No description available.

Sammanfattning I dagens näringsliv spelar varumärken en viktig roll. De hjälper företag att särskilja sina produkter från sina konkurrenters produkter. Företagen kan välja att registrera nationella varumärken eller gemenskapsvarumärken. Till skillnad från det nationella varumärkesskyddet ger gemenskapsvarumärkesskyddet rättighetsinnehavaren ensamrätt till sitt varumärke i hela gemenskapen. För att bibehålla varumärkesskyddet måste rättighetsinnehavaren använda sig av varumärket inom en femårsperiod, annars kan skyddet hävas. De nationella varumärkena ska sättas i verkligt bruk i den stat där de registrerats. Som regel ska gemenskapsvarumärken enbart vara aktiva i en medlemsstat för att erhålla skydd i unionen. Diverse aktörer och myndigheter i unionen anser att skyddsomfånget för gemenskapsvarumärken är omotiverat brett i jämförelse med de låga kraven på användningstvånget. På grund av detta har en Nederländsk appellationsdomstol bett EU-domstolen om ett förhandsavgörande, där de ska besvara vad som krävs för att uppfylla verkligt bruk av ett gemenskapsvarumärke. Det breda skyddsomfånget och andra faktorer har bidragit till att antalet gemenskapsvarumärkesansökningar ökat på en årlig basis medan antalet nationella varumärkesansökningar minskat i en del medlemsstater. De nationella varumärkena är av stor vikt för de små och medelstora företagen. Därför har Max Planck Institutet på begäran av EU-kommissionen lagt fram förslaget om samexistens. Författarens slutsats är att rättsläget är osäkert. Max Planck Institutets förslag om samexistens är ett relativt uddlöst förslag men ett steg i rätt riktning. De små och medelstora företagen bör avvakta deras framtida val av varumärkesskydd tills dess att förhandsavgörandet har besvarats. / Abstract Trade marks have a major role in today's business world. They work as a tool for the corporations to differentiate their products from their competitors. The corporations can register national trademarks or Community trademarks. Unlike the national trademark protection the community trade mark protection gives the owner an exclusive right to the trade mark throughout the Community. To maintain a trade mark protection the owners must make genuine use of the trade mark within a five year period. Otherwise, the protection can be declared void. National trade marks have to be put in genuine use in the state they are registered in. The Community trade marks can be used in any member state to obtain protection within the Community trade marks. Various actors and authorities in the Union believe that the width of the protection of the Community trade mark is unjustifiably broad compared with the low requirements to maintain the protection. Due to this, the Dutch court of appeal asked for a preliminary ruling to clarify the requirements to meet the criteria for genuine use of the Community trade marks. The broad width of the protection and other factors has contributed to the fact that Community trade mark applications have been increasing on an annual basis, whilst national trade mark applications have decreased in some member states. The national trade marks are of great importance for small and medium-sized businesses. Therefore, the Max Planck Institute has at the request of the EU Commission put forward the proposal of ​​coexistence with subsequent marks. The small and medium enterprises should await their future choice of trade mark protection until the preliminary ruling has been answered.

För att ett gemenskapsvarumärke ska kunna registreras krävs att märket uppfyller kravet på särskiljningsförmåga och därmed tillåts inte märken som endast är beskrivande att registreras. Deskriptiva varumärken anses inte kunna särskilja varor och kan därför inte uppfylla varumärkets grundläggande funktion, förmågan att ange ett kommersiellt ursprung. Vidare ska inte beskrivande termer kunna förbehållas enskilda näringsidkare eftersom det finns ett frihållningsintresse beträffande sådana beteckningar. Det är emellertid inte alltid helt enkelt att avgöra om ett figurmärke innehållande deskriptiv text bör anses uteslutande beskrivande eller ej. Logiskt sett ligger det nära till hands att utgå från att sådana märken bör tillåtas registrering i större mån än motsvarande ordmärken. Uppsatsens primära syfte är därför att utreda i vilken utsträckning det är möjligt att registrera gemenskapsfigurmärken delvis bestående av deskriptiva komponenter samt om det är möjligt att dra några slutsatser om särskiljningsförmågans nedre gräns i detta avseende. Utifrån en granskning av drygt 300 OHIM-fall kan jag konstatera att det under vissa omständigheter är möjligt att registrera beskrivande figurmärken, trots att korresponderande ordmärken säkerligen skulle ha nekats registrering. Deskriptiva figurmärken tycks dock endast undantagsvis beviljas registrering och i praktiken framstår det som att OHIM bedömer om ett figurmärke till störst del kommer att uppfattas som beskrivande, snarare än om det endast kommer att uppfattas på så vis. I regel verkar det krävas ”något extra” för att ett deskriptivt figurmärke ska tillåtas registrering, som ett visst mått av fantasifullhet, kreativitet eller åtminstone godtycklighet. Beträffande särskiljningsförmågans nedre gräns förefaller det sig inte möjligt att ange mer specifikt vad som krävs för att en deskriptiv text ska kunna varumärkesregistreras som en del av ett figurmärke, vilket bl.a. beror på att registreringsärenden oundvikligen präglas av ett visst mått av subjektivitet. Med det sagt går det ändå att skönja vissa egenskaper och faktorer som tillmäts stor vikt i registreringssammanhang.