A vulnerable group in society is people with ASD (autism spectrum disorders) or autism. This group seems to increase, mainly due to genetic factors but also environmental problems. Medical research has accelerated in the U.S. and Europe. The biggest problem for people with disabilities is the inability to communicate, both verbally and socially. Parallel communication is growing strongly, a technique that can help these people much, if only there were an adaptation to the needs. There are already technical communication aids developed for people with autism. But they do not seem to fit the target group's communication needs well enough. These aids are designed to handle a superficial communication and people with autism do not understand this type of communication at all. People with ASD would rather appreciate the deeper relationships that can support them on important issues, such as to clarify the context for them are hard to understand. E.g. "inside" and "beyond" could tell that there are a number of houses behind them closer to the houses. They need a different type of support and this support must be provided by close caregivers. Closely support by caregivers seems to be essential for successful development. In other words, they do not have the extensive list of contacts that are in their communication tool today. In my theses, I look primarily at the core needs behind the communication of people with autism. But I also present a design proposal in the form of some sketches on the basis of these needs. The reason for focusing on the analysis is that the majority of existing technical communication aids never seems to have questioned the basis for the decisions shaping the design, i.e. the real needs of the people with ASD. Too often wrong design decisions seem to be made mainly due to an incorrect analysis. Several functions ought to coincide in a single tool that can support the people with ASD to talk, think clearer thoughts, to reflect, formulate an opinion and dream. I would like them to reach deeper thoughts than was possible so far. The features are not new but the combination is. I count to seven features which I consider to be crucial for my result: “Emphasized transfer”, “transparency”, “structure à la Talking Mats”, “imaging”, “digital camera”, “the real meeting”, and “caregivers as important role models”. The communicators should be geographically close to each other and carry one’s own portable technical communication aids, their “BeAKKta”, the name of this design proposal. My result identifies needs of disabled people in their communication, and gives suggestions on how to respond to those needs by presenting different sketches from an analysis. The sketches show up a new design for this communication tool, both in terms of form and function. Lovisa, my daughter and her communication problem is the origin of the trials and she is also the one who gave me both insights and inspiration. / Personer med autism är en utsatt grupp i samhället – en grupp som tycks öka främst på grund av genetiska faktorer men också på grund av miljöfaktorer. Den medicinska forskningen intensifieras både i USA och i Europa. Det största problemet för dessa funktionshindrade handlar om en oförmåga att kommunicera, såväl verbalt som socialt. Parallellt utvecklas kommunikationstekniken starkt, en teknik som skulle kunna hjälpa dessa personer avsevärt om bara det fanns en anpassning till deras behov. Det finns ju visserligen redan tekniska kommunikationshjälpmedel utvecklade för personer med autism. Det är bara det att dessa fortfarande inte passar målgruppens behov av kommunikation särskilt väl. Hjälpmedlen är konstruerade att hantera en mer ytlig kommunikation, det vill säga en kommunikationsform som personer med autism inte använder, än mindre förstår sig på. De vill ofta istället ha en djupare relation som kan stötta dem i viktigare frågor. Det kan till exempel handla om att reda ut huruvida det finns ett ”inuti” och ett ”bortom”; att det finns många hus bortom dem som man kan se närmast. Att se stora sammanhang är nästintill obegripligt för dem. Här behövs verklig hjälp och stöttningen bör förmedlas av en nära vän. Den omfattande kontaktlista som nuvarande kommunikationshjälpmedel tillhandahåller, står alltså inte högt i kurs. I mitt magisterarbete tittar jag framför allt på de centrala behoven bakom kommunikationen hos personer med autism. Men jag presenterar också ett designförslag i form av några enklare skisser med utgångspunkt i just dessa behov. Anledningen till att fokus ligger på analysskedet är att flertalet hittillsvarande tekniska kommunikationshjälpmedel aldrig tycks ha ifrågasatt grunden till de beslut som formar designen det vill säga behoven hos de funktionshindrade personerna. Alltför ofta tas fel designbeslut på grund av en grundlös analys. Flera funktioner sammanfogas här inom ett och samma hjälpmedel som kan stödja de funktionshindrade att tala, tänka klarare tankar, att reflektera, formulera sin åsikt och att drömma. Jag vill att de ska nå djupare tankar än vad som hittills varit möjligt. Funktionerna är identifierade men finns inte inom ett och samma hjälpmedel. Sju funktioner sammanfogas inom ett och samma hjälpmedel: ”Betonad överföring”, ”överblickbarhet”, ”struktur à la Talking Mats”, ”bildhantering”, ”digitalkamera”, ”reellt möte” samt ”närstående som viktiga förebilder”. Båda parter bör befinna sig geografiskt nära varandra och båda måste ha med sig sin egen ”BeAKKta”. Jag identifierar kommunikationsbehoven hos personer med autism och ger förslag på hur behoven skulle kunna mötas genom analys och skisser. Resultatet blir en ny design som sammanför tidigare förvisso identifierade funktioner, varav dock fåtalet utvecklats med tanke på den digitala tekniken. Lovisa, min dotter och hennes brist på kommunikationsförmåga, är upprinnelsen till mitt försök och det är också hon som givit mig både insikter och inspiration. / Phone number: 46709981048

Le nombre d'adultes porteurs de cardiopathies congénitales, de plus en plus sévères est constante progression. A moyen voire long terme certain d’entre eux posent des problèmes d’insuffisance cardiaque et de troubles du rythme parfois létaux. La physiologie de ces complications est multi factorielle et s’écarte souvent des schémas habituels. L’asynchronisme ventriculaire présentent chez un nombre important d’entre eux est connu pour favoriser un remodelage ventriculaire conduisant à l’insuffisance cardiaque sur cœur sain.Dans ce travail en couplant données expérimentales animales et études cliniques, nous avons étudié : 1) l’impact aigu puis chronique de la resynchronisation biventriculaire sur un modèle animal d’insuffisance cardiaque droite mimant la tétralogie de Fallot et sur une population de patients ; 2) le rôle et la conséquence d’une stimulation conventionnelle sur une physiologie de ventricule droit systémique ; 3) l’effet délétère de la stimulation VD prolongée sur un modèle de cœur animal en cours de développement.Nous avons appris que 1) la resynchronisation biventriculaire permet un bénéfice hémodynamique significatif chez l’animal mais aussi sur une population de Fallot implantées ; 2) que l’asynchronisme généré par la stimulation conventionnelle est délétère pour la fonction du ventricule systémique mais aussi pour le cœur de l’enfant en cours développement. La resynchronisation est un traitement prometteur pour traiter l’insuffisance cardiaque mais pourrait aussi l’être pour en prévenir sa survenue. De nouvelles techniques d’implantation nous permettent aujourd’hui d’implanter des patients qui présentent beaucoup d’obstacles anatomiques et d’éviter nombre de complications grave de la stimulation. / The number of adults with severe congenital heart disease is constantly growing. At medium to long-term follow up, these patients may present with heart failure or conduction disorders, which may lead to death. The pathophysiology and clinical course of these complications is multi-factorial and may be different from that in patients without congenital heart disease. In normal hearts, electromechanical dyssynchrony is known to induce ventricular remodeling and heart failure. Ventricular asynchrony is also present in a substantial number of adults with congenital heart disease. In this study, we combined animal experiments and clinical studies to investigate: 1) the acute and chronic effect of biventricular resynchronization therapy on cardiac function in an animal model mimicking right ventricular heart failure in Tetralogy of Fallot, as well as in patients with Tetralogy of Fallot; 2) the consequences of conventional ventricular pacing in patients with ‘systemic right ventricle physiology’; 3) the effects of chronic right ventricular pacing in an animal model of the developing heart.We found that: 1) biventricular resynchronization induces significant hemodynamic benefit in the animal model of Tetralogy of Fallot as well as in Fallot patients; 2) ventricular asynchrony induced by conventional ventricular pacing is deleterious to the function of the systemic right ventricle; 3) chronic right ventricular pacing is harmful to the developing (pediatric) heart with normal biventricular anatomy. Cardiac resynchronization therapy is promising as a treatment for heart failure, but may also prevent heart failure. Nowadays, new implantation techniques allow us to implant pacing devices in patients with limited anatomical access due to prior surgery and help to avoid numerous severe complications of conventional pacing therapy