Många individer lever idag som identifierade sexmissbrukare, men det råder delade meningar inom forskningsvärlden om vad sexmissbruk och dess ursprung egentligen är. Vissa menar att det är genetiskt betingat och en sjukdom, medan andra tolkar det som ett beteende eller ”viljesjukdom”. Samtidigt finns det anledning att skilja den medicinska betydelsen av sexmissbruk från den sociala, där den senare kan förstås som socialt konstruerad utifrån individers upplevelser och erfarenheter av missbruket. En förståelse för sexmissbruk som subjektivt, socialt konstruerat saknar stöd i forskningen och syftet med denna uppsats är därför att analysera detta, samt vilken mening upplevelsen av sexmissbruket får för aktiva respektive nyktra sexmissbrukare och deras anhöriga. Detta görs med hjälp av socialkonstruktionistiska och fenomenologiska begrepp genom en textanalys av diskussioner från ett onlineforum för en självhjälpsgrupp ägnad fenomenet. Den metodologiska ansatsen är delvis fenomenologisk och delvis hermeneutisk för att fånga konstruktionen och meningarna i upplevelsen av missbruket. Resultatet av studien visar att sexmissbruk, i självhjälpsgruppens kontext, kan förstås som både individuellt och kollektivt konstruerat. Den individuella konstruktionen handlar om sexmissbruk som en ond påtvingande kraft, där befrielse från denna endast kan nås genom kontakt med en högre makt. Den kollektiva konstruktionen handlar om hur sexmissbruk formar en gemenskap, där det pågår en gemensam kamp emot tillfrisknande och där gemenskapen i sig är det enda sammanhanget inom vilket tillfrisknande kan ske. Resultatet visar även att det meningsfulla i upplevelsen av sexmissbruket framförallt handlar om missbrukets negativa konsekvenser, exempelvis förlusten av meningsfulla (exempelvis monogama) relationer, men även om gemenskapen och samhörigheten till likasinnade.

<p>Idag anses inte sexmissbruk helt självklart vara ett missbruk. Vare sig Socialstyrelsen eller Statens Folkhälsoinstitut arbetar med frågor angående sexmissbruk. Diskussionen som förs idag sker i media och privata bloggar och handlar om huruvida sex kan vara ett missbruk eller om det enbart handlar om självkontroll. Vad som är tydligt i diskussionerna är centraliseringen kring själva sexet, där konsekvenser och bakomliggande orsaker glöms bort. Denna enögda sida av debatten visar tydligt på en okunskap, inte bara från majoritetssamhället utan även bland de som arbetar på de olika instanser som kommer i kontakt med sexmissbrukare. Trots en kraftig ökning i de olika självhjälpsgrupperna är den professionella hjälpen som går att få begränsad till endast ett behandlingshem och en privatklinik i Sverige. Forskning om sexmissbruk kommer till största del från USA medans det i Sverige ligger på en diskussionsnivå om huruvida sexmissbruk finns eller inte. Syftet med studien var att genom intervjuer med tre personer uppmärksamma deras upplevelser av att ha ett missbruk som inte är erkänt och socialt accepterat som ett missbruk. Intervjupersonerna har berättat om sitt sexmissbruk och hur det har påverkat deras liv under olika skeenden. De har även reflekterat över hur diskussionen om sexmissbruk ser ut idag och vad de tror att ett erkännande skulle få för betydelse. Alla intervjupersoner uttrycker en upplevelse av utanförskap. Ett utanförskap som de tror kan vara grundat i att just sex är ett så laddat ämne. Vad som också framkommit i studien är att upplevelsen av att ha ett sexmissbruk kan liknas med de känslor som finns i andra missbruk. Alla respondenter uttrycker även att de skulle kunna ha vilket missbruk som helst och att det endast handlar om olika symtom på ett dåligt mående. Vad som verkligen skiljer sexmissbruk, från till exempel substansmissbruk, är hjälpinsatserna.</p>

Idag anses inte sexmissbruk helt självklart vara ett missbruk. Vare sig Socialstyrelsen eller Statens Folkhälsoinstitut arbetar med frågor angående sexmissbruk. Diskussionen som förs idag sker i media och privata bloggar och handlar om huruvida sex kan vara ett missbruk eller om det enbart handlar om självkontroll. Vad som är tydligt i diskussionerna är centraliseringen kring själva sexet, där konsekvenser och bakomliggande orsaker glöms bort. Denna enögda sida av debatten visar tydligt på en okunskap, inte bara från majoritetssamhället utan även bland de som arbetar på de olika instanser som kommer i kontakt med sexmissbrukare. Trots en kraftig ökning i de olika självhjälpsgrupperna är den professionella hjälpen som går att få begränsad till endast ett behandlingshem och en privatklinik i Sverige. Forskning om sexmissbruk kommer till största del från USA medans det i Sverige ligger på en diskussionsnivå om huruvida sexmissbruk finns eller inte. Syftet med studien var att genom intervjuer med tre personer uppmärksamma deras upplevelser av att ha ett missbruk som inte är erkänt och socialt accepterat som ett missbruk. Intervjupersonerna har berättat om sitt sexmissbruk och hur det har påverkat deras liv under olika skeenden. De har även reflekterat över hur diskussionen om sexmissbruk ser ut idag och vad de tror att ett erkännande skulle få för betydelse. Alla intervjupersoner uttrycker en upplevelse av utanförskap. Ett utanförskap som de tror kan vara grundat i att just sex är ett så laddat ämne. Vad som också framkommit i studien är att upplevelsen av att ha ett sexmissbruk kan liknas med de känslor som finns i andra missbruk. Alla respondenter uttrycker även att de skulle kunna ha vilket missbruk som helst och att det endast handlar om olika symtom på ett dåligt mående. Vad som verkligen skiljer sexmissbruk, från till exempel substansmissbruk, är hjälpinsatserna.

APA har föreslagit den nya diagnostiska kategorin, hypersexuell störning, för att effektivisera forskning kring individer med normativa men omåttliga sexuella beteenden associerade med lidande. Pilotstudiens syfte var att undersöka om symptomnivå mätt med Hypersexual Disorder Screening Inventory (HDSI), var relaterat till upplevelsen av livskvalitet, psykiskt lidande och nedstämdhet samt förekomst av negativa konsekvenser. Syftet var även att utforska HDSI’s samstämmiga validitet. Deltagarna, vilka rekryterades genom annons, besvärades av omåttliga sexuella beteenden. Inga skillnader förelåg mellan grupperna som jämfördes avseende livskvalitet och upplevda konsekvenser, men gruppen som uppfyllde diagnoskriterierna (n=35) rapporterade ett större psykiskt lidande, mer oro för konsekvenser och en tendens till mer nedstämdhet än den subkliniska gruppen (n=24). Resultatet indikerade att högre symptomnivå enligt HDSI var förenat med sämre psykiskt mående. Formuläret visade tillfredställande samstämmig validitet. Båda grupperna rapporterade livskvalitet och psykiskt lidande på klinisk nivå samt förhöjd nedstämdhet, vilket stödjer diagnosens relevans, men fyndet ledde även till funderingar kring om formulärets bedömningsinstruktioner är för stränga.

Idag är forskningen om sexmissbruk som diagnos uppdelad i två läger: de forskare som anser att diagnosen finns och bör existera och de som anser det motsatta. Diagnosen är inte erkänd i vare sig Diagnostic Statistic Manual (DSM) eller International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD). Trots denna polarisering inom forskarvärlden finns det människor som söker hjälp för sagda typ av problematik och människor som erbjuder hjälpen. Syftet med studien är att få veta hur behandlare ser på diagnostiseringens vara eller icke vara och hur de arbetar med klienterna med problematiken. För att undersöka ämnet tillfrågades fyra respondenter i landsting samt kommunal och privat regi. Att arbetet fungerar trots att tillståndet inte är medikaliserat, på samma vis som till exempel alkoholberoende, framgick tydligt. Ofta resonerade respondenterna kring att se hela människan och om vikten av att arbeta på djupet, vilket gör att kategoriseringar och sjukdomstänk blir överflödigt i behandlingen. En kvalitativ intervjumetod och fallbeskrivningar att resonera kring utgjorde mätinstrumenten. Beskrivningen av missbrukspersonligheten och missbruksteori har använts i syfte att jämföra eller dra paralleller till andra, erkända, missbruk. Vi har gjort en ansats att förstå det komplexa ämnet som är den sexuella hälsan delvis med grund i socialkonstruktionismen.

Denna uppsats ska undersöka om och i vilken utsträckning kyrkorna i Sverige diskuterar frågan om porrberoende med ungdomarna i sin församling. Ett kvalitativt tillvägagångssätt användes, där sex olika församlingar intervjuades om huruvida de pratade om porr och porrmissbruk med ungdomarna i deras verksamhet. De tillfrågades också om vilken typ av material dem använde när det diskuterade frågan. Intervjuerna skedde via mejlsvar och via zoom. Resultatet visade på att det fortfarande är ett mycket känsligt ämne bland församlingarna och att dem få ungdomskonsulenterna som talade om det kände att de saknade både kunskap och material. Detta visar att kyrkorna fortfarande har mycket att jobba med när det gäller att arbeta med nya sociala frågor, som porrmissbruk bland ungdomar.

Syftet med denna studie är att i forskningslitteraturen hitta evidensbaserade behandlingsmetoder och terapier för sexmissbruk samt ta reda på hur de fungerar och varför de används. För att öka förståelse och kunskap inom ämnet har tre intervjuer med behandlare för sexmissbruk utförts. Intervjuempirin och forskningen visar sammantaget att det saknas definition på sexmissbruk. Beroendet yttrar sig på olika sätt, varav de vanligaste symptomen är förlust av impulskontroll, svår psykisk påfrestning, försämrat familje- och arbetsliv, skam och otrohet. Skam, uppgivenhet och ekonomiska förutsättningar gör att många undviker att söka hjälp tills beroendet har orsakat krisartad skada och förluster i livet. De som kommer till behandling har ofta blivit avslöjade av en nära anhörig och givits ett ultimatum. Behandling är bristfällig och dyr i Sverige vilket gör att mörkertalet är stort och att många inte söker hjälp överhuvudtaget. Forskningen visar att det finns ett stort utbud av terapier och behandlingsmetoder för sexmissbruk. Dessa behandlingsmetoder har styrkor och svagheter i sin effektivitet för att lindra och bota de problem och utmaningar som beroendet innefattar. Motivation, kontroll, skam, relationsproblem, anknytning och förvrängda tankar utgör kärnan i sexmissbruk och behandlas med varierande resultat utifrån behandlingsmetod och individuella förutsättningar.

Bakgrund: Trots ett ansvar att inbegripa patientens sexuella hälsa i till exempel ankomstsamtalet, känner många sjuksköterskor motvilja till detta. Vi har själva märkt att VIPS-sökordet sexualitet/reproduktion sällan används i vården och därför valde vi att genomföra denna studie. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur sjuksköterskan uppmärksammar patientens sexuella beteende. Metod: Detta var en kvalitativ intervjustudie med fyra sjuksköterskor från beroende- och primärvården. Resultat: Fyra teman valdes ut; journalföring, sjuksköterskans samtal med patienten, samband mellan beroende/sjukdomar och sexualproblem samt behandling. Huvudresultatet var att sjuksköterskor inte frågar om VIPS-sökordet sexualitet/reproduktion om inte uppenbara skäl finns. Slutsats: Sjuksköterskorna går tillväga på olika sätt när de uppmärksammar en patients sexuella beteenden. Vissa frågar i samband med andra sjukdomar och vissa frågar inte alls om det. Några rutiner kring hur sjuksköterskan ska handla vid ett misstänkt sexmissbruk finns inte men var och en av de intervjuade hade en egen plan på var de skulle rekommendera patienten att vända sig. / Background: Despite a responsibility to include the sexual health of a patient in e.g. the admission interview, many nurses feel reluctant to do so. We have noticed that the VIPS-search word sexuality/reproduction is seldomly used within the health care and therefore we chose to conduct this study. Aim: The aim of the study was to elucidate how the nurse is paying attention to the sexual behavior of the patient. Methods: This was a qualitative interview study with four nurses from the addictive- and primary care. Results: Four themes were chosen; keeping medical records, the nurse's communication with the patient, the connection between addiction/diseases and sexual problems and treatment. The main result was that nurses don't use the VIPS-search word sexuality/reproduction if no obvious reasons exist. Conclusion: Nurses approach the patient's sexual behavior in different ways. Some ask while discussing other diseases and some do not ask at all. There are no routines according to how the nurses should act when they suspect a sexual addiction but each and one of the interviewed nurses had their own way to which treatment they would recommend in the matter.

The purpose of this study was to understand how clinical therapists of sexual addiction in Sweden construct sexual addiction as a problem. The data in this study was obtained from eight interviews with people who works as clinical therapists. The data then got analysed through perspective analysis. The findings in this study shows that the therapists find difficulties in defining sexual addiction and most of time the individual with sexual addiction define their own problem. Individuals with sexual addiction have a heterogenous perspective on the problem and the therapists also share this heterogenous perspective. A common theme in the stories from the therapists was that sexual addiction has many consequences. Two of the more prevalent consequences was the shame surrounding sexual addiction and the double life you must live as a person with sexual addiction because of this shame.

Syftet med denna studie är att uppnå ny kunskap om professionellas berättelser om metoder som används i motivations- och behandlingsarbetet med personer som har ett sexmissbruk, utmaningar och hantering av dessa utmaningar i motivations- och behandlingsarbetet samt relationer och bemötande som viktiga dimensioner. Studiens metodologiska utgångspunkt var hermeneutik med semistrukturerade intervjuer där åtta professionella har intervjuats. Resultatet analyseras utifrån Von Wrights (2000) teori om de punktuella och relationella perspektiven samt tidigare forskning om det undersökta fenomenet. Professionella berättar om behandlingsmetoder som har, enligt manualbeskrivning, en kognitiv bas. Klienternas motivation till förändring beskrivs vara en viktig dimension i arbetet. De professionellas utmaningar i motivations- och behandlingsarbetet som uppmärksammas i berättelser är att vara professionell i alla lägen, att inte ta med sig arbetet hem, arbeta efter realistiska mål och vara klar i sin egen sexualitet. För att hantera detta återges professionella arbeta utefter realistiska mål, samtalar med kollegor, har ett empatiskt förhållningssätt och låter inte arbetet präglas av personliga värderingar. Analysen visar på två viktiga dimensioner i motivations- och behandlingsarbetet. Dessa är relation och bemötande. De professionella beskriver ett inkluderande förhållningssätt där de arbetar tillsammans med klienterna för att få dem delaktiga i behandlingsprocessen. De professionella berättar att de arbetar med att bekräfta klienterna, förstärka deras självbild och bygga upp en liksidig relation. De professionella beskriver även att de bemöter klienterna med acceptans, utan förmaningar och påpekanden. Detta för att klienterna ska åstadkomma en god relation till sig själva och kunna möjliggöra det socialpedagogiska erkännandet.