År 2014 kan beskrivas med ordet supervalår. Detta år stod valet till Europaparlamentet och till Sveriges Riksdag, Kommun och Landsting på den samhälleliga agendan. Politiska kommentatorer är en utmäkande grupp journalister på framväxt som sällan studeras inom medieforskning. Gruppen ökar allt mer i popularitet och därmed ökar även deras gestaltningsmakt. Med detta som grund ter sig ämnet politiska kommentatorers gestaltningsmakt vara ett angeläget och väsentlig område att bidra med forskning till. Problemformuleringen som skapades med denna tanke som grund lyder: Hur väljer politiska kommentatorer att gestalta Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ i text. Syftet med studien är att undersöka hur politiska kommentatorer använde sin roll som en av medborgarnas politiska informationskälla med fokus på större delen av supervalåret 2014. 269 artiklar studerades med en kvantitativ innehållsanalys. Vidare studerades 40 artiklar av dessa med kvalitativ textanalys bestående av delar ur den semiotiska begreppsapparaten. Empirin utgörs av artiklar författade under 2014-01-01 till 2014-09- 14 av de politiska kommentatorerna: Lena Mellin Aftonbladet, K-G Bergström Expressen, Göran Eriksson Svenska Dagbladet, Ewa Stenberg Dagens Nyheter. I de fyra politiska kommentatorernas rapportering förekommer det bland annat myter, symboler och metonymer när de gestaltar den politiska sfären. När Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ gestaltas görs detta oftast i stark anknytning till ämnena feminism och invandring. Förutom dessa är ekonomi ett ämne som aär starkt representerat i de studerade texterna. Eftersom den höga frånvaron av andra politiska ämnen är påtaglig när partierna gestaltas så kan partierna uppfattas ha en snäv politik, det vill säga enbart engagera sig i mycket få frågor, som ett resultat av den politiska kommentatorns gestaltning. Studien visar att de fyra politiska kommentatorerna verkar ha ett liknande sätt att gestalta politiska partier på. Den bild av partiernas politik som publiken blir presenterad för av de politiska kommentatorerna kan dessutom uppfattas som verklighetstrogen eftersom den journalistiska gruppen framstår som en expertkälla inom ämnet politik. Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ gestaltas som enfrågepartier och avvikande i det svenska politiska klimatet. Tack vare att de politiska kommentatorernas gestaltningsmakt och dagordningsmakt i framingprocessen visar sig vara stark i denna studie har gestaltningen troligtvis stor påverkan på sin publik.

The aim of this study was to examine the representation over time of the Swedish social service in the national daily press. More specifically, its aim was to compare the years 1997, 2007 and 2017 and examine any differences and patterns in the reporting due to social changes in society. As this study was based on quantitative content analysis, all articles published in four of the largest national papers during those years, containing the word ”socialtjänsten” [the social service] were read. A code schedule with six themes were made to be used when reading the articles. The themes were: 1) Name of the newspaper. 2) Year of publication. 3) Character of article; news or editorial. 4) Field of social service; e.g. ’child welfare’. 5) Level of analysis; micro, meso or macro. 6) Rating of the social service; positive, negative or neutral. The analysis was based on three media theories; agenda setting, news valuation and framing. As a conclusion the valuation of the social service seems to be pretty much the same over the years; almost two of five articles has a negative valuation of the social service and three of five articles has a neutral valuation of the social service. In relation to that approximately two of one hundred articles has a positive valuation of the social service. Editorial material tends to valuate the social service more negative than news material. The level of analysis seems to have changed to fewer articles on a micro-level in 2017 than in 1997. The five most common fields associated with the social service are youth criminality, child welfare, social service as an organisation, economic aid and migration.