Denna studie syftar till att utforska hur införandet av programmering i skolundervisningen påverkar elevers inlärning. Målet är att analysera och förstå vilka konsekvenser introduktionen av programmering kan ha för elevernas kunskapsutveckling och förmåga att lösa matematiska problem. För att strukturera och genomföra min forskning har jag använt mig av vägledningen från Jarl Backmans bok "Rapporter och uppsatser", som har varit en viktig referens för att utveckla en metodologisk ram för mitt arbete. Programmering har blivit alltmer relevant i dagens teknologiska samhälle, och dess inkludering i skolundervisningen har blivit ett ämne av ökande intresse. Genom att integrera programmering i skolan kan vi undersöka hur det påverkar elevers inlärning. För att undersöka detta ämne har jag sökt olika källor, inklusive Brymans (2011) bok "Samhällsvetenskapliga metoder". Brymans teoretiska ramverk har varit användbart för att visa på olika perspektiv på inlärning och hur programmering kan påverka kognitiva processer. Jag har även utforskat empiriska studier och rapporter från skolan som har implementerat programmering i sin undervisning. Denna studie undersökte inlärningsprocessen för åtta elever i grundskolan som arbetade med programmeringsuppgifter i en klassrumsmiljö. Genom observation och analys av elevernas engagemang, samarbete och interaktion med läraren, baserat på teoretiska perspektiv som konstruktivism och det sociokulturella perspektivet, framkom flera viktiga insikter. Studien som genomfördes använde sig av intervjuer och observationer för att samla data om elevernas beteenden och interaktioner under programmeringslektioner. Observationerna följde ett specifikt protokoll som fokuserade på tre huvudområden: elevernas engagemang i uppgifterna, samarbetet mellan eleverna, och deras interaktion med läraren. Resultaten visade att elevernas engagemang i programmeringsuppgifterna varierade, med vissa elever som visade hög grad av fokus och andra som var mindre motiverade. Samarbetet mellan eleverna var generellt sett positivt, där många elever hjälper varandra att lösa problem och förbättra sina kodningar. Interaktionen med läraren varierade också, där några elever aktivt sökte hjälp och feedback medan andra föredrog att arbeta mer självständigt. Slutsatsen från studien var att elevernas engagemang och samarbete var avgörande för deras framgång i programmering. De som visade högt engagemang och aktivt samarbetade med sina kamrater och läraren utvecklade sina programmeringsfärdigheter mer effektivt. För att förbättra elevernas inlärning rekommenderas det att skapa en stödjande miljö som främjar samarbete, erbjuder extra stöd och uppmuntrar öppen kommunikation med läraren.