I föreliggande studie undersöks förskollärares upplevelser av det svenska teckenspråket och deras tankar och känslor om den nya revideringen av läroplanen för förskolan. Förskollärare tar i större utsträckning på sig ett större ansvar än vad som skrivs fram i läroplanen. Därav är syftet med undersökningen att få fram förskollärarnas åsikter och inställning till läroplansmålet rörande det svenska teckenspråket utifrån deras livsvärld. Detta sätts i relation till deras nuvarande kompetenser i att möta den nya reviderade utgåvan av läroplanen. Det som undersöks i detta arbete är alltså hur förskollärare utifrån sin livsvärld beskriver sin upplevelse av teckenspråk samt hur de upplever att det nya målet med teckenspråk kommer inverka på deras yrkesutövande. Studien utgår från ett fenomenologiskt perspektiv och använder en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fem deltagande förskollärare och intervjuerna har spelats in för att sedan transkriberas och analyseras. I resultatet framgår det att förskollärarna, oberoende av antal år ute i verksamheten, känner sig osäkra inför att bemöta det nya målet. En stor del av osäkerheten beror på bristen på utbildning och fortbildning under tiden på högskolan såväl som senare ute i arbetslivet. Det krävs mer forskning och delaktighet från fältet för att denna typ av revidering ska kunna bemötas med positivt engagemang istället för rädsla och oro.