Många individer lever idag som identifierade sexmissbrukare, men det råder delade meningar inom forskningsvärlden om vad sexmissbruk och dess ursprung egentligen är. Vissa menar att det är genetiskt betingat och en sjukdom, medan andra tolkar det som ett beteende eller ”viljesjukdom”. Samtidigt finns det anledning att skilja den medicinska betydelsen av sexmissbruk från den sociala, där den senare kan förstås som socialt konstruerad utifrån individers upplevelser och erfarenheter av missbruket. En förståelse för sexmissbruk som subjektivt, socialt konstruerat saknar stöd i forskningen och syftet med denna uppsats är därför att analysera detta, samt vilken mening upplevelsen av sexmissbruket får för aktiva respektive nyktra sexmissbrukare och deras anhöriga. Detta görs med hjälp av socialkonstruktionistiska och fenomenologiska begrepp genom en textanalys av diskussioner från ett onlineforum för en självhjälpsgrupp ägnad fenomenet. Den metodologiska ansatsen är delvis fenomenologisk och delvis hermeneutisk för att fånga konstruktionen och meningarna i upplevelsen av missbruket. Resultatet av studien visar att sexmissbruk, i självhjälpsgruppens kontext, kan förstås som både individuellt och kollektivt konstruerat. Den individuella konstruktionen handlar om sexmissbruk som en ond påtvingande kraft, där befrielse från denna endast kan nås genom kontakt med en högre makt. Den kollektiva konstruktionen handlar om hur sexmissbruk formar en gemenskap, där det pågår en gemensam kamp emot tillfrisknande och där gemenskapen i sig är det enda sammanhanget inom vilket tillfrisknande kan ske. Resultatet visar även att det meningsfulla i upplevelsen av sexmissbruket framförallt handlar om missbrukets negativa konsekvenser, exempelvis förlusten av meningsfulla (exempelvis monogama) relationer, men även om gemenskapen och samhörigheten till likasinnade.

ABSTRACT     I den här uppsatsen ville jag visa hur kryssningspassagerarnas beteende kan beskrivas med hjälp av karnevaleska teorier i reality-programmet ”Färjans” sista säsong. Syftet var att visa hur det finns andra sätt att analysera serien på än enbart med hjälp av medieteoretiker som är kritiska till genre reality-tv som sådan. Jag har velat visa passagerarnas handlingsutrymme i programmet och beskriva hur deras handlingar ombord på båten kan ses som karnevaleska. Jag utgick från antropologiska teorier om karnevalen och det karnevaleska med hjälp av främst Victor Turner och Roberto DaMatta. Genom att beskriva kryssningen som en liminal fas och kryssningspassagerarna som ett communitas kunde jag visa hur människor beter sig i detta begränsade fysiska utrymme som båten utgör.  Resultatet visar att människor är ombord på båten av samma anledning om än uttrycksformerna kan skifta. I ”Färjan” ser tittarna människor ge sina känslor fritt spelrum. Jag beskriver därför båten som en slags social ventil för handlingar och känslor som inte kan uttryckas på land i vardagens sociala miljö.   Nyckelbegrepp: karneval, det karnevaleska, framställning, autonomi, sociala roller, kollektiv gemenskap