Fokus för magisterstudien riktades mot de allra yngsta förskolebarnens meningsskapande då visuell information i form av illustrationer som relaterar till naturvetenskapliga fenomen, förekommer som inslag i förskoleverksamheten. Forskningsfrågorna som ställdes var hurnågra av förskolans yngsta barn i en planerad aktivitet hanterar ett i förväg iordningställt material bestående av föremål som relaterar till fenomenet tyngd och illustrationer av föremålen, samt om det är möjligt att hos så unga barn finna återkopplingar till illustrationerna.Det finns inte mycket forskning att tillgå när det gäller hur våra allra yngstaförskolebarn hanterar och förstår budskap i visuell information, trots att barn dagligen möter en stor mängd bilder och modeller av olika slag både i och utanför förskolan. Inte heller föreligger hittills forskningsresultat som konstaterar att små barn faktiskt tillägnar sig det som var avsett med de bilder som presenteras för dem eller att en bild ger olika barn ett ochsamma budskap. I ett snabbt föränderligt samhälle torde det därför ses som nödvändigt att vi klargör för oss hur barn faktiskt tillägnar sig visuell information. Studien genomfördes med hjälp av olika kvalitativa angreppssätt vars resultat redovisas i denna uppsats. I huvudsak innebar ansatsen observationer av i förväg iordningställda aktiviteter där totalt fyra ettåringar och två pedagoger på två olika småbarnsavdelningar deltog. I resultaten framkom att barnen till en början undersökte bilderna så som de undersökte övrigt material det vill säga genom att exempelvis banka, smaka och kasta. Barnen imiterade även gärna pedagogernas handlingar i vad som delvis kunde framstå som ett omedvetet upprepande. Dock visade barnen tydligt i vilken grad de ville samspela med pedagogen, vilket kan tyda på att imitationen även innehöll ett medvetet val att delta. I det inledande undersökandet tycktes barnen inte fästa någon större vikt vid det bilderna illustrerade, men snart vände dock barnen allt mer uppmärksamhet mot det bilderna föreställde. Genom barnens handlingaroch kroppsspråk kunde försiktigtvis en tolkning av bildernas samlande, riktande ochåterkopplande funktion, framvisas i barnens lek. Pedagogerna förstärkte bildernas budskapgenom rörelser och ord och uppmuntrade barnen till vidare samspel kring bildmaterialet och de fenomen dessa illustrerade. Det tycks som om bilderna var det som inspirerade barn och pedagoger till ett mer gemensamt sätt att kommunicera sina upptäckter på. Således gjordes en tolkning att bilder och pedagoger hade en vägledande roll i aktiviteten och att barnensdelaktighet i sin helhet bidrog till erfarenheter som så att säga förberedde barnen på kommande situationer. Pendlingen mellan de konkreta materialen och bilderna kan, med stöd av resultaten i studien, sägas utgöra ett yngre barns tidiga multimodala förmåga. Bilderna tycktes även utgöra ett stöd då barnen berättade om sina tidigare erfarenheter av de aktuella naturvetenskapliga fenomenen tyngd och/eller densitet. Här vill jag dra slutsatsen att deiordningställda bilderna bidrog till barnens meningsskapande om det illustrerade fenomenetoch bilden så som en representation av detta fenomen samt att bilder kan komma att fungerasom ett stöd och en förberedelse inför hur yngre barn senare kan kommunicera sina upptäckter.

Automated guided vehicles are an integral part of industrial production today. They are moving products to and from shelves in storage warehouses and fetching tools between different workstations in factories. These robots usually follow strict pre-determined paths and are not good at adapting to changes in the environment. Technologies like artificial intelligence and machine learning are currently being implemented in industrial production, a part of what is called Industry 4.0, with the aim of increasing efficiency and automation. Industry 4.0 is also characterized by more connected factory environments, where objects communicate their status, location, and other relevant information to their surroundings. Automated guided vehicles can take advantage of these technologies and can benefit from self-optimizing approaches for better navigation and increased flexibility. Reinforcement learning is used in this project to teach automated guided vehicles to move objects around in an Industry 4.0 warehouse environment. A 10x10 grid world with numerous object destinations, charging stations and agents is created for evaluation purposes. The results show that the agents are able to learn to take efficient routes by balancing the need to finish tasks as fast as possible and recharge their batteries when needed. The agents successfully complete all tasks without running out of battery or colliding with objects in the environment. The result is a demonstration of how reinforcement learning can be applied to automated guided vehicles in Industry 4.0 environments. / Automatiserade styrda fordon är en integrerad del av dagens industriproduktion. De flyttar produkter till och från hyllor i lagerlokaler och hämtar verktyg mellan olika arbetsstationer i fabriker. Dessa robotar följer vanligtvis strikta förutbestämda vägar och är inte bra på att anpassa sig till förändringar i miljön. Teknik som artificiell intelligens och maskininlärning implementeras just nu i industriproduktion, en del av det som kallas Industri 4.0, i syfte om ökad effektivitet och automatisering. Industri 4.0 kännetecknas också av mer uppkopplade fabriksmiljöer, där objekt kommunicerar sin status, plats och annan relevant information till sin omgivning. Automatiserade styrda fordon kan utnyttja de här teknikerna och kan dra nytta av självoptimerande metoder för bättre navigering och ökad flexibilitet. Förstärkningsinlärning används i detta projekt för att lära automatiserade styrda fordon att flytta runt föremål i en Industri 4.0 lagermiljö. En 10x10 stor rut-värld med flertalet destinationer, laddningsstationer och agenter skapas i utvärderingssyfte. Resultaten visar att agenterna kan lära sig att ta effektiva vägar genom att balansera behovet av att slutföra sina uppgifter så fort som möjligt och ladda upp sina batterier när det behövs. Agenterna slutför framgångsrikt sina uppgifter utan att få slut på batteri eller att kollidera med föremål i miljön. Resultatet är en demonstration av hur förstärkningsinlärning kan tillämpas på automatiserade styrda fordon i Industri 4.0-miljöer.

This dissertation explores the regimes of truth surrounding Muslims in Sweden. The main focus lies on the production of knowledge regarding Muslims in the context of the guided tours of a mosque in Stockholm. Special attention is given to how regimes of truth regarding Muslims inform the conversations during the visits, how they are debated in this particular arena and how that is dependent on positionality. It is a situation in which a Muslim, in the position of the guide, has an opportunity to present alternative storylines, or stories, about who Muslims are and what they do. The visitors for their part can assess, respond to and challenge those stories. In other words, the study explores who can speak with authority. The study is based mainly on participant observations made during 14 guided tours from 2003-2006 and on interviews with guides and visitors regarding their experiences on the respective tours. Most of the visitor groups were making study visits as a part of educational training. Seven of these were in primary and secondary education and two of them at the college level. Four groups came from social clubs at a workplace or from interest groups, and one was organised by Stockholm City Museum. To frame and contextualise the tours I have furthermore used data from mass media, mainly press clippings, but also features from TV shows. Other categories have been archival data, leaflets and brochures handed out at the mosque, as well as fictional books and a mailing list for Muslims. These sources have helped me discern regimes of truth that are, and are not, articulated on the guided tours. The central results concern the fact that the guides see the tours as a chance to alter other stories about Muslims and allow the visitors who tour the mosque to hear something that is not mediated or taught in school; however, they experience difficulties in terms of gaining credibility with regard to their presentation of alternative stories. Even when the guides talk about their private life, as is often the case, they are challenged and sometimes mistrusted. The guides, and hosts, use their private lives to explain their position in Sweden, but the visitors also expect them to expose their personal opinions regarding how they, as Muslims, would act in morally difficult scenarios; thus, the tours present a situation where the visitors seem more comfortable than the hosts. Another significant result is that both the guides and visitors expressed the importance of the tours becoming a respectful meeting place. Religiosity, religion and secularism seem in themselves to represent otherness. What is respectful in practice, however, is not very clear. There is an ongoing debate in Swedish society concerning whether it is respectful to shake hands with a Muslim in a working situation, as is customary in Sweden. Moreover, the showing of respect is given a gender dimension on the tours, since the main way to perform respect is for every woman to wear a robe when entering the mosque. Respect as a practice seems to be mired in social inequality. It seems difficult to become a guest if you are simultaneously appropriated the position of a Swede, and difficult to pass as a host if you position yourself as a Muslim.