Bakgrund Cirka 8000 personer i Sverige drabbas årligen av en främre korsbandsskada. Skadan kan behandlas antingen med rekonstruktion av korsbandet eller icke-kirurgiskt. Oberoende val av behandling är rehabilitering viktigt och denna behöver utvärderas på flera olika sätt däribland med muskelstyrka samt olika typer av hopptester.  Syfte Syftet var att undersöka hur resultatet av 4 olika hopptester korrelerar med isokinetisk muskelstyrka i Quadriceps femoris samt hur hopptesterna korrelerar med varandra, hos individer som rehabiliterats icke kirurgiskt 12 månader efter ACL-skada.  Metod Femtioåtta deltagare som behandlats icke-kirurgiskt för ACL-skada genomförde test av muskelstyrka i Quadriceps femoris samt 4 olika hopptester; enbenslängdhopp, trippelt enbenslängdhopp, crossover-hopp och 6 meter hopp på tid 12 månader efter sin ACL-skada.  Resultat Resultatet av arbetet var att korrelationen mellan Quadricepsstyrka och hopptester varierade från måttlig till stark. Korrelationen mellan hopptesterna varierade mellan stark och mycket stark. En mycket stark korrelation fanns mellan crossover-hopp och trippelt enbenslängdhopp. En måttlig korrelation fanns mellan enbenslängdhopp och Quadriceps styrka.   Konklusion Detta arbete talar för att det troligtvis är överflödigt med att nyttja alla 4 hopptester vid utvärdering efter främre korsbandsskada. Nyttjandet av färre test möjliggör en mer tidseffektiv utvärdering och skapar möjligheter för kliniker att utföra andra tester och undersöka flera parametrar.

Bakgrund: Single-leg hop test, handdynamometertest och heel-rise test är vanligt förekommande test för att mäta muskelstyrka i fysioterapeutisk klinik. Målsättningar kan förändra hur människor presterar genom att påverka inre och yttre beteenden vilket observerats i tidigare forskning.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka vilken effekt målsättning har på testresultat vid test av muskeleffekt, maxstyrka och muskeluthållighet vid två separata tillfällen samt till vilken grad det föreligger ett samband mellan testresultatet och skattad self-efficacy samt testresultatet och skattad utfallsförväntning. Metod: Experimentell, enkelblindad RCT med kontrollgrupp samt för- och eftermätning. Tjugosex deltagare i åldrarna 18-30år rekryterades genom bekvämlighetsurval. Datainsamling bestod av testresultat, målsättning, skattad self-efficacy och utfallsförväntning. Resultat: Signifikanta skillnader mellan grupperna förelåg vid testtillfälle 2 för single-leg hop test men inte för övriga test. Signifikant skillnad inom interventionsgruppens testtillfällen fanns vid single-leg hop test samt handdynamometertest men inte vid heel-rise test. Signifikant skillnad inom kontrollgruppens testtillfällen fanns endast vid single-leg hop test. Slutsats: Målsättningen har troligtvis haft effekt på testresultaten i interventionsgruppen. Däremot kan metodologiska brister haft en påverkan på resultaten. Vidare forskning bör tillämpa större urval och bättre kontroll av externa variabler samt rekrytera ur andra populationer för att kunna generalisera till mer kliniskt relevant kontext.

Bakgrund: Handhållen dynamometer (HHD) kan användas för att mäta maximal isometrisk muskelstyrka. Enbenslängdhopp och trestegshopp används för att bedöma prestationsförmågan vid hopp och är vanligt förekommande i klinik.  Syfte: Att undersöka korrelationen mellan maximal isometrisk muskelstyrka mätt med handhållen dynamometer i nio muskler i bål och nedre extremitet med prestationen vid enbenslängdhopp och trestegshopp hos friska idrottsaktiva individer. Ett delsyfte var att undersöka sambandet mellan maximal isometrisk styrka i de nio musklerna i bål och nedre extremitet. Metod: Tjugofem friska, idrottsaktiva män (72%) och kvinnor i åldrarna 15-25 (22±2) rekryterades. Maximal isometrisk muskelstyrka mätt med HHD utfördes med ”make-teknik” på mm. quadriceps, mm. hamstrings, m. iliopsoas, m. gluteus medius, m. gluteus maximus, mm. adductorer, m. obliquus externus höger och vänster samt m. lumbar erector spinae. Funktionell prestation undersöktes genom enbenslängdhopp och trestegshopp. Alla tester utfördes på det icke-dominanta benet.  Resultat: Maximal isometrisk muskelstyrka i nedre extremitet och bål korrelerade svagt till måttligt (r=0,376-0,649, p=0,065- <0,001) med prestation på enbenslängdhopp och trestegshopp. Det fanns en svag till stark korrelation mellan musklerna i bål och nedre extremitet (r=0,429-0,909, p<0,05) Konklusion: Det fanns ett samband mellan prestation på hopptester och maximal isometrisk muskelstyrka i nedre extremitet och bål vilket bidrar till en ökad förståelse vid användning av hopptesterna i klinik. Enbenslängdhopp och trestegshopp korrelerade måttligt med mm. quadriceps, m. lumbar erector spinae och m. iliopsoas. Trestegshopp korrelerade även måttligt med mm. hamstrings, m. gluteus medius och m. gluteus maximus. Sannolikt ställer trestegshopp större krav på stabilitet i höft- och knäled. Det fanns ett samband mellan maximal isometrisk muskelstyrka i bål och nedre extremitet. En stark korrelation sågs mellan m. obliquus externus och m. gluteus medius, mm. hamstrings, mm. quadriceps samt m. iliopsoas. En stark korrelation sågs även mellan m. lumbar erector spinae och mm. quadriceps samt m. iliopsoas.