Detta är en kvalitativ studie om hur socialsekreterare arbetar med barnperspektivet i mötet med hemlösa barn. Genom fyra semi-strukturerade intervjuer med anställda på socialtjänstens boendeenhet undersöks hur handläggaren beskriver att hen arbetar med barnperspektivet utifrån delvis Barnkonventionen men även hur handläggaren tillgodoser barns rättigheter och medborgarskap. Det insamlade materialet kommer analyseras med hjälp av Theory of citizenship (Lister 2008) men även barndomssociologiska begrepp human being och human becoming samt agency (Qvortrup 1990; Lee 2001). Som ett komplement används Annika Staafs (2011) definition av rättssäkerhet för att utöka förståelsen för barns medborgarskap och rättssäkerhet. Resultatet visar på bristande arbete med barns rättigheter samt att organisationens struktur har betydelse för vilka möjligheter handläggaren har att tillgodose barns rättigheter och säkra barns medborgarskap. I den avslutande diskussionen tas upp att socialsekreterarnas arbetsmiljö leder till att barn inte får komma till tals i den utsträckning som anses vara nödvändigt samt att en väg framåt i arbetet med barns rättigheter vore att Barnkonventionen blir svensk lag. Detta skulle medföra att Konventionen om barns rättigheter får en starkare ställning i Sverige. / This is a qualitative study of how social workers work with the children's perspective in the meeting with homeless children. This will be investigated through four semi-structured interviews with employees at the social housing unit. The purpose of the study is to investigate how the practitioner describes how they work with the child perspective based partly on the Children's Convention, but also investigate how the prosecutor caters for children's rights and citizenship. The collected material will be analysed using Theory of citizenship (Lister 2008), but also childhood sociological concepts human being and human becoming as well as agency (Qvortrup 1990; Lee 2001). As a complement, Annika Staaf's (2011) definition of legal certainty is used to expand the understanding of children's citizenship and legal certainty. The result shows the lack of work with children's rights, and the structure of the organization is important for the ability of the prosecutor to meet children's rights and secure children's citizenship. In the final discussion it is stated that the social security staff's working environment means that children can not be heard in so far as is considered necessary, and that a way forward in the work on children's rights would be that the Children's Convention becomes Swedish law. This would mean that the Convention on the Rights of the Child gained a stronger position in Sweden.