Informationssubventioner av olika typer – pressmeddelanden inkluderade – har fått ett allt större utrymme i journalistiken, inte minst till följd av ekonomiska påtryckningar där journalisterna måste skapa nyheter kostnadseffektivt. Därför använder de sig av färdig­paketerat material från externa aktörer. Kritiker i engelsktalande länder har karakteri­serat resultatet som churnalism, det vill säga att källstyrt material okritisk ”kärnas” till en nyhet.  Syftet med detta arbete är att undersöka hur pressmeddelanden av stora privata aktörer används i utvalda svenska lokaltidningar i norra Sverige. Inom detta område har lokaljournalistiken under senare år nedmonterats, vilket också minskat deras förutsättningar för källkritisk granskning. Studien bygger på en analys av hur pressmeddelanden från stora och dominerande bolag har följts upp av lokaltidningarna, kompletterad med kvalitativa intervjuer med både verksamma journalister och presstalespersoner om deras egen syn på användningen av pressmeddelanden i journalistiken. Teorier kring politisk ekonomi och käll­kritik tillämpas för att förstå såväl orsakerna som konsekvenserna av PR-källors inflytande inom den lokala journalistiken.   Studien visar att artiklar som bygger på pressmeddelanden i hög utsträckning används utan uppföljning eller oberoende källor. I själva verket är ett flertal artiklar nästan exakta återgivelser av de pressmeddelanden de bygger på, vilket ger avsändarna av press­meddelandena ett in­flytande i hur artiklarna vinklas. Ett resultat som är en konsekvens av tidsbrist hos journalisterna till följd av ekonomiska faktorer. För några företag är betydelsen stor då press­meddelandena utgör en väsentlig del av deras medienärvaro, medan den är låg hos andra lokala aktörer som syns i fler mediala sammanhang. Trovärdighet, oberoende och tendenser i artiklar som bygger på pressmeddelanden har således visat sig problematiska för lokal­journalistiken där relationen till de lokala aktörerna och det källkritiska uppdraget är en komplex balansgång.

En rapport från det globala managementkonsultbolaget McKinsey, Värdet av digital teknik i den svenska vården från 2016, har fått en viktig roll i myndigheternas och SKR:s arbete med att digitalisera den svenska vården. Uppsatsens syfte är att göra en källkritisk analys av rapporten och hur den omskrivits och debatterats i medierna. Målet är att få syn på vilka krafter som varit i rörelse när det gäller digitaliseringen av vården, och hur medierna fångat upp det. För att skapa förståelse inför analysen av aktörer, intressen och källor, ger uppsatsen en bakgrundsbeskrivning. Den visar på ett flerårigt och omfattande lobbyarbete med McKinsey i spetsen, både i Sverige och internationellt. Bolaget är spindeln i nätet mellan offentliga och privata intressen. Det teoretiska perspektivet i uppsatsen bygger på forskning om relationerna mellan journalister och professionella källor, och beskriver hur aktörer utanför medierna kan påverka opinionsbildningen, till exempel genom informationssubventioner och lansering av nyheter och tolkningsramar. Den empiriska analysen bygger på en källkritisk studie av McKinsey-rapporten och mediebevakningen från lanseringen 2016 fram till våren 2021. Mediematerialet omfattar 85 nyhets- och opinionsartiklar. Uppsatsens huvudfråga är ”Hur har svenska medier – ur ett källkritiskt perspektiv – rapporterat om McKinsey-rapporten Värdet av digital teknik i den svenska vården?”. Svaret är att nyhetsrapporteringen har återgivit rapportens innehåll, men utan kritiska frågor eller uppföljning. Journalisterna har accepterat McKinseys påståenden och försöker inte verifiera dem. Uppsatsens delfråga ”Vilka källor används i McKinsey-rapporten och vad säger källanvändningen om rapportens trovärdighet?” besvaras i dokumentanalysen med att källanvändningen varit mycket svepande och oklar. Det gör att rapportens trovärdighet kan ifrågasättas. Den övervägande delen av både nyhets- och opinionsartiklarna ansluter sig till rapportens tolkningsramar och reflekterar inte över vare sig ramarna, avsändaren eller sammanhanget. Rapporten har fungerat som en informationssubvention till medierna och en lagstiftningssubvention till politiker och andra beslutsfattare i vård och omsorg.