No description available.

There are many practical implications connected to the distribution of the inheritance of a deceased married person, the rules on inheritance distribution are regulated in the Swedish Inheritance Code.  The Inheritance Code was reformed in 1987 with the aim of strengthening the spouses’ inheritance status. Among other amendments, a new law was introduced in chapter 3 paragraph 8 of the Inheritance Code. Pursuant to the new law, in situations where heirs are left only after one of the spouses, they shall inherit everything upon the death of the surviving spouse. The purpose of the legislation was to restrict the Swedish General Inheritance Fund’s right to inherit.  The interpretation of the paragraph has raised extensive discussions in the legal doctrine, mainly relating to the following three aspects: firstly, whether the paragraph requires a concrete right to secondary inheritance, secondly, which rel- atives have the right to inherit, and lastly, the legal nature of the paragraph. The meaning of the paragraph has been clarified in the jurisprudence of the Supreme Court of Sweden to eliminate any uncertainties.  This thesis aims to examine how chapter 3 paragraph 8 of the Inheritance Code shall be, de lege lata, and ought to be, de lege ferenda, interpreted.  In conclusion, pursuant to the case law of the Supreme Court of Sweden, the paragraph only grants the first and second order of heirs the right to inherit. With regard to the legal nature of the paragraph, the court has stated that the paragraph merely determines allocation of inheritance shares. Furthermore, the court held that the paragraph requires a concrete right to secondary inheritance, albeit heavily criticized. Through the analysis of the Swedish Supreme Court ruling conducted herein, it can be concluded that the requirement puts children of the de- ceased person in a previous marriage in a disadvantaged position, whereby they are treated differently from other heirs. Additionally, it contradicts basic Swedish principles of law, such as “parantelprincipen”. Although the supreme court’s practice provides guidance on how the paragraph should be interpreted, the case law concerning chapter 3 paragraph 8 of the Inheritance Code has regardless resulted in several consequences that affect fundamental principles of the Swedish inheritance law.  I argue, de lege ferenda, that the requirement of concrete right to secondary inheritance ought to be removed completely as it may put children of the deceased person in a previous marriage in a disadvantage. Upon removing the requirement, the negative consequences would be eliminated. Therefore, this thesis 3 seeks to urge the legislature to review the paragraph to ascertain whether this requirement is necessary.

Lagstiftningen kring laglotten är cirka 150 år gammal och har sedan införandet varit i det närmaste oförändrad, där vissa regler och principer som idag styr hur arv fördelas förekom redan under medeltiden. Kritik har framförts om att laglotten är föråldrad och byggd på gamla traditioner samt värderingar där rätten till arv grundade sig i blodsband och släktskap. Eftersom de sociala förhållandena och familjekonstellationerna ser annorlunda ut idag påverkas samhörigheten som utgjorde motivet bakom införandet av laglotten. Proportionaliteten bakom den inskränkning laglotten utgör i arvlåtares fria vilja av förvaltandet av sin egendom kan därmed sättas i förhållande till skyddet som laglotten innebär för arvingar. Vidare uppstår avvägningar mellan efterlevande makes skydd i förhållande till att särkullbarns rätt till arv bevaras. Laglotten ger därmed upphov till två motstridiga intressen där bröstarvingars rätt till arv ska skyddas samtidigt som arvlåtares fria vilja och integritet bör värnas. Det torde således föreligga ett intresse kring laglottens utformning samt tillämpning i dagens samhälle. I uppsatsen tolkas och analyseras därmed de argument som framförts gällande laglottens fortsatta kvarlevnad respektive avskaffande eller förändring. Gällande rätt kommer att fastställas i syfte att ge en ökad förståelse för lagstiftningen och den kritik som senare framställs. Analysen av argumenten och de bakomliggande motiven till laglottens införande resulterar i en slutsats och förslag på eventuella ändringar av laglotten. Det framkommer att de rättsliga motiven bakom laglottens införande fortfarande anses väga tyngre än nyttan med ett eventuellt avskaffande av laglotten. Den ekonomiska trygghet som kvarlåtenskapen tidigare medförde anses inte avgörande idag, utan vikten av den sociala samhörigheten och rättvisa som laglotten medför belyses. Laglotten medför att bröstarvingar likställs och erhåller lika stor del av arvet samt förhindrar missgynnande eller utpressning från arvlåtares sida. Laglotten anses även avgörande för att skydda särkullbarns rätt till arv. Det förekommer dock utrymme att ändra lagstiftningen så särkullbarns rätt till laglott inträder först vid efterlevande makes bortgång. Vidare är det möjligt att ändra rekvisiten för vad som utgör förverkande av arv vid brott mot arvlåtare.

No description available.

The purpose of this thesis is to investigate the European certificate of succession, and how it affects Swedish inheritance law. The European certificate of succession is a European document that will be introduced in august 2015 in the EU regulation of succession. The certificate of succession is meant to simplify the current process of cross-border inheritance by legitimizing the concerned parties, which according to the regulation are: heirs, legatees, executors of wills and administrators of the estate. According to the regulation, the member state of which the deceased had habitual residence shall have jurisdiction to rule on the succession as a whole. Since the certificate is a European document, it will have legal effect in all member states. Because of this, a decision from one authority/court in a member state will also be applicable in the other member states. This means that national law in a certain capacity becomes cross-border law, which requires strong regulation. The certificate itself cannot be counted as an estate inventory, choice of law, will, or similar. It can however be a basis for a decision concerning inheritance. The certificate can be considered as an acknowledgement of a decision from one member state, which will also be applicable in the other member states. In Sweden, the certificate will be issued by “Skatteverket” (the Swedish tax agency). The European certificate of succession will considerably simplify the cross-border inheritance process for EU-citizens. / Uppsatsens syfte är undersöka arvsintyget som rättshandling och diskutera dess följder på svensk arvsrätt. Det europeiska arvsintyget är en europeisk rättshandling som kommer införas i augusti 2015 i samband med EU:s nya arvsförordning. Arvsintyget är menat att förenkla processen vid gränsöverskridande arvsfrågor genom att legitimera de berörda parterna. Vilka enligt förordningen är: arvtagare, testamentstagare, boutredningsmän och testamentsexekutorer. I och med den nya arvsförordningen kommer hemvistprincipen få en större roll inom den europeiska arvsrätten och arvsintyget kan då användas för att förmedla ett domslut/bestämmande från en medlemsstat till en annan. Även universalitetsprincipen är av stor vikt vid behörighetsfrågor om gränsöverskridande arv, då den innebär att all kvarlåtenskap ska ingå i samma boutredning. Eftersom arvsintyget är en europeisk rättshandling kommer den ha rättsverkan i alla EU-länder som är bundna av arvsförordningen. Därför kommer ett beslut från myndighet/domstol i en medlemsstat även gälla i andra medlemsstater, vilket meddelas genom arvsintyget. Detta leder till att nationell lag i viss kapacitet blir gränsöverskridande, vilket kräver strikt reglering. Arvsintyget kan inte i sig självt räknas som en fördelning av kvarlåtenskap, lagvalsavtal eller liknande. Det kan dock ligga till grund för beslutande angående arvsskifte. Arvsintyget kan anses vara en kvittens av ett beslut från en medlemsstat, vilket ska gälla även i andra medlemsstater. Arvsintyget kommer i Sverige utfärdas av Skatteverket och kommer betydligt underlätta för EU-medborgare vid gränsöverskridande arvsfrågor.

Det faktum att Sverige blir allt mer internationaliserat och samhället mer mångkulturellt väckte ett intresse av att skriva om bröstarvingars arvsrätt ur ett såväl nationellt som internationellt perspektiv, där resultatet avsågs ställas i relation till svensk IP-rätt om ordre public. Idag tar alla barn lika lott enligt 2 kap. 1 § ÄB. Principen om istadarätt inträder om arvlåtarens barn avlider innan honom eller henne, då arvlåtarens barnbarn ärver istället. Bröstarvingar har alltid en rätt till hälften av sin arvslott enligt laglottsskyddet i 7 kap. 1 § ÄB. Det har diskuterats om laglotten bör bevaras i svensk arvsrätt eller om den bör avskaffas. Alla de nordiska länderna har någon form av laglottsskydd liksom de flesta europeiska länder med undantag från England och Wales, där det råder fullständig testationsfrihet. Även muslimska länder saknar motsvarighet till laglottsskydd. Det här kan väcka frågan huruvida ett land som saknar en skyddsregel som kan likställas med det svenska laglottsskyddet kan utgöra en grund som aktualiserar ordre public. I svensk rätt finns genom ordre public en möjlighet att åsidosätta en utländsk lag med hänvisning till att denna är uppenbart oförenlig med grunderna för det svenska rättssystemet. Den islamiska arvsrätten skiljer sig avsevärt mer från den svenska arvsrätten, än vad arvsrätten gör i exempelvis något västeuropeiskt land. Det kan diskuteras om någon grund i den islamiska arvsrätten för bröstarvingar kan strida mot grunderna för den svenska rättsordningen och på så vis aktualisera ordre public. Den svenska arvsrätten för bröstarvingar är till en stor del av dispositiv karaktär, varför ordre public endast kan bli aktuell i en internationell arvstvist där utländsk lag ska tillämpas. Domstolarna tenderar att tolka ordre public restriktivt, förmodligen av rädsla för att det lands lag som åsidosätts skulle kunna göra motstånd. Framtida tillämpning av ordre public kan begränsas ytterligare när EU:s arvsförordning träder i kraft. Det är fortfarande svensk domstol som har att avgöra vad som i det enskilda fallet kan bedömas vara uppenbart stridande mot grunderna för det svenska rättsystemet och vilken inverkan det kan ha på tvister som berör bröstarvingars arvsrätt. / The fact that Sweden is increasingly becoming more internationalized and developing a more multicultural society, stimulated an interest in writing about direct heirs inheritance rights from a national and international perspective, in which the outcome was intended to be set in relation to the Swedish Private International Law on public policy. Nowadays all children take equal shares according to chapter 2 paragraph 1 “Ärvdabalk”. If the deceased’s child passes away before him- or herself, the deceased’s grandchildren are entitled to inheritance through the Swedish istadarätt. The Swedish legal portion is enacted in chapter 7 paragraph 1 “Ärvdabalk” and entitles direct heirs half of his or her inheritance share. There has been discussion about whether the legal portion should be preserved or abolished in the law of Swedish inheritance. All the Nordic countries have a form of legal portion, as well as most of the European countries, apart from England and Wales, where there is a complete testamentary freedom. Even Muslim countries have no correspondence to the protection of legal portion. This may raise the question whether a country, which is lacking a protective rule that can be compared with the Swedish legal portion, may constitute a basis for public policy. According to the Swedish law there is an opportunity, through public policy, for Sweden to override a foreign law on the grounds that it is clearly incompatible with the foundations of the Swedish legal system. The Islamic inheritance law differs considerably from the Swedish inheritance law, in comparison to the right of inheritance in for example any Western European country. It is debatable whether any basis in the Islamic inheritance law of direct heirs may conflict with the fundamentals of the Swedish legal system and therefore actualize public policy. The Swedish right of inheritance for direct heirs is to a large extent of dispositive nature, which is why public policy can only become relevant in an international succession dispute, where a foreign law is applicable. The courts tend to strictly interpret public policy, probably because of the fear that the country's law, which gets overridden, could oppose. Future application of public policy may be further limited when the EU Succession Regulation enters into force. It is still up to the Swedish court to determine what in each case is deemed to be manifestly incompatible with public policy in Sweden, and what impact this may have on the succession of direct heirs.

No description available.

Written in Swedish with an English abstract. Polygamy has recently received more and more attention in Sweden due to, among other things, the streams of refugees and globalization. The Swedish norm of marriage is monogamy thus family constellations that go against this sometimes have difficulties to adapt to the Swedish family law. Polygamy is a collective name for marriages where a person is married to several people at the same time. The sex basically does not play a role in the concept of polygamy, but the most common marriage constellation, and the constellation that this essay has delimited itself to, is the one where one man is married to several women. Today, polygamy is mainly practiced in the Muslim countries of Asia and Africa where the Qur'an is an important part of the construction of the countries' legal systems. In order for polygamy to be allowed in Sweden, it is required that the marriage can be recognized according to the law on certain international legal relationships concerning marriage and guardianship (lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap). According to the Swedish Tax Agency's (Skatteverket) investigation, there are currently 679 persons registered with one or more spouses in the population register in Sweden; on the other hand, the figure is not considered to reflect reality. When a person dies, there are many things to be organized. Most of these issues in Sweden are regulated in the Inheritance Code (ärvdabalken). But since most of the family law in Sweden is based on the Swedish norm of marriage of monogamy, there are several application problems when the Inheritance Code is to be applied to polygamous marriages. But although the law is mainly designed for monogamy, it is possible to apply the law to polygamous family constellations. Even though it is not designed for this purpose, the law should be considered flexible enough that it can be applied. However, the application of the law creates problems among other things when it comes to the women in the relationship. It is clear that women in polygamous marriages have more uncertainties than women in monogamous marriages when it comes to the right to inherit and survivor`s protection. It is also difficult to presume that the proposal for legislative amendment that are on the table will contribute to strengthening the protection of the women. However, there are many indications that it in general looks good for the children in the marriages. There is really not much that suggests that children whose parents are in polygamous relationships are treated a lot differently when it comes to the right to inherit then children with parents in monogamous marriages. / Polygami har på senare tid uppmärksammats mer och mer i Sverige med anledning av bland annat flyktingströmmar och globalisering. Den svenska äktenskapsnormen är tvåsamhet, monogami vilket således har lett till att familjekonstellationer som går emot denna norm ibland har svårt att anpassas till den svenska familjerätten. Polygami är ett samlingsnamn för äktenskap där en person är gift med flera personer samtidigt.  I grunden spelar könet inte någon betydelse för begreppet polygami men den vanligaste äktenskapskonstellationen, och den konstellation som uppsatsen har avgränsat sig till, är den där en man är gift med flera kvinnor. Idag är polygami främst praktiserat i de muslimska länderna i Asien och Afrika där Koranen är en viktig del av uppbyggnaden av ländernas rättsordningar. För att polygami ska bli tillåtet i Sverige krävs det att äktenskapen kan erkännas enligt lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Enligt Skatteverkets utredning finns det idag 679 personer registrerade med en eller flera makar i folkbokföringsdatabasen i Sverige, däremot anses siffran inte spegla verkligheten. När en människa dör är det mycket saker som ska anordnas. De flesta av dessa angelägenheterna i Sverige regleras i ärvdabalken. Men eftersom den till största delen av familjerätten i Sverige utgår från den svenska äktenskapsnormen om tvåsamhet, föreligger det ett flertal tillämpningsproblem när ärvdabalken ska tillämpas på polygama äktenskap. Men trots att lagen i huvudsak är utformad för monogami finns det möjlighet att tillämpa lagen vid polygama familjekonstellationer. Trots att lagen i sig inte är konstruerad för polygama familjer torde den dock vara så flexibel att den går att tillämpa. Tillämpningen av lagen är dock behäftade med problem för bland annat kvinnorna i relationen. Det är tydligt att kvinnor i polygama äktenskap har det mer osäkert än kvinnor i monogama äktenskap när det kommer till arv och efterlevnadsskydd. Att de förslag till lagändring som ligger på bordet kommer bidra till en stärkelse av kvinnornas skydd är även det svårt att förmoda. Mycket tyder dock på att det överlag ser bra ut för barnen i äktenskapen. Det finns egentligen inte mycket som tyder på att barnen i hög utsträckning blir särbehandlade jämte barn i monogama äktenskap.

In most European legal systems, drafting a will is subject to formal requirements. In the same way, most European legal systems prescribe formal requirements for the revocation of a will. However, Swedish law is unique in this respect as it does not prescribe formal requirements for the revocation of a will. For the revocation of a will, Swedish law only requires that the testator has unequivocally announced that the disposition no longer expresses his ultimate will. This is stated in the 5th Section of the 10th Chapter of the Swedish Inheritance Code. Under Swedish law, it is therefore only a question of proof whether the testator has revoked his will. However, it may be difficult to assess whether the testator has intended to revoke his will when the testator is alleged to have revoked his will informally. Therefore, the main purpose of this thesis is to examine how the assessment of whether the testator has intended to revoke his will is carried out under current Swedish law. To achieve the purpose of this thesis, a traditional legal dogmatic method is used. This means that the material used is limited to the traditional Swedish sources of law. These are legislation, preparatory works, case law and Swedish legal doctrine. Since Swedish law does not prescribe any formal requirements for revoking a will, a will can be revoked in an unlimited number of ways. It has therefore been necessary to limit the scope of this thesis to the most common ways of revoking a will. For this reason, this thesis only covers the revocation of a will by executing a new will, by physical destruction of a will, by strikeouts and inscriptions on the will, by oral statements made by the testator and by the revocation of a previously revoked will. Consequently, other ways of revoking a will are not closer analysed. The analysis shows that no general conclusions can be drawn on how to assess whether the testator intended to revoke his will. Instead, the assessment depends on the way in which the testator is alleged to have revoked his will. However, the analysis also shows that some more specific conclusions can be drawn. It can be concluded from Swedish case-law that a high standard of proof is required for a revocation allegedly made by an informal measure. However, this does not apply if the will has been destructed. In such cases, there is instead a presumption that the will has been destructed by the testator with the purpose of revoking the will. Consequently, the burden of proof is reversed when the will has been destructed. The analysis also shows that it often can be uncertain whether the testator has intended to revoke his will by an informal measure. This is because there may be no reliable evidence of the testator’s intention in such cases. Therefore, the con-clusion is that a testator who wishes to revoke his will should do so by executing a new will which expressly states that the will is revoked. By doing so, the testator significantly reduces the risk of future disputes concerning the validity of the will.