Kvinnor har under lång tid kämpat för att ha samma rätt till lönearbete som män. Lönearbete har setts som en väg till frihet och självförverkligande. Idag är normen i Sverige att kvinnor lönearbetar men de finns de kvinnor som väljer att inte göra det. Denna uppsats utforskar kvinnors val att helt frångå eller minska sitt lönearbete för att istället ägna sig åt barnomsorg och hushållsarbete. Genom antropologisk värdeteori och Marxistisk feminism undersöks motiveringarna bakom dessa kvinnors val samt vilka värderingar som deras motiveringar grundar sig i. Studien är baserad på tre kvalitativa intervjuer med kvinnor som under perioder av sina liv valt att minska sitt lönearbete eller inte lönearbeta alls. Resultaten visar att huvudanledningen till att kvinnorna valt att vara hemma är att inte behöva ha sina barn i förskola. I deras resonemang syns att de värderar familjen och arbete i hemmet högt. Vidare framkommer att trygghet, stabilitet och lugn är värderingar som kvinnorna håller högt. Eftersom att stanna hemma upplevs som ett val och inte ett tvång blir det för kvinnorna inte en begränsning av frihet utan snarare en förutsättning för frihet och självförverkligande.

Uppsatsen tar sin utgångspunkt i det svenska mottagandet av Alexandra Kollontajs novellsamling Arbetsbiens kärlek, och undersöker vidare hur hennes texter i svensk press infogades i den svenska mellankrigstidens debatt om kvinnofrågor. Som bakgrund används också Kollontajs teoretiska verk Den nya moralen och arbetarklassen (1923) samt Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen (1926), de två verk av Kollontaj som fanns tillgängliga på svenska vid denna tid.

Syftet med uppsatsen är att undersöka svenska kvinnors kritik av det industriella nattarbetsförbud som infördes 1909. Hur argumenterade kvinnor ur arbetarrörelsens respektive den borgerliga kvinnorörelsen, och hur skilde sig kritiken åt i fråga om argumentation och huvudsakliga motiv? Hur svarade man på diskursen om kvinnors särskilda skyddsbehov? Det teoretiska ramverk som fått informera analysen har varit marxistisk feminism, arbetskritik och Butlers teoretisering av sårbarhet. Med hjälp av ett diskurskritiskt angreppssätt studeras och jämförs artiklar publicerade i tidskrifterna Morgonbris och Dagny. Den metodologiska utgångspunkten är att studera problemframställningar av förbudet i fråga, och studien visar att de båda tidskrifterna skilde sig radikalt åt beträffande argumentation och motiv, även om de huvudsakligen tyckte lika i sak. I analysen presenteras några centrala argumentationslinjer inom respektive riktning. De särskilda aspekter som tas upp är synen på arbete och på den arbetandes skyddsbehov under den tidiga industrialismen, och vad dessa skilda förståelser får för betydelse för emancipatorisk praktik.