Föreliggande studies syfte är att undersöka hur kulturskolelärare ser på gemensamhetsskapande aktiviteter i sin pianoundervisning samt hur dessa påverkar elevers sammanhållning och lärande. I bakgrundskapitlet presenteras litteratur som behandlar positiva effekter av användning av gemensamhetsskapande aktiviteter. Litteratur som behandlar motsatta effekter saknas. Studiens teoretiska utgångspunkter utgörs av det sociokulturella perspektivet med dess fokus på appropriering, mediering, situerade aktiviteter, den proximala utvecklingszonen och scaffolding. En kvalitativ forskningsansats används med fokus på hur lärare tolkar, förstår och konstruerar gemensamhetsskapande aktiviteter. Som datainsamlingsmetod används semistrukturerade intervjuer och som analysmetod används tematisk analys. I resultatet framkommer att användning av gemensamhetsskapande aktiviteter i pianoundervisningen medför både fördelar och svårigheter. Några fördelar med gemensamhetsskapande aktiviteter är att elever lär sig att lyssna på varandra, utvecklar rytm-, puls och tempokänsla, vågar spela upp inför andra samt provar olika musikaliska roller. Några nackdelar med gemensamhetsskapande aktiviteter är att de är tidskrävande och svåra att organisera samt svåra att hitta bra notmaterial till. De gemensamhetsskapande arbetssätt som används är bland annat spel med läraren på enskild lektion, fyrhändigt/flerhändigt pianospel/spel i grupp och lekar i grupp. I diskussionen förs resonemang kring hur fördelar och nackdelar av gemensamhetsskapande aktiviteter påverkar elevernas sociala sammanhållning och musikaliska lärande. Exempelvis kan kammarmusikspel bidra positivt, då elever lär sig olika roller i ensemble och skapar en specifik stämning i den. Samtidigt kan samma aktivitet bidra till negativa konsekvenser om pianoeleven får för svår stämma eller om medlemmar i en ensemble umgås inte utanför lektionssammanhang. / The purpose of the present study is to investigate how cultural school teachers view community-creating activities in their piano teaching and how these affect students' cohesion and learning. The background chapter presents literature that deals with the positive effects of using community-building activities. There is a lack of literature that deals with opposite effects. The theoretical starting point of the study consists of the socio-cultural perspective with its focus on appropriation, mediation, situated activities, the proximal development zone and scaffolding. A qualitative research approach is used with a focus on how teachers interpret, understand and construct community-creating activities. Semi-structured interviews are used as the data collection method and thematic analysis is used as the analysis method. The results show that the use of community-creating activities in piano teaching has both advantages and difficulties. Some of the benefits of community-building activities are that students learn to listen to each other, develop rhythm and pulse as well as a sense of tempo and try different musical roles, learn to dare to play in front of others. Some disadvantages of community-building activities are that they are time-consuming, difficult to organize and difficult to find good sheet music material for. The community-creating ways of working that are used include playing with the teacher in a single lesson, four-handed/multi-handed piano playing/group playing and games in group. The discussion deals with how the advantages and disadvantages of community-creating activities affect students' social cohesion and musical learning. For example, chamber music can contribute positively as students learn different roles in ensemble and create a specific mood in it. At the same time, the same activity can contribute to negative consequences if the piano student gets too difficult parts to play or if members of the chamber music ensemble do not see each other outside the classroom.