Varje år vårdas runt 100 000 barn på sjukhus och gruppen barn mellan ett och fyra år är den största vårdsökande gruppen i landet. Sjuka barn behöver sina föräldrar, och vårdnadshavare har en skyldighet att tillgodose sitt barns behov av omvårdnad samt att tala för sitt barn. När ens barn insjuknar förändras hela föräldrarollen och familjens situation på sjukhus är mycket påfrestande. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva föräldrars upplevelser när deras barn behöver vårdas inneliggande på sjukhus. Examensarbetets metod är utformad enligt Axelssons kapitel om litteraturstudier (2012, s. 203). I resultatet presenteras två huvudteman och fem underteman. Det första huvudtemat behandlar de starka känslor som föräldrar till inlagda barn uttrycker. Känslor som var särskilt framträdande hos föräldrarna var chock, rädsla och hjälplöshet. De beskriver det som att hela deras värld rämnar, och föräldrarna kastas mellan hopp och hopplöshet när barnets tillstånd skiftar. Ett stort behov av att vara nära sitt barn återfinns hos föräldrarna och de känner stark ångest när de inte tillåts närvara i kritiska situationer. Det andra huvudtemat handlar om den vårdande relationen samt hur föräldrar ofta upplever kommunikationen med sjuksköterskan som otillräcklig. När sjuksköterskan inte förklarar vad som förväntas av föräldrarna skapas en osäkerhet där föräldrarna blir osäkra på sin roll. De upplever att sjukvårdpersonal inte ger den tillräcklig information och att de inte får tillräckligt med stöd av sjuksköterskan. Föräldrarna berättar även att de känner större trygghet och får en bättre relation till sjuksköterskan när denne intresserar sig för barnet. Diskussionen handlar inledande om föräldrarnas behov av support för att hantera känslorna som uppstår när deras barn blir sjukt. Vidare diskuteras hur kommunikationen mellan föräldrar och sjuksköterskor många gånger brister och hur detta skapar onödigt lidande för både barn och föräldrar.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Varje år insjuknar omkring 350 barn i cancer i Sverige. Cancer hos barn brukar ofta vara mer aggressiv och snabbväxande än hos vuxna. Antal cancerdiagnoser hos barn har ökat, men dödligheten i sjukdomen har minskat. Med diagnosen kommer behandlingar som innebär mycket tid på sjukhus. Vilken behandling man får skiljer sig beroende på vilken diagnos man får, men den anpassas även för barnet i fråga. Anpassad vård minskar risken för både psykologiska och fysiologiska biverkningar. Syfte: Syftet var att beskriva hur barn med cancer upplever att vårdas på sjukhus. Metod: Litteraturöversikt med deskriptiv design. 10 artiklar med kvalitativa studier valdes ut från databasen PubMed. Artiklarna granskades och fem kategorier utformades utifrån deras resultat.  Resultat: Många av barnen kände sig isolerade av att vara inlagda på sjukhus. Stöd från familj och vänner kunde hjälpa dem att känna sig mindre isolerade. Aktiviteter på sjukhuset kunde fungera som en distraktion från sjukdomen. Det kunde vara värdefullt att prata med andra i samma situation, men det kunde vara svårt att få närstående att förstå hur de kände. Medicinska ingrepp, speciellt de som involverade nålar, bidrog till en känsla av stress och lidande. Barnen kunde ta kontroll över sin situation på många sätt. En del letade information, medan andra kämpade emot vid ingrepp.  Slutsats: När barns upplevelser uppmärksammas kan vårdpersonal bättre jobba för att förbättra deras sjukhusvistelse. Sjukhusvistelsen kommer förmodligen aldrig att kunna bli helt positiv, men det finns mycket som kan bidra till att den åtminstone blir bättre. Nyckelord: Cancer, upplevelser, barn, hospitalisering / ABSTRACT Background: Each year around 350 children get diagnosed with cancer in Sweden. Cancer in children is often more aggressive and fast growing than cancer in adults. The number of cancer diagnoses in children has increased, but the mortality rate has decreased. Along with the diagnoses comes treatments that require a lot of time spent in hospitals. The treatment you get depends on the diagnoses, but also on the child in question. Personalized treatment decreases the risk of both psychological and physical side effects. Purpose: The purpose was to describe how children with cancer experience hospitalization.  Method: A literature review with descriptive design. 10 articles with qualitative studies were chosen from the database PubMed. The articles were reviewed and five categories were formed from their results.  Result: A lot of the children felt isolated whilst being hospitalized. Activities in the hospital helped serve as a distraction from their illness. Talking to others in the same situation as them could help, but it could be hard to get family to understand. Medical interventions, especially those involving needles, contributed to a feeling of stress and suffering. The children had many ways of managing these feelings. Some searched for information, others fought back during the medical interventions. Conclusion: Nursing staff have a better ability to improve the hospital stay if children's experiences are acknowledged. The hospital stay will probably never be fully positive, but there is a lot that can be done to improve it. Keywords: Cancer, experience, child, hospitalization