Bakgrund: Handhållen dynamometer (HHD) kan användas för att mäta maximal isometrisk muskelstyrka. Enbenslängdhopp och trestegshopp används för att bedöma prestationsförmågan vid hopp och är vanligt förekommande i klinik.  Syfte: Att undersöka korrelationen mellan maximal isometrisk muskelstyrka mätt med handhållen dynamometer i nio muskler i bål och nedre extremitet med prestationen vid enbenslängdhopp och trestegshopp hos friska idrottsaktiva individer. Ett delsyfte var att undersöka sambandet mellan maximal isometrisk styrka i de nio musklerna i bål och nedre extremitet. Metod: Tjugofem friska, idrottsaktiva män (72%) och kvinnor i åldrarna 15-25 (22±2) rekryterades. Maximal isometrisk muskelstyrka mätt med HHD utfördes med ”make-teknik” på mm. quadriceps, mm. hamstrings, m. iliopsoas, m. gluteus medius, m. gluteus maximus, mm. adductorer, m. obliquus externus höger och vänster samt m. lumbar erector spinae. Funktionell prestation undersöktes genom enbenslängdhopp och trestegshopp. Alla tester utfördes på det icke-dominanta benet.  Resultat: Maximal isometrisk muskelstyrka i nedre extremitet och bål korrelerade svagt till måttligt (r=0,376-0,649, p=0,065- <0,001) med prestation på enbenslängdhopp och trestegshopp. Det fanns en svag till stark korrelation mellan musklerna i bål och nedre extremitet (r=0,429-0,909, p<0,05) Konklusion: Det fanns ett samband mellan prestation på hopptester och maximal isometrisk muskelstyrka i nedre extremitet och bål vilket bidrar till en ökad förståelse vid användning av hopptesterna i klinik. Enbenslängdhopp och trestegshopp korrelerade måttligt med mm. quadriceps, m. lumbar erector spinae och m. iliopsoas. Trestegshopp korrelerade även måttligt med mm. hamstrings, m. gluteus medius och m. gluteus maximus. Sannolikt ställer trestegshopp större krav på stabilitet i höft- och knäled. Det fanns ett samband mellan maximal isometrisk muskelstyrka i bål och nedre extremitet. En stark korrelation sågs mellan m. obliquus externus och m. gluteus medius, mm. hamstrings, mm. quadriceps samt m. iliopsoas. En stark korrelation sågs även mellan m. lumbar erector spinae och mm. quadriceps samt m. iliopsoas.

Aim The purpose of this study was to compare resistance-trained (RT) and non-trained (NT) males regarding mechanisms for neural activation during isometric muscle contractions of the soleus muscle. Further the plantar flexor strength of the two groups were compared. Method Ten males that had been resistance training for at least 3 years (RT) and 10 who did not train regularly (NT) participated in the study. The participants performed isometric contractions of their right plantar flexors against an isokinetic dynamometer at 15, 25, 50, 80 and 100% of maximal voluntary contraction. Five contractions were performed for each level in two different conditions; one where the participants were stimulated using transcranial magnetic stimulation over the left motor cortex and one in which they were stimulated electrically over the tibial nerve. Stimulations were also delivered at rest. The resulting soleus muscle motor evoked potentials (MEPs) and V-waves were normalized to a maximal M-wave (Mmax). Plantar flexor strength was measured and voluntary activation estimated using the twitch interpolation technique. Results No significant difference was found between the RT and the NT group for voluntary activation, V/Mmax ratio or MEP/Mmax at any level of maximal voluntary contraction (MVC). The RT group was significantly stronger than the NT group. Conclusions The study showed that the RT group was stronger than the NT group. Despite the difference in strength there was no significant group difference between the two groups in MEPs, V/Mmax or voluntary activation. This indicates that there is no, or a very small difference in corticospinal excitability of the soleus muscle between the chronic RT males and the NT males.