Lek som en spontan aktivitet fritt vald av barnen, utan aktiv vuxen-styrning eller lärandemål (s.k. ”fri” lek), är enligt många väldigt viktig för barn. Det är därför nödvändigt att bejaka den fria lekens egenvärde och utrymme i praktiken som en egen och separat typ av lek, vilket kan underlättas genom mer förståelse av vad som sker i fri lek. Syftet med studien är att med hjälp av Gadamers begrepp horisont och horisontsammansmältning analysera barnens meningsskapande i fri lek, där frågeställningarna har handlat om hur detta yttrade sig i barnens fria lek. För att besvara syftet gjordes fältstudier vid en förskola, där jag som passivt deltagande observatör kunde studera en grupp barn, 5 år gamla, i deras fria lekar. Dessa utspelade sig i olika miljöer, inomhus och utomhus på förskolan, samt i skogen, och varje leksituation omfattade 1-1,5 timmar. Tre utvalda leksituationer visade på betydande meningsskapande, vilket framkom efter en tolkningsanalys av vad barnen både sa, gjorde och lekarnas tema/handling. Meningsskapandet var mångsidigt, eftersom det inbegrep kroppslig (och viss verbal) härming/imitation, dialoger, användandet av föremål samt andra kroppsliga/sinnliga erfarenheter, vilket knöts an till olika teman/handlingar under den fria lekens gång. Barnens korta/sporadiska dialoger, hur de ändrade på vad de gjorde samt förändringar i lekens teman/handlingar bidrog till fria lekens spontanitet. Barnen eftersträvade aktivt att dela sina förståelser och tolkningar med varandra, med målet att hitta gemensamma tolkningar av omvärlden i enlighet med horisontsammansmältning. Detta uppstod först efter en viss tid av oavbruten fri lek, och kunde observeras i varierande lekmiljöer. Slutsatserna blev att barnens meningskapande i den fria leken var mångfacetterad, hade inslag av spontanitet och blev tydligare ju längre leken pågick, samt att dessa aspekter inte var beroende av en viss sorts lekmiljö.