att laglottsgarantin utsträcks till att omfatta, vid sidan av testamenten, även andra dispositioner som en arvlåtare gjort under livstiden. Detta gäller närmare bestämt gåvor som till syftet är att likställa med testamente, med andra ord att gåvan givits med hänsyn till kommande dödsfall. ÄB 7:4 kan komma att tillämpas om en förälder givit bort gåvor på sådant sätt att bröstarvingarna inte kan få ut det de är berättigade till. Exempelvis kan detta ske i situationer då en förälder gift om sig och genom gåvor gynnat sin nya familj på bekostnad av sina äldre barn. Om en gåva omfattas av det förstärkta laglottsskyddet kan den som mottagit gåvan bli tvungen att ge den tillbaka eller i vart fall betala tillbaka den del av gåvan som inskränker bröstarvingarnas laglotter. Det förstärkta laglottsskyddet aktualiseras i två situationer. Dels i de fall där gåvogivaren tror sig avlida inom kort och dels i fall där egendom formellt sett har givits bort men där givaren kan behålla nyttjanderätten till egendomen fram till sin död. Av bestämmelsen framgår dock att undantag kan göras från dessa situationer om särskilda skäl finns. Bestämmelsen i ÄB 7:4 anses vara relativt svåröverskådlig men är trots detta aktuell i många arvsrättliga sammanhang. För att ge en bild av hur regeln tillämpas i den praktiska verkligheten presenteras i uppsatsen en sammanställning av ett antal intervjuer med advokater och jurister som arbetar med arvsrätt. ÄB 7:4 finns många gånger med i bakgrunden när tvister med laglottskaraktär är aktuella. I dessa fall sker emellertid i stor utsträckning förlikning mellan parterna. Antalet domstolsavgöranden som enbart behandlar det förstärkta laglottsskyddet är av denna anledning tämligen få.

No description available.

No description available.