Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur representanter för skolhuvudmän i olika kommuner resonerar kring en inkluderande skolverksamhet. Studien bygger i sin helhet på Bronfenbrenners ekologiska systemteori, där huvudtesen är att alla olika nivåer inom ett system påverkar varandra. Utifrån detta har studien inspirerats av fenomenologin för att belysa hur deltagarna resonerar kring och upplever inkludering, likvärdighet och sin roll som verksamhets- eller förvaltningschef. Resultatet har sedan analyserats tematiskt. Deltagarna är skol- och förvaltningschefer från sju olika kommuner i Sverige. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer som genomfördes online som spelades in och sedan transkriberades till flytande talspråklig text. Deltagarna representerar kommuner med mellan ca 5000 och 100 000 invånare vilket innebär att de har mycket olika förutsättningar och utmaningar kring att skapa en inkluderande skolverksamhet. Resultatet pekar, precis som tidigare forskning, på att det finns ett glapp mellan idén om inkludering och praktiken i skolans verksamhet. Detta glapp verkar inte heller minska, utan snarare öka utifrån deltagarnas resonemang om att sätta elever i exkluderande undervisning är utifrån en idé att det är för elevens bästa. Det innebär möjligen att det kan bli ännu vanligare att placera elever i exkluderande sammanhang utifrån denna idé om elevens bästa.