Vi har i vår studie valt att studera heltidsmentorers olika upplevelser och syn på sin roll i gymnasieskolan. Särskilt med fokus på hur de uppfattar sin roll i samspelet mellan elev, lärare och innehållet i undervisningen. Vidare har vi valt att studera vad heltidsmentorerna upplever att denna roll i förlängningen betyder för elevens lärande. Vi belyser hur heltidsmentorers relationsskapande aktiviteter skapar förutsättningar för lärande och kunskap hos eleven med förankring i teorier av  Hans Birnik samt av Jonas Aspelin och Sven Persson. Teorin om relationers betydelse för kunskapsinhämtning och lärande i skolan belyses av Birniks relationistiska perspektiv. Aspelin och Perssons teori om den relationella pedagogiken ger en konkret modell för på vilka olika nivåer relationsskapande sker inom skolan. Deras teori gör inte någon åtskillnad mellan skolans kunskapsuppdrag och det sociala uppdraget, utan ser dem som sammanbundna genom att det ena perspektivet förutsätter det andra. Den metod vi använt oss av för datainsamling är två fokusgruppsintervjuer med sex heltidsmentorer från två olika skolor. Samt den fenomenografiska ansatsen analysen i kategorier.  Detta för att belysa heltidsmentorernas formuleringar om sitt eget uppdrag och få syn på deras egna upplevelser.  Resultatet visar att heltidsmentorerna uppfattar sin roll inom skolan och i relation till elev, lärare och innehåll som byggd på sociala relationer. Deras roll präglas av arbete med bland annat elevens självinsikt, elevdemokrati, meningsfullhet, trygghet och skolanda samt arbete med rättvisa förutsättningar för elevens inhämtande av kunskap i undervisningen.  Vi har funnit att heltidsmentorernas upplevelser på ett betydande sätt går att koppla till elevers lärandesituation. Heltidsmentorernas syn på sig själva är att de befinner sig utanför klassrummet men i allra högsta grad påverkar vad som sker inuti det.