Controlled Source Audio Magnetotellurics (CSAMT) is a geophysical method for characterizing the resistivity of the subsurface with the help of electromagnetic waves. The method is used for various purposes, such as geothermal- and hydrocarbon exploration, mineral prospecting and for investigation of groundwater resources. Electromagnetic fields are created by running an alternating current in a grounded electric dipole and by varying the frequency, different depths can be targeted. Orthogonal components of the electromagnetic fields are measured at receiver stations a few kilometers away from the source. From these field components, so called magnetotellurics transfer functions are estimated, which can be used to invert for the resistivity of the subsurface. The data used in this project is from a survey conducted in 2014 and 2016 in Kiruna by Uppsala University and the mining company LKAB. Measurements were made at 31 stations along two orthogonal profiles. The data have been processed earlier, but due to noise, especially in the lower frequencies, a significant part of the data set could not be inverted. The aim of this project was to improve the results by analyzing the data and testing different methods to remove noise. First, robust regression was used to account for possible non-Gaussian noise in the estimation of the magnetotelluric transfer functions. Except for one station on profile 1, the robust method did not improve the results, which suggests that the noise is mostly Gaussian. Then modified versions of least squares, each affected by a different bias, were used to estimate the transfer functions. Where there is more noise, the estimates should differ more due to their different biases. The estimates differed most for low frequencies and especially on the part of profile 2 that was measured in 2014. It was investigated whether the railway network could explain part of the low frequency noise. Measures were taken to reduce spectral leakage from the railway signal at 16 ⅔ Hz to the closest transmitter frequencies 14 Hz and 20 Hz, but no clear improvement was seen and more detailed studies need to be conducted to determine this matter. Finally, a method based on comparing the ratio of short-term and long-term averages was tested to remove transients in the measured time series of the electromagnetic field components. This proved difficult to implement due to the variability of the time series’ behavior between different stations, frequencies and field components. However, the method showed some potential for stations 9 and 10 on profile 1, and could probably be developed further to remove transients more efficiently and thus improve the data. / Magnetotellurik med kontrollerad källa (förkortat CSAMT på engelska) är en metod där elektromagnetiska fält används för att undersöka markens resistivitet. Resisitivitet är ett mått på hur bra eller dåligt marken leder elektriska strömmar. Metoden används till exempel för att mäta djupet till berggrunden, som oftast har högre resistivitet (sämre ledningsförmåga) än marken ovanför. Man kan också hitta metaller, så som guld och koppar, vilka har väldigt låg resistivitet (bra ledningsförmåga). Elektromagnetiska vågor skapas genom att man låter en växelström gå igenom en lång ledning. Vågorna färdas först genom luften och sen ner i marken. Hur djupt ner de når beror på växelströmmens frekvens; med låga frekvenser når vågorna djupare ner i marken än med höga. Under markytan inducerar de elektromagnetiska vågorna elektriska strömmar, så kallade telluriska strömmar (dvs. jordströmmar). Strömmarna blir svagare ju längre de färdas och hur snabbt de avtar i styrka beror på jordens resistivitet. Strömmarna skapar också nya elektriska och magnetiska fält som färdas tillbaka mot ytan. Vid markytan mäter man fältens styrka för olika frekveser, vilket då ger information om resistiviteten på olika djup. Från mätningarna tar man ofta fram så kallade magnetotelluriska överföringsfunktioner. Dessa överföringsfunktioner gör det lättare att tolka datan och ta reda på resistiviteten hos marken. I detta projekt har CSAMT-data använts från en undersökning i Kiruna som genomfördes av Uppsala Universitet och gruvföretaget LKAB. Datan har bearbetats tidigare, men på grund av mycket brus i mätningarna blev inte resultatet så bra som väntat. Brus kan komma från allt som genererar elektromagnetiska fält, till exempel elledningar, tågledningar eller naturliga variationer i jordens egna magnetfält. Målet med projektet var att förbättra resultatet genom att analysera datan och testa olika metoder för att ta bort brus. Den vanligaste metoden för att beräkna överföringsfunktionerna antar att det magnetiska fältet är fritt från brus. Detta är inte nödvändigtvis sant och kan leda till bias, alltså ett snedvridet resultat. Andra sätt att beräkna överföringsfunktionerna på ger olika bias. Det här kan man utnyttja för att se hur mycket brus som finns i datan. Om det inte finns något brus alls så blir alla överföringsfunktioner lika, medan om det finns mycket brus så skiljer de sig mer åt. På detta sätt upptäcktes att det var mer brus för frekvenserna 14 och 20 Hz (där 1 Hz är 1 svängning per sekund). En förklaring till det kan vara att tågledningar, som genererar elektromagnetiska fält med 16.67 Hz, ligger nära i frekvens och stör dessa signaler. För att minska brusets påverkan testades så kallad robust processering. Det innebär att man lägger mindre vikt vid de mätningar som tycks vara mycket annorlunda (alltså innehåller mer brus) från andra mätningar. Tyvärr så hjälpte inte denna strategi nämnvärt för att förbättra resultatet. Till sist tog vi fram en metod för att ta bort transienter, vilket är kortvarigt brus med hög intensitet. Transienter kan till exempel komma från åskblixtar, som ju är kortvariga elektriska urladdningar. Det visade sig dock att detta inte var helt enkelt, då det var svårt att se vad som var brus och vad som bara var naturliga variationer hos de elektromagnetiska fälten. Men i några fall kunde bruset urskiljas och därför verkar det troligt att fortsatt arbete med denna metod skulle kunna ge ännu bättre resultat.

Geophysical methods have been widely used to investigate the subsurface in various ap-plications, such as mineral exploration, geotechnical and environmental studies. Among these methods, electrical resistivity tomography (ERT) has gained popularity due to its non-invasive and high-resolution capability in mapping subsurface resistivity variations. In this report, we provide an overview of the theoretical principles behind ERT and discuss its practical applications. We highlight the importance of inversion in ERT data processing and explain how different filtering methods and parameters can affect the results. Our investigation shows that running 2D and 3D inversion in a cloud service is more than feasible and that filtering can significantly reduce the error between the model and reality. We demonstrate that the error can be reduced to less than a 0.1 % in the tested dataset with careful parameter selection. Overall, our findings emphasize the potential of ERT as a powerful tool for subsurface characterization and shed light on its practical implementation for various geophysical applications. / Geofysiska metoder har använts flitigt för att utforska underjordiska strukturer inom olikaforskningsområden, såsom mineralutforskning, geotekniska studier och miljöstudier. Bland dessa metoder har elektrisk resistivitetstomografi (ERT) vunnit popularitet på grund av dess icke-invasiva natur och förmågan att kartlägga resistivitetsvariationer med hög noggrannhet. I detta arbete presenterar vi en översikt över de teorier bakom ERT och diskuterardess praktiska tillämpningar. Vi poängterar betydelsen av inversion vid bearbetningen av ERT-data och förklarar hur olika filtreringsmetoder och parametrar kan påverka resultatet. Vår undersökning visar att det är fullt genomförbart att utföra 2D- och 3D-inversion i en molntjänst och att filtrering kan signifikant minska felet mellan modellen och verkligheten. Vi demonstrerar att felet kan reduceras till mindre än 0,1 %. Sammantaget belyser våra fynd potentialen hos ERT som ett kraftfullt verktyg för karakterisering av underjorden och belyser dess praktiska implementering inom olika geofysiska områden.

Two-dimensional (2-D) models of electrical resistivity are improved by jointly inverting radiomagnetotelluric (RMT) and direct-current resistivity (DCR) data or by allowing for displacement currents in the inversion of RMT data collected on highly resistive bedrock. Uniqueness and stability of the 2-D models are assessed with a model variance and resolution analysis that allows for the non-linearity of the inverse problem. Model variance and resolution are estimated with a truncated singular value decomposition (TSVD) of the sensitivity matrix. In the computation of model errors, inverse singular values are replaced by non-linear semi-axes and the number of included eigenvectors is increased until a given error threshold is reached. Non-linear error estimates are verified with most-squares inversions. For the obtained truncation levels, model resolution matrices are computed. For RMT data, non-linear error appraisals are smaller than linearized ones. Hence, the consideration of the non-linearity in RMT data leads to reduced model errors or enhanced model resolution. The dielectric effect on RMT data is investigated with a new 2-D forward and inverse code that allows for displacement currents. As compared to the quasi-static approximation, apparent resistivities and phases of the impedance tensor elements are found to be significantly smaller and the vertical magnetic transfer function exhibits more distinct sign reversals. More reliable models of electrical resistivity are obtained from areas with highly resistive bedrock, if displacement currents are allowed for. In contrast, inversions with a quasi-static scheme introduce artefactual structures with extremely low or high resistivities. A smoothness-constrained 2-D joint inversion of RMT and DCR data is presented. The non-linear model variance and resolution analysis is applied to single and joint inverse models. For DCR data, the errors estimated by most-squares inversions are consistently larger than those estimated by the non-linear semi-axes, indicating that DCR models are poorly resolved. Certain areas of the joint inverse models are better resolved than in the single inverse models.

In seismology, an important goal is to attain a better understanding of the earthquake process. In this study of the physics of aftershock generation, I couple statistical analysis with modelling of physical processes in the postseismic period. I present a theoretical formulation for the distribution of interevent times for aftershock sequences obeying the empirically well established Omori law. As opposed to claims by other authors, this work demonstrates that the duration of the time interval between two successive earthquakes cannot be used to identify whether or not they belong to the same aftershock sequence or occur as a result of the same underlying process. This implies that a proper understanding of earthquake interevent time distributions is necessary before conclusions regarding the physics of the earthquake process are drawn. In a discussion of self-organised criticality (SOC) in relation to empirical laws in seismology, I find that Omori's law for aftershocks cannot be used as evidence for the theory of SOC. Instead, I consider that the occurrence of aftershocks in accordance with Omori's law is a result of a physical process that can be modelled and understood. I analyse characteristic features in the spatiotemporal distribution of aftershocks in the south Iceland seismic zone, following the two M6.5 June 2000 earthquakes and a M4.5 earthquake in September, 1999. These features include an initially constant aftershock rate, whose duration is larger following a larger main shock, and a subsequent power law decay that is interrupted by distinct and temporary deviations in terms of rate increases and decreases. Based on pore pressure diffusion modelling, I interpret these features in terms of main shock initiated diffusion processes. I conclude that thorough data analysis and physics-based modelling are essential components in attempts to improve our understanding of processes governing the occurrence of earthquakes.

The South Portuguese Zone (SPZ), which host world-class massive sulphide deposits, forms the southern fold-and-thrust belt of the Iberian Variscan orogeny. This thesis focuses on seismic-reflection and seismic-refraction processing efforts on a subset of the IBERSEIS deep seismic-reflection data set aiming at resolving the SPZ upper crust in high resolution. A comparison of different crooked-line seismic-reflection imaging schemes showed that a processing sequence involving dip-moveout corrections, a common-midpoint projection, and poststack time migration of common-offset gathers provided the most coherent images considering the crooked acquisition geometry. Correlation with surface-geological data allows four units of different reflection character to be identified: the ~0–2 km deep Upper Carboniferous Flysch group, the highly reflective ~2–4 km thick and up to ~5 km deep Volcano-Sedimentary Complex (VSC) group, and two deep Paleozoic metasedimentary units, with the shallower Phyllite-Quartzite group exposed in an antiform. Prominent diffracted energy was enhanced using a modified Kirchhoff imaging routine. High reflectivity and distinct diffractions mark extensive dike bands at 6–12 km depth, possibly related to the intense hydrothermal activity that led to the formation of the ore-bearing VSC group. Source-generated noise obscures potential signals from depths shallower than ~500m depth on the seismic-reflection sections. P- and SV-wave first-arrival traveltimes were inverted for velocity models imaging the shallowest crust. Overall, the velocity models correlate well with surface-geological data marking high (>5.25 km/s) and uniform P-velocities for the Flysch unit in the southern SPZ. A prominent P-wave low-velocity body (~4.5 km/s) is resolved where the Phyllite-Quartzite unit forms the core of an antiform. P-velocities fluctuate the most in the northern SPZ with Flysch group units exhibiting high velocities (>5.25 km/s) and VSC group bodies showing intermediate velocities (~5 km/s). Low VP/VS-ratios (~1.8) computed for the southern profile part are interpreted as less deformed Flysch-group units, whereas high VP/VS-ratios (~1.9) indicate fractured units.

Relative seismic velocity variations in the Earth’s crust can be estimated by using ambient seismic noise records from a pair of stations. Velocity variations can be caused by stress perturbations in the subsurface. Therefore, information on stress changes in the crust can possibly be retrieved from measured velocity variations in the medium. The measurement is done by comparing the coda part of two cross-correlation functions (CCFs) obtained from ambient noise recordings at two seismic stations; a current CCF that is considered to represent the actual state in the study medium at a specific time and a reference CCF that is considered to represent its average state. Here, the method is applied to the area around Katla volcano in southern Iceland. Katla is an active subglacial volcano and therefore frequent stress changes can be expected to take place there. Long-term changes (of the order of 1-2 months) in relative seismic velocity were estimated over a period of 7 months in 2011. These changes were of the order of about 0.1% for a frequency range of 0.2-1.0 Hz. For this frequency range, surface waves around Katla have been estimated to be most sensitive to velocity changes taking place at depths of about 1-5 km but the sensitivity kernels also have a peak at the surface. The scattering volume (in this case area since we are working with surface waves) depends on both the inter-station distance and how far into the coda the measurements are made. The inter-station distances vary between 5.8 and 23.4 km. Measurements are made 30 s into the coda. This results in scattering areas on the order of 100 km2. The velocity variations have a negative trend over July and over a two month period from the end of August until early November, and a positive trend in August and from early November until the end of the study period in late December. These variations are possibly the results of a combination of changes in the ground water level beneath the glacier, surface load changes and possibly hydrothermal and magmatic pressurization changes. No significant velocity change was estimated in the area associated with the tremor event that took place in early July in 2011. / Seismiska vågor är vibrationer i jordytan som genereras av jordbävningar, explosioner eller andra processer som skakar jorden. Seismiska vågor färdas genom jordens lager och innehåller därför information om jordens inre struktur. Dessa vibrationer kan hämtas med ett känsligt instrument som kallas seismometer. Seismiska vågor färdas med en viss hastighet som beror på hur hård och tung berggrunden är. Förändringar av dessa egenskaper kan därför resultera i förändringar av hastigheten. Dessa förändringar kan orsakas av spänningsförändringar under marken, till exempel trycket i porer eller variationer i vikten ovanför marken, exempelvis från en glaciär. I denna uppsats studeras förändringar av seismiska vågors hastighet kring vulkanen Katla på Island under 7 månader, 2011. Katla är en av Islands mest aktiva vulkaner och är belägen under en glaciär, Mýrdalsjökull. Detta görs genom att använda omgivande seismiskt brus, som består av seismiska vågor. Bruset genereras av tryckvariationer i samband med havsvågor. Bruset analyseras med en korrelationsanalys som bland annat isolerar spridda vågor från detaljer i strukturen och variationer av dessa med tid kan användas til mätningar av hastighets förändringar. Resultaten tyder på förändringar i relativ seismik hastighet avstorleken 0.1% som varar i en till två månader. Hastigheten minskar i juli och över en tvåmånadersperiod från slutet av augusti till början av november, men ökar i augusti och från början av november till slutet av december. Dessa variationer kan ha orsakats av en kombination av förändringar i grundvattennivån under glaciären, förändringar i glaciärens vikt och magmatiska processer. Inga tydliga förändringar i samband med sekvenser av små jordbävningar som ägde rum i början av juli 2011 kunde observeras frånförändringar i relativ seismisk hastighet runt Katla.

The effectiveness of the heat transfer in a geothermal reservoir strongly depends on its temperature, pressure and rock type. A porous and fractured rock is essential to provide a hot fluid circulation to a geothermal power plant. Velocity anomalies in seismic tomography may relate to the location of a fluid reservoir, hydrothermal systems, and possible heat sources. However, the subsurface properties like porosity, fracture density, and fluid state (e.g liquid, gas or supercritical fluid) cannot be inferred directly using seismic tomography. The inversion of seismic data can be combined with an effective medium model (EMM) to investigate such rock and subsurface properties. In the present study, we implement an EMM involving elastic rock properties and the following descriptions of inclusions: pore porosity, fracture density, fracture aspect ratio, fracture porosity, and liquid ratio. The chosen EMM was reproduced from the work of Adelinet et al. (2011a) and Adelinet (2010). Tomographic results were inverted for the same geographic area (Krysuvik in Iceland) in order to validate our method and to confirm the presence of the supercritical fluid reservoir. We re-evaluate the assumptions and constraining parameters choice of the inverse model used in Adelinet et al. (2011a) and Adelinet (2010), in order to 1) get a better understanding of the underlying problems, 2) investigate the sensitivity of the results based on the constraining parameters, 3) produce suitable workflows, and 4) build an adaptive method for geothermal exploration in different areas. The newly implemented method found the same qualitative results in Krysuvik as Adelinet et al. (2011a). Namely, at ≈ 6.5 km depth both values of fracture density and of liquid ratio are consistent with hydraulic fracturing and a probable super-critical fluid reservoir. Afterwards, the method was applied to the Hengill volcanic complex. Fracture density and liquid ratio values similar to those observed at Krysuvik and associated to a geothermal reservoir were obtained at Hengill at the exact location of existing production sites. Our results also showed limitations of initial assumptions and could contribute to improve the method. This study could be a starting point to build a more sophisticated tool for geothermal exploration. / Idag består majoriteten av världens energiproduktion av fossilt bränsle. Naturgas, kol och olja stod tillsammans för 70% av världens energiproduktion 2010 och det ökar konstant trots nödvändigheten att minska koldioxidutsläppen. Geotermisk energi är en hållbar resurs men bidrar endast med mindre än 2% av världens energi. Det finns dock undantag, exempelvis på Island där 70% av all energi som förbrukas kommer från geotermiska resurser. Island är en seismiskt aktiv region som inkluderar diverse olika geotermiska områden med hög temperatur. På grund av detta, har det där skett mycket forskning om geotermiska resurser. Vidare information är nödvändig för att utforska potentialen av att nyttja geotermisk energi. I denna studie impementerades en metod som kombinerar seismiska hastigheter och teoretiska mekaniska egenskaper av stenar, exempelvis stenbrottsgeometri. Metoden tillåter att uttyda egenskaper under ytan, framförallt tätheten av sprickor och det fysiska tillståndet av vätskan. Dessa egenskaper kan bidra med relevant information för beslutstagande och är nödvändiga för att lyckas med borrning. En optimering av mätna och teoeriska värden var beräknad för att hitta de optimala värdena av spricktäthet och det fysiska tillståndet av vätskan. Studien fokuserar huvudsakligen på två geotermiska områden på Island, Krysuvik- och Hengill-vulkanernas områden. Resultat erhållna från Krysuvik konfimerade en möjlig superkritisk vätskereservoar på ettdjup av 5.5-6.5 kilometer. Efter att ha studerat Hengill-området, uppkom resultat på den geotermiska utvinningsplatsen men det visade även begränsningar kring metoden. Metoden behöver förbättras och anpassa sig till funktionen av området. Heterogeniteten och de komplexa egenskaperna (till exempel bergskomposition eller vätskealternering) under ytan ledde till omvärdering av antaganden gjorda i den initiala mediummodellen.

Numerous techniques are used to study the magnetic history and properties of rocks, which provides important data on the Earth’s interior. In this study we conducted a series of experiments on two different sample sets, comprising pure magnetite (Set1) and a mixture of magnetite-hemoilmenite-bearing quartzite (Set2), in order to gather information about their magnetic susceptibility and remanent magnetization. A miniature diamond anvil cell (mDAC) constructed from hardened non-magnetic alloy (40HNU) was used for high pressure experiments. With the help of high sensitivity susceptibility bridge (MFK1-FA Kappabridge, AGICO), we measured the susceptibility of three samples and of the mDAC. Consequently, we loaded one of the samples in the mDAC and acquired susceptibility measurements during the compression and decompression of the system. For remanence measurements we used a 2G Enterprises SQUID magnetometer. We measured the natural remanent magnetization (NRM) and performed alternating field (AF) demagnetization on ten samples and on the mDAC. Additionally, isothermal and anhysteretic remanent magnetization (IRM and ARM) acquisition were performed on nine and one samples, respectively and demagnetization on three and one samples, respectively. Results showed that Set1 samples consist of both SD and MD magnetite grains. Regarding Set2 samples, the main magnetic carriers are SD and MD magnetite or titanium bearing magnetite grains, while there are indications that hematite and ferrimagnetic titanohematite might be present as well. The presence of eddy currents, due to the conducting materials of the mDAC, resulted in masking the signal of the sample making it difficult to draw any safe conclusions regarding how the susceptibility of the sample changes with pressure. All in all, there was a satisfactory response of the instruments working with very small amounts of material and an adequate signal stability of both the samples and the mDAC. Our study provided us with an insight into high pressure experiments and showed possible directions for future studies. / Många metoder används för att studera magnetiska egenskaper i berg, vilket ger viktig information om Jordens inre. I denna studie genomförde vi en rad experiment på två olika uppsättningar prov, innefattande ren magnetit (Set1) och en blandning av magnetit-hemoilmenit-bärande kvartsit (Set2), för att samla information om deras magnetisk susceptibilitet och magnetiska remanens. En miniatyr diamantstädcell (mDAC) konstruerad av en härdad icke-magnetisk legering (40HNU) användes för högtrycksexperiment. Susceptibilitetet av tre prover och av mDAC mättes en MFK1-FA Kappabridge, AGICO. Följaktligen monterade vi ett av proverna i mDAC och vi genomförde susceptibilitetsmätningar under kompression och dekompression. Vi använde en 2G Enterprises SQUID magnetometer för remanensmätningar. Den naturlig remanentmagnetiseringen (NRM) mättes och vi utförde alternerande fält (AF) demagnetisering på tio prover och på mDAC. Dessutom genomfördes isotermisk och anhysteretisk remanentmagnetisering (IRM och ARM) på nio respektive ett prover, och demagnetisering på tre respektive ett prover. Resultaten visade att Set1-prover består av både enkeldomän (SD) och multidomän (MD) magnetit. SD och MD magnetit- och titanomagnetitkorn är de viktigaste magnetiska mineral av Set2-prover, medan finns det indikationer på att hematit och ferrimagnetisk titanohematit också bidrar till signal. Virvelströmmar, som skapats av mDACs ledande material, maskerade provets magnetiska susceptibilitet och det var svårt att kommentera på hur provets susceptibilitet förändras med tryck. Sammantaget var instrumentens prestanda tillfredsställande, även vid små mängder material. Prov och mDACs signalstabilitet var också adekvat. Vår studie gav oss en inblick i högtrycksexperiment och magnetiska egenskaper och den visade möjliga riktningar för framtida studier.

The COSC-1 borehole located in the Lower Seve nappe of the Central Scandinavian Caledonides is intended to study the tectonic evolution of the Paleozoic orogen. The drilling project reached a depth of 2495.8m and obtained samples from different lithologal units of mica schist, amphibolite, gneiss, and mylonitic gneisses.     To test if the samples are suitable for paleomagnetism, laboratory measurements of natural remanent magnetism are performed on sub-samples of the COSC-1 drill core in the paleomagnetic laboratory with alternating field demagnetization, IRM acquisition as well as the temperature dependence of susceptibility measurements. Important properties of the samples such as coercivity, Curie temperature, inclination, and declination are determined with the measurements.     Most of the samples carry a remanent magnetization that can be readily demagnetized with alternating field demagnetization up to 100 mT. Some of the samples may be suitable for paleomagnetism, with the major ferromagnetic mineral compositions of magnetite, hematite, and FeTi oxides. However, low coercivities and median destructive fields suggest that the magnetite-bearing samples will be prone to remagnetization, making them more challenging to use in terms of retrieving a primary magnetization originating from the Caledonian orogeny. The thermomagnetic results of some samples reflect the metamorphic conditions experienced by the rocks and the mineral assemblage changed irreversibly during step-wise heating experiments. These results can possibly be used as an indicator for the metamorphic temperature experienced by the different lithologal units. Although further measurements are needed to get a clearer understanding of the suitability of the COSC-1 sample for paleomagnetic reconstructions (including thermal demagnetization experiments), this thesis indicates that the COSC-1 rocks contain interesting paleo- and rock magnetic features that are worth further study.

The main focus of the project was the comparison of results from a new towed transientelectromagnetic (tTEM) data set with existing data including airborne transient EM(ATEM), radio magnetotellurics (RMT), cone penetration test with resistivity (CPT-R),geotechnical interpretations and geological observations in a quick clay landslide site atFråstad close to Lilla Edet in south-west Sweden. The tTEM data set was processedand inverted twice in the software Aarhus workbench using different inversion constraintsand settings. The resulting resistivity models where compared with previous geophysicalmodels based on both ATEM and RMT as well as geotechnical information in the form ofborehole logs and CPTR measurements. The results compared well with all other modelsand predicts resistivities in the range of 10−40Ωmin areas of interpreted to hold quickclay by geotechnical methods. As a ground geophysical method the tTEM method is fastand cost-effective, particularly in more open areas with little topographical variations. Inthe example presented in this study tTEM measurements are deemed an effective andaccurate tool to map areas of potential quick clay using the inverted resistivity models incombination with other geological and geotechnical data. / Huvudsyftet med detta projekt är en sammanställning och jämförelse mellan resistivitetsmod-eller från ett nytt markburet TEM data set (tTEM) och tidigare insamlade luftburnaTEM data (ATEM), RMT (radiomagnetotellurik) samt detaljerade resistivitetsmätningari borrhål (CPT-R). Mätområdet ligger i Fråstad vid Göta älv i Lilla Edets kommun isydvästra Sverige. Tidigare undersökningar har visat att området innehåller kvickleraoch där förekommer även skredärr från tidigare kvickleraskred. tTEM datan bearbe-tades,filtrerades och inverterades med hjälp av mjukvaran Aarhus workspace med tvåolika set av begränsningar och inställningar. De resulterande resistivitetsmodellerna jäm-fördes med tidigare geofysiska metoder i ATEM och RMT samt med geoteknisk infor-mation i formen av borrhålsloggar samt CPTR mätningar. Resultatet visar en mycketgod korrelation mellan resistivitetsmodellerna från de olika dataseten. De modelleraderesistiviteterna var 10−40Ωm för de områden som med geotekniska metoder identifieratssom kvickleraområden. Som en markbunden metod är tTEM snabb och kostnadseffektiv,särskilt vid användning i öppna ytor med liten topografisk variation. I exemplen somvisas i denna studie dras slutsatsen att tTEM är ett effektivt och noggrant verktyg föratt hitta områden som potentiellt kan hålla kvickleror. Där kan sedan de resulteranderesistivitetsmodellerna användas tillsammans med annan geoteknisk och geologisk dataför att effektivt kartlägga dessa kvicklersområden.