Diss. Örebro : Örebro universitet, 2006. / CD i ficka.

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie handlar om att undersöka hur några pianopedagoger vid några kommunala musik- och kulturskolor resonerar om möjligheten att använda pianoinstrumentet som verktyg för att utveckla sina elevers kunskap i musikteori. I den kvalitativa studien ingår fyra pianopedagoger som är verksamma vid olika musik-och kulturskolor i Sverige. I studien undersöker jag hur pianopedagogerna planerar sin undervisning och vilka metoder de använder. Studiens teoretiska perspektiv utgår från sociokulturell teori som fokuserar på utveckling och lärande, då mediering, utvecklingszon och redskap har tolkats i undervisningssituationer som pianopedagogerna beskriver vid intervjuerna. Det empiriska materialet har analyserats efter analysmetoden fenomenografi. Resultatet visar att elevers eget intresse och förutsättningar påverkar undervisningssätt hos pianolärarna. Det ses att pedagogiska aspekter prioriteras ofta under lektionernas konkreta situationer. Resultatet visar också två olika förhållningssätt hos pianopedagoger som varierar mellan det traditionella sättet att introducera sina elever till nya moment vid undervisningen och andra metoder såsom digitala verktyg och musikaliska upplevelser. Resultatet av de medverkande pianopedagogerna visar att det finns en vilja och förhållningssätt bland pianopedagogerna att använda pianots egenskaper som metod i undervisningen men att den metoden inte tillämpas i undervisningssituationen. Det finns motsättningar mellan traditionella drillandet av att lära sig musikteori och det informationsteknologiska som öppnar upp för andra sätt att lära sig spela piano, och det finns utmaningar för pianopedagogerna att lära ut musikteori från grunden då eleverna i första hand vill lära sig spela låtar och inte grundläggande musikteori.

Syftet med uppsatsen är att bilda kunskap om interaktionen mellan lärare och elev i den enskilda pianoundervisningen i eftergymnasial utbildning. Utifrån detta syfte söker jag svara på frågeställningarna: Vad karaktäriserar den didaktiska interaktionen mellan lärare och elev i den enskilda pianoundervisningen i eftergymnasial utbildning? På vilket sätt designar lärare och elev innehållet i undervisningssituationen i den enskilda pianoundervisningen? Studien är av kvalitativ art och har genomförts genom observationer med videokamera som metod. Två lektioner observerades och analyserades utifrån ett designteoretiskt perspektiv. Resultatet visade att lektionerna kännetecknades av dialog där både lärare och elev formade undervisningens innehåll.

Denna studie syftar till att undersöka elevers upplevelser av undervisningsinnehåll, elevinflytande och motivation i kulturskolans pianoundervisning. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer samlades data in från fem informanter, nuvarande eller före detta pianoelever vid en kulturskola. Den insamlade datan analyserades genom en tematisk analys, där de teman som utformades synliggörs som rubriker i resultatkapitlet. Materialet analyserades och diskuterades även ur ett sociokulturellt perspektiv där flera centrala begrepp, teorier och metoder om lärande synliggjordes, exempelvis mediering, redskap, kommunikation, interaktion, den närmaste utvecklingszonen, scaffolding och motivation. Studiens resultat visar att det hos de flesta av informanterna finns en avsaknad av öppen kommunikation mellan lärare och elev där gemensamma beslut om undervisningens mål, syfte och innehåll tas. Det uppstår på så vis ett konfliktfält när elevens och lärarens vardera vision och förväntning av undervisningen inte stämmer överens. Detta konfliktfält påverkar elevens motivation och vissa väljer därför att sluta. En av informanterna stack ut i resultatet på så vis att hon upplevde mycket frihet i sin undervisning och att hon fick stort inflytande över såväl repertoar som metoder. Denna frihet var för henne en betydelsefull motivationsfaktor. Resultatet diskuterades i relation till bakgrund, tidigare forskning, och teoretiskt perspektiv.

Syftet med denna studie är att undersöka hur undervisningen för pianoelever i kulturskolan ser ut med fokus på ensemblespel och samspel samt i vilken mån denna förbereder inför högre studier inom musik. I studiens bakgrundskapitel presenteras kulturskolans historia och uppdrag, kraven för ensemblekurserna på gymnasiet samt pedagogiska tankar inom pianoundervisning. Tre kvalitativa intervjuer har genomförts med pianopedagoger i kulturskolan och analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar hur pedagogerna resonerar kring sin undervisning och vilka metoder och hjälpmedel de använder för att ge sina elever möjligheten att utveckla sin samspelsförmåga och ensemblevana. Slutligen diskuteras resultat, teori och metod i förhållande till varandra och bakgrunden.

Med anledningen av att jag upptäckt en stor rädsla för improvisation bland elever har syftet med utvecklingsarbetet varit att undersöka hur en lektionsserie i musikstilen boogie-woogie inverkar på pianoelevers relation till improvisation. Undersökningen har genomförts på individuella pianolektioner, på en gymnasieskola, där lektionerna bestått av specifika metodiska tillvägagångsätt för improvisation inom ramen för den givna musikstilen. Innan lektionsseriens start och efter lektionsseriens avslut har eleverna intervjuats i syfte att kunna besvara studiens frågeställningar huruvida elevernas relation till improvisation förändrats. Under den inledande intervjun framkom det att fyra av fem informanter hade väldigt liten erfarenhet av improvisation. Genom undervisning om konkreta improvisationsmetoder i en musikstil som förespråkar lekfullhet har informanternas relation till improvisation stärkts. Informanterna med liten tidigare erfarenheter har uttryckt att de vågar improvisera i högre utsträckning, medan informanten med stor tidigare erfarenhet anser sig ha fått fördjupad förståelse för olika improvisationsmetoder. Samtliga elevers självförtroende som pianister har även stärkts till följd av genrespecifika inslag. Undersökningen visar att begränsningar i musicerandet gör improviserandet mer lustfyllt och avspänt.

Arbetet har syftet att studera ergonomiska aspekter av pianoundervisning på kulturskolan. Vilka semiotiska resurser använder pianolärare när de undervisar utifrån ett ergonomiskt perspektiv, och hur används resurserna? Vilka förutsättningar skapar undervisningen vad gäller att förebygga kroppsliga och mentala spänningar i pianospelet hos elever? Ergonomi behandlar förhållandet mellan människa och arbetsmiljö i samband med redskap, i detta fall pianoinstrumentet i relation till hur musikern hanterar det. Undersökningen är ur ett multimodalt designteoretiskt perspektiv: läraren blir en designer av undervisningen som använder olika resurser för att forma förutsättningar för lärande. Den valda metoden är filmad observation i lektionssammanhang av pianolärare på Kulturskolan. Resultatet visar att lärarna genom de resurser de använder tar de fram ergonomiska aspekter relaterade till axlar och armar, fingrar och händer samt sittställning. Eleverna får en motsägelsefull förebild i sittställningen på grund av tvetydig förebildning. Däremot får de förutsättningar att bygga upp en kinestetisk kompetens och förutsättningar för god rörelsekvalitet. När eleverna får kunskaper genom en ensemble av resurser innehållande alla aspekter av ergonomi ger det förutsättningar för ett mångsidigt lärande: från fysiskt-motoriskt till mentalt-musikaliskt. Resultatet tyder på att det finns pianolärare som arbetar med ergonomiska aspekter inom kulturskolans ramar. / This paper has the purpose of visualising the ergonomic aspects of piano teaching. What semiotic resources are used by piano teachers when teaching ergonomic aspects and how are those resources used? How does this help prevent mental and physical tensions in the students’ piano performance? Ergonomics deal with the relationship between man, the work environment and tools, in this case the piano and how the musician handles it. This research is from a perspective of multimodal design theory; the teacher becomes a designer of the teachings using various resources as tools. The research method is recorded observations of piano teaching at public music schools. Using these resources, the teachers focus on ergonomic aspects relating to shoulders, arms, fingers, hands and seating position. Teachers typically present a contradictory example in regards to seating positions due to the need to quickly show or play examples to students. The students do however receive the necessary prerequisites to establish a kinaesthetic competence and also a foundation for sound movements. When the students acquire knowledge through a combination of several types of tutoring resources which cover all aspects of ergonomics, it gives them the prerequisites for a multi-faceted knowledge; from physical (motoric) to mental (musical). The findings from the research show that it is feasible to address ergonomic aspects within the framework of the public music school.

Denna studies syfte har varit att undersöka pedagogiska och didaktiska aspekter i pianoskolor för nybörjare. Detta har gjorts genom en läromedelsgranskning av pianoskolorna Vi spelar piano 1 av Carl-Bertil Agnestig samt Pianoresan 1 av Galina Sjevtjenko och Natalia Kazimirovskaja.  Resultaten av denna granskning har relaterats till olika pianotraditioner, pedagogiska teorier samt forskningsarbeten. Det slutgiltiga resultatet visar vilka undervisningsmetoder som används i de båda böckerna samt hur böckerna är uppbyggda. Pianoskolorna har undersökts utifrån deras innehåll vad gäller låtval, musikalisk progression och musikaliskt uttryck. Undersökningen visar bland annat att uppbyggnaden av Vi spelar piano 1 påminner om Rostvall och Wests schemateori för att hjälpa eleverna att uppnå kunskap. Syftet med Pianoresan 1 är att ge eleven en god grundteknik i pianospel, vilket görs genom övning i harmoni- och gehörslära samt eget skapande. / The aim of this study was to examine pedagogical and didactic aspects in piano books for beginners. This was done through a close observation of the textbooks Vi spelar piano 1 by Carl-Bertil Agnestig and Pianoresan 1 by Galina Sjevtjenko and Natalia Kazimirovskaja. The results of this observation were then compared to literature, mainly pedagogical books and research studies. The final result demonstrates which teaching methods have been used as well as the contents of the books. This has been subdivided into three categories: the songs, the musical progression and the musical expression. The study shows that Vi spelar piano 1 is based on Rostvall and West's schema theory to help the students gain knowledge. Furthermore, the aim of Pianoresan 1 is to provide students with good basic skills in piano playing. This is done through practicing harmony and aural skills, and also through the students' own creativity.