I denna studie vill jag undersöka hur pedagoger på två olika skolors fritidshem arbetar för att främja nyanlända elevers språkutveckling? Vilka metoder använder pedagogerna samt hur reflekterar de kring inkludering samt exkludering? Det handlar om att erbjuda lekar, aktiviteter och att nyanlända eleverna snabbt kommer i kontakt med svenska språket. Tydligt var att det lärande som sker i verksamheterna handlar om fri lärandemiljö där interaktion sker i ett socialt samspel mellan eleverna. Genom interaktion med svensktalande elever är det viktigt för nyanlända elever att snabbt komma i kontakt med svenska språket. Studien är av kvalitativ karaktär och består av intervjuer med pedagoger från två skolors fritidshem. Båda skolor är kommunala. Studien utgår i från sociokulturell teori och insamlat material har analyserats genom begrepp som interaktion, fria lärandemiljöer och mediering. Det har visat sig att i pedagogernas arbetssätt för att främja språkutvecklingen hos nyanlända elever är lek en dominerande faktor. Fritidshemmet kan arbeta på många olika sätt för att främja språkutvecklingen hos nyanlända elever där fria lärandemiljöer blir ett viktigt och användbart begrepp. Pedagogerna får mindre tid att tillfredsställa nyanlända elevers behov och intressen. I slutsatsen kan det ses som att fritidshemmet har fritt utrymme att utveckla nyanlända elevers språkutveckling genom lek och digitala verktyg men informanterna efterlyser bättre förutsättningar och arbetet blir en resursfråga.