<p>Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % <2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.</p>

Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % &lt;2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.

Hudnära vård är en vårdform som införts i Sverige för friska, fullgångna barn under vårdtiden på BB. Det finns forskning på de fysiologiska fördelarna för mamma och barn men lite forskning när det gäller hur mammor upplever hudnära vård. För att barnmorskan ska kunna stödja och främja anknytningen mellan mamman och barnet är det viktigt att få kunskap om mammornas upplevelse. Därför är syftet att beskriva hur nyblivna mammor upplever hudnära vård för det friska, fullgångna barnet de första timmarna efter förlossning och på BB. Sju kvinnor intervjuades på BB-avdelningen 12-48 timmar efter sin förlossning. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom tre kategorier; barnet ger trygghet, samspelet underlättas mellan mor och barn och första mötet med barnet förstärks. Studien visade att mammorna upplevde trygghet och ett välbefinnande när de hade sitt barn nära. De beskrev ett lugn, både i själen och fysiskt när de var nära sitt barn. Barnen grät mindre och kom lättare till ro. För flera mammor blev amningen en naturlig del när de hade sitt barn nära. Mammorna kände bekräftelse från barnet och samspelet mellan mamma och barn stärktes. Barnmorskor kan uppmuntra och stödja mammor i att ha sitt barn nära, först på förlossningen och sedan under BB-tiden och hjälpa mamma och barn på deras gemensamma, fortsatta resa i livet. / Program: Barnmorskeutbildning