APA har föreslagit den nya diagnostiska kategorin, hypersexuell störning, för att effektivisera forskning kring individer med normativa men omåttliga sexuella beteenden associerade med lidande. Pilotstudiens syfte var att undersöka om symptomnivå mätt med Hypersexual Disorder Screening Inventory (HDSI), var relaterat till upplevelsen av livskvalitet, psykiskt lidande och nedstämdhet samt förekomst av negativa konsekvenser. Syftet var även att utforska HDSI’s samstämmiga validitet. Deltagarna, vilka rekryterades genom annons, besvärades av omåttliga sexuella beteenden. Inga skillnader förelåg mellan grupperna som jämfördes avseende livskvalitet och upplevda konsekvenser, men gruppen som uppfyllde diagnoskriterierna (n=35) rapporterade ett större psykiskt lidande, mer oro för konsekvenser och en tendens till mer nedstämdhet än den subkliniska gruppen (n=24). Resultatet indikerade att högre symptomnivå enligt HDSI var förenat med sämre psykiskt mående. Formuläret visade tillfredställande samstämmig validitet. Båda grupperna rapporterade livskvalitet och psykiskt lidande på klinisk nivå samt förhöjd nedstämdhet, vilket stödjer diagnosens relevans, men fyndet ledde även till funderingar kring om formulärets bedömningsinstruktioner är för stränga.

Inledning: Överdrivna sexuella handlingar och de risker de kan medföra har beskrivits sedan antiken. Hur man sett på problemen har varierat beroende på vilket religiöst eller politiskt perspektiv man utgått ifrån. Man har ännu inte kunnat enas om vilken term som bäst beskriver problemen, vilket försvårar forskningen och skapar osäkerhet om hur problemen ska behandlas. Den term som allt oftare används bland allmänheten och i media är sexmissbruk. Allt fler söker hjälp för problem som de själva kallar sexmissbruk. De flesta som söker hjälp är män. Syfte och frågeställningar: Denna studie syftar till att öka kunskapen om hur hjälpsökande män ser på och förstår sitt sexmissbruk med följande frågeställningar: Hur beskriver männen sitt sexmissbruk? Hur upplever de sexmissbruket? Hur förklarar männen sitt sexmissbruk? Metod: En kvalitativ metod med fenomenologisk och deskriptiv ansats har använts. Fem vuxna män, som själva uppgett att de har ett sexmissbruk, har intervjuats. Männen går i psykodynamisk psykoterapi på en mottagning där man kan söka hjälp för sexuella problem. De transkriberade intervjuerna har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat presenteras under fyra kategorier och ett flertal underkategorier. De fyra kategorierna omfattar männens faktiska beskrivning av sexmissbruket, olika typer av insikt i problemen, sexmissbrukets konsekvenser – individuella och sociala, samt männens egna förklaringar till sitt sexmissbruk. Ett övergripande tema, som löper som en röd tråd genom samtliga kategorier, tolkas som att leva med skam. Diskussion: Männens beskrivning av sitt sexmissbruk stämmer väl överens med hur man tidigare definierat problemen. Missbruket omfattar olika handlingar och har konsekvenser för männen själva, deras nära relationer och sociala liv. Studien visar att män med sexmissbruk för en kamp med sin skam. De har olika grader av skam och olika försvar mot skam. Skammen beskrivs som en form av "motor" i missbruksprocessen, vilket överensstämmer med tidigare forskningsresultat. Männen uppger att förklaringar till problem med sexmissbruk finns i deras uppväxtförhållanden och tidigare erfarenheter. De uttrycker behov av hjälp för att kunna ta sig ur missbruket. För att kunna hjälpa män med sexmissbruk behöver man som psykoterapeut ha mod att möta skammen, både den hjälpsökandes och den egna.

The aim of this study was to test whether criminogenic needs change over the course of a cognitive-behavioural sexual offender-specific treatment programme (ROS) within a group of adult, incarcerated or on probation, male sexual offenders in Sweden. To measure criminogenic needs 25 offenders completed Locus of Control of Behaviour Scale (LCB), 26 Hypersexuality Behavior Inventory-19 (HBI-19) and 25 respectively 27 completed Relationship Scale Questionnare (RSQ), 2-factor. Therapists rated 46 sexual offenders using The Therapist Rating Scale-2 (TRS-2). The results demonstrated that participants showed non-significant increased internal locus of control, significant decreased hypersexual thoughts and behaviours (small to medium effect size), but no change regarding attachment styles, post-treatment. Results from The Therapist Rating Scale-2 showed that therapists rated significant decrease in all criminogenic needs post-treatment with medium to large effect size. Conclusions are that ROS appears to be effective, inducing change in criminogenic needs. ROS’s specific elements targeting sexual self-regulation seems to be successful resulting in significant reduction of hypersexual thoughts and behaviours, especially for participants with severe problems. Implications of results are discussed and theoretically analyzed from a perspective of cognitive theory, learning theory, attachment theory and affect theory. / Studiens syfte var att undersöka förändring i kriminogena behovsområden hos en grupp sexualbrottsdömda män som under sin verkställighet på anstalt eller inom frivård medverkat i Kriminalvårdens KBT-baserade behandlingsprogram ROS. För att mäta förändringen fyllde 25 deltagare i Locus of Control of Behaviour Scale (LCB), 26 stycken Hypersexuality Behavior Inventory-19 (HBI-19) och 25 respektive 27 stycken Relationship Scale Questionnaire (RSQ), 2-faktormodellen, före och efter behandling. Behandlarna bedömde förändring hos 46 deltagare enligt The Therapist Rating Scale-2 (TRS-2). Resultaten från deltagarnas självskattningsformulär visade att deltagarna efter behandling fick en icke-signifikant ökning av intern kontrollokus. Tankar och beteenden kopplade till hypersexualitet minskade signifikant med liten till medelstor effekt. Det gick inte påvisa förändring vad gäller relationsstilar. Resultaten av TRS-2 visade att behandlarna bedömde att det hade skett en signifikant förändring i positiv riktning med medel till stor effekt vad gäller samtliga kriminogena behovsområden. Slutsatsen är att ROS verkar vara effektivt genom att åstadkomma förändring inom kriminogena behovsområden. De specifika element i ROS som adresserar sexuell självreglering tycks vara lyckosamma då tankar och beteenden kopplade till hypersexualitet reducerats signifikant, särskilt för deltagare med svårast problem. Implikationer av resultaten diskuteras och analyseras teoretiskt utifrån kognitiv teori, inlärningsteori, anknytningsteori och affektteori.