Ishockey är en idrott som är överrepresenterad av män både hos utövare och ledare. Idrotten, likt andra delar av samhället, genomsyras idag av könssteroetypa föreställningar om hur män och kvinnor ska vara, vanemässiga idéer om vad som är kvinnligt och manlig. Den rådande kulturen ses som exkluderande för de som inte lever upp till idealet om hur en man ska vara i ishockeyns rum. Tidigare forskning visar på att den hegemoniska maskuliniteten skapar maktförhållanden inom ishockeyn som bidrar till en underordnad av kvinnor där män tar anspråk på makten. Att förstå en orts betydelse och hur platsen, det vill säga ishallarna (ishockeyns rum) i denna studie, är av stor vikt för att förklara hur människors handlingar länkande till hierarkiska nätverk förstås utifrån ett kulturgeografiskt perspektiv. Under observationerna framgick det att orterna som brukssamhällen spelade en betydande roll under ishockeymatcherna som manifesterades i både musik och film. Syftet med studien är att undersöka hur maskulinitet som norm inom svensk ishockey manifesteras på läktare under sex stycken ishockeymatcher och hur Svenska Ishockeyförbundet arbetar med att bryta denna norm. Sex stycken matchobservationer genomfördes i Västmanland län med fokus på läktarsituationen och undersökningen av Svenska Ishockeyförbundets strategidokument ligger till grund för resultatet. Resultatet visar att det finns delar i strategidokumentet och observationerna som är progressiva för ishockeyn, när passion och delad glöd för ishockeyn uttrycks på det sätt som det gjordes i ishallarna. Samtidigt är det också problematiskt hur den hegemoniska maskuliniteten återskapas när åskådare uttrycker sig i negativ bemärkelse när de befinner sig i ishockeyns rum vilket kan skapa raka motsatsen till vad SvIF vill, att svensk ishockey ska vara en idrott med gemenskap och glädje.