Arbetet behandlar nivågruppering i matematik i grundskolan, en grupperingsform som är vanlig framförallt i matematik. Forskning ger inga tydliga svar på om nivågruppering är bra eller dåligt för elevernas prestationer. Klart är dock att positiva resultat kan uppnås förutsatt att undervisningen anpassas efter elevernas kunskaper och erfarenheter. Men det finns också ett flertal dokumenterade svårigheter och risker. Uppsatsen innehåller både forskning och debatt kring nivågruppering samt en egen intervjustudie. Syftet med uppsatsen är att besvara de tre frågeställningarna: Vad har lärare för erfarenheter av och attityder till nivågruppering? Hur ser lärare på kunskapsmässig heterogena grupper? samt Hur beskriver lärarna att undervisningen bedrivs i de olika nivågrupperna? Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med sex matematiklärare för år 7 till år 9 på en skola i Östra Götaland. Av resultatet framgår att lärarna är positiva till nivågruppering; de uppger många fördelar med att undervisa homogena grupper, men ser även en del nackdelar, främst i långsamma grupper. Resultaten av nivågruppering är svårmätta, men de snabbaste och långsammaste grupperna anses gynnas mest. Nivågruppering är ett sätt att tackla problemen som uppstår i undervisningen av heterogena klasser, tycker lärarna. Undervisningen på den undersökta skolan anpassas efter elevernas lärhastighet. Den största skillnaden i undervisningen mellan nivågrupperna är tempot och svårighetsgraden av uppgifter, där långsamma grupper arbetar med grundläggande kunskaper medan snabba grupper ägnar sig mest åt fördjupning.

<p>Arbetet behandlar nivågruppering i matematik i grundskolan, en grupperingsform som är vanlig framförallt i matematik. Forskning ger inga tydliga svar på om nivågruppering är bra eller dåligt för elevernas prestationer. Klart är dock att positiva resultat kan uppnås förutsatt att undervisningen anpassas efter elevernas kunskaper och erfarenheter. Men det finns också ett flertal dokumenterade svårigheter och risker. Uppsatsen innehåller både forskning och debatt kring nivågruppering samt en egen intervjustudie.</p><p>Syftet med uppsatsen är att besvara de tre frågeställningarna: Vad har lärare för erfarenheter av och attityder till nivågruppering? Hur ser lärare på kunskapsmässig heterogena grupper? samt Hur beskriver lärarna att undervisningen bedrivs i de olika nivågrupperna?</p><p>Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med sex matematiklärare för år 7 till år 9 på en skola i Östra Götaland. Av resultatet framgår att lärarna är positiva till nivågruppering; de uppger många fördelar med att undervisa homogena grupper, men ser även en del nackdelar, främst i långsamma grupper. Resultaten av nivågruppering är svårmätta, men de snabbaste och långsammaste grupperna anses gynnas mest. Nivågruppering är ett sätt att tackla problemen som uppstår i undervisningen av heterogena klasser, tycker lärarna. Undervisningen på den undersökta skolan anpassas efter elevernas lärhastighet. Den största skillnaden i undervisningen mellan nivågrupperna är tempot och svårighetsgraden av uppgifter, där långsamma grupper arbetar med grundläggande kunskaper medan snabba grupper ägnar sig mest åt fördjupning.</p>

Syftet med studien var att synliggöra lärares uppfattningar gällande nivågrupperingar. Nivågrupperingar har visat sig vara ett kontroversiellt ämne som det forskats om i ett sekel och forskare är inte överens om dess för- och nackdelar i matematikundervisningen. Sju kvalitativa intervjuer med grundskolelärare på mellanstadiet genomfördes som analyserades med den fenomenografiska analysmetoden för att finna ett resultat. Lärarna uppfattade att nivågrupperingar kunde gynna elevens likvärdiga utbildning men didaktiska dilemma finns då det inte bara är att nivågruppera eleverna hur som helst. Lärarna uttrycker att gruppdynamiken är viktig för att en nivågrupp ska få de bästa förutsättningarna som möjligt för elevernas utvecklingsmöjligheter och att den nivågrupperade undervisningen ställs emot elevens självkänsla av att tillhöra en viss nivågrupp. Lärarna uttrycker att nivågrupperna som använts inte varit konstanta utan eleven har själv haft ett inflytande i att bestämma vilken nivågrupp hen velat tillhöra. Empirin synliggjorde flera kategorier, Likvärdig utbildning, Elevens förutsättningar och prestationer, Undervisningens organisation och Inkludering i matematikundervisningen, i hur nivågrupperingar kunde tolkas som ett sätt att ge eleven en likvärdig utbildning. Resultatet visar att en kunskapsbaserad nivågruppering i den homogena gruppen bidrar till en likvärdig utbildning för eleverna där de blir inkluderade i undervisningen kunskapsmässigt och får en möjlighet till ett ökat resultat än vad de hade haft i en heterogen grupp. / <p>Matematik</p>