Den 5 juni 2012 vaknade jag förlamad och i det ögonblicket blev min kropp min fiende. Jag har inte kunnat lita på den sedan dess. Jag är rädd att den kommer svika mig igen. Jag känner mig fast i den, men samtidigt alienerad av den. Nu är det dags att försonas, hitta frid. Friden försöker jag hitta genom ull, ull är säkert, den påminner mig om min mamma och den påminner mig om Island. Ull betyder hem. I mitt arbete vill jag konfrontera min rädsla, alienation från min kropp och förhoppningsvis se det vackra i den till slut. Jag vill skapa en plats där jag känner mig omgiven av min egen kropp, där jag kan titta på den, röra vid den och se att den inte är lika skrämmande som jag trodde. / On 5th June 2012, I woke up paralysed and in that moment my body became my enemy. I haven’t been able to trust it ever since. I’m afraid it might betray me again. I feel stuck inside it, and yet, I feel alienated from it. Now it’s time to reconcile, find peace. I’ll try to find this peace through wool, because wool is safe. It reminds me of my mom and reminds me of Iceland. Wool means home. In this project I want to confront my fear, the alienation from my body, and hopefully find beauty in it. I want to create a place where I feel as if I am surrounded by my own body, where I can look at it, touch it, and see that it’s not as frightening as I thought / <p>Healing through craft</p>