En majoritet av alla barn går i förskola. Vissa föräldrar väljer dock en annan lösning och stannar hemma en längre tid med sina barn. Syftet med denna studie är att undersöka vilka reaktioner från omgivningen de föräldrar som stannar hemma med sina barn längre tid än normen fått. Frågeställningen är: – Vad gjorde att hemmaföräldern fattade beslutet om att stanna hemma längre än två år? – Vad innebär det för hemmaföräldern att bryta mot samhällets norm? – Hur ser hemmaföräldern på jämställdhet inom familjen? – Hur ser de på att deras ekonomiska medel och konsumtion påverkas av att arbeta mindre?   Uppsatsen har en kvalitativ ansats med tre djupintervjuer samt surveyundersökning. Resultatet visade på skiftande reaktioner från omgivningen bland annat beroende på hur jämställt man fördelat hemmatiden mellan mamman och pappan samt hur gammalt barnet är. Vissa fattade beslutet att vänta med förskola genom att använda sig av rational choice teorin där man väger för- och nackdelar mot varandra medan andra utgick mer från sin magkänsla.

Kvinnor har under lång tid kämpat för att ha samma rätt till lönearbete som män. Lönearbete har setts som en väg till frihet och självförverkligande. Idag är normen i Sverige att kvinnor lönearbetar men de finns de kvinnor som väljer att inte göra det. Denna uppsats utforskar kvinnors val att helt frångå eller minska sitt lönearbete för att istället ägna sig åt barnomsorg och hushållsarbete. Genom antropologisk värdeteori och Marxistisk feminism undersöks motiveringarna bakom dessa kvinnors val samt vilka värderingar som deras motiveringar grundar sig i. Studien är baserad på tre kvalitativa intervjuer med kvinnor som under perioder av sina liv valt att minska sitt lönearbete eller inte lönearbeta alls. Resultaten visar att huvudanledningen till att kvinnorna valt att vara hemma är att inte behöva ha sina barn i förskola. I deras resonemang syns att de värderar familjen och arbete i hemmet högt. Vidare framkommer att trygghet, stabilitet och lugn är värderingar som kvinnorna håller högt. Eftersom att stanna hemma upplevs som ett val och inte ett tvång blir det för kvinnorna inte en begränsning av frihet utan snarare en förutsättning för frihet och självförverkligande.