Denna studie handlar om språklig variation i Uppland med fokus på ett antal vokalfonemsvariation. De vokalfonem vars uttalsvariation undersökts är kort ö, långt ö, långt ä, långt i ochlångt y. Undersökningen bygger på inspelningar gjorda på två orter i Uppland, Uppsala ochGimo, för att på så sätt undersöka och jämföra skillnader i vokalfonemens uttal mellan stadoch landsbygd, men även belysa och granska den individuella variationen mellan personerfrån samma ort. Studien avgränsades till att undersöka språk hos ungdomar i gymnasieålderpå de båda orterna.Studien visar att det korta ö ljudet uttalas med en u-sammanfallande variant i högre grad iUppsala än i Gimo. På båda orterna är det väldigt vanligt att uttala långt ö och ä med öppnareuttalsvarianter än den standardspråkliga, och långt i och y uttalas av vissa Uppsalaungdomarmed ett frikativt, lätt surrande ljud. Denna variant verkar däremot inte vara närvarande iGimoungdomars tal. Det traditionellt uppländska ”Stockholms-e” fanns inte i någon avinformanternas tal.Undersökningen visar även att de interindividuella variationerna i uttal av dessa vokalljud ärstörre och mer spridda än de som grundar sig i geografisk härkomst. Efter analys av deutomspråkliga faktorerna kön, socioekonomisk tillhörighet och flyttbenägenhet syns iundersökningen fortfarande inga klara orsaker till mycket av variationen.