The aim of this master thesis project is to investigate how cities strive to be globally competitive affect local residents in informal settlements, generically called slum dwellers. This question is approached trough a case study of one of Rio de Janeiro’s informal settlements ‘favela’ Santa Marta. The favela’s public spaces have been studied in order to reveal how Rio’s search for increased global status has affected the management of the spaces and consequently the favela dwellers. Rio de Janeiro is using a well-acknowledged strategy towards global competitiveness, the hosting of international mega-events. Within the near future the city is presenting two of the world’s most well-known events: the FIFA World Cup and the Olympic Games. The games are being used as a tool to attract tourists and foreign investments, which are expected to help the city to Compete Globally. However, our findings show that this is happening at the expense of the city’s vulnerable slum dwellers and that Rio to some extent is Losing Locally. For example, slum areas that can contribute to presenting Rio as an attractive city, or have an unexploited economic potential, are increasingly integrated to the formal city. The residents of these areas are affected in several ways, for example through being evicted on behalf of more economically beneficial establishments. Remote slums with no interest for investments are however still separated from the formal city and left without support for its residents. Trough our research we have found that when a city set out to be globally competitive, it uses neoliberal market strategies, like hosting mega-events, since that is apprehended as the only trajectory towards development. Although, we suggest that the known strategy for development should be revised in order to not violate human rights. / Målet med detta examensarbete är att undersöka hur städers strävan efter global konkurrenskraft påverkar de lokala invånarna som bor i informella bostadsområden, så kallade sluminvånare. För att besvara frågeställningen har vi utfört en fallstudie av det informella bostadsområdet ‘favela’ Santa Marta i Rio de Janeiro. Santa Martas allmänna platser har studerats för att få en förståelse för hur Rios strävan efter global status har påverkat hanteringen av favelans allmänna platser och följaktligen dess sluminvånare. Rio de Janeiro använder sig av en internationellt erkänd strategi för att bli globalt konkurrenskraftig, nämligen att anordna internationella mega-event. Inom en snar framtid kommer Rio vara en av värdstäderna för fotbolls VM, och två år senare ska staden vara värd för de Olympiska sommarspelen. Sportevenemangen används som ett politiskt verktyg för att attrahera turister och internationella investeringar som ett steg mot ökad global konkurrenskraft. Resultatet av vår studie visar dock att detta sker på bekostnad av stadens utsatta sluminvånare och att strävan efter global uppmärksamhet kan ha negativ inverkan på lokal nivå. De slumområden i Rio som kan tänkas bidra till en attraktiv bild av staden, alternativt innehar outnyttjad ekonomisk potential, blir integrerade i den formella staden. Invånarna i dessa områden blir negativt drabbade på en rad olika sätt. Exempelvis har ett flertal människor blivit vräkta då området de bor på kan användas till mer ekonomiskt lönsamma ändamål. Avlägsna slumområden utan ekonomiskt intresse blir dock ignorerade. Resultat från vår studie visar att när städer planerar för en ökad global konkurrenskraft använder de sig av neoliberala marknadsstrategier, som mega-event, eftersom detta anses vara det enda tillvägagångssättet för ekonomisk utveckling. Vi föreslår dock att denna rådande strategi behöver utvecklas, uppdateras och få sällskap av alternativa vägar mot utveckling då den i dagsläget leder till att mänskliga rättigheter bryts.

The demographic trend of Sub-Saharan African shows rapid population growth, which is expected to stay. Parallel to that, urbanization has been accelerating in the region. This has increased the prevalence of informal settlements, which are seen as problematic and unsustainable as they often provide lower quality of life. The households in informal settlements often lack accessibility to housing finance, which lower their economic opportunities. One of the largest informal settlements in Africa is Kibera, located in the Kenyan capital of Nairobi. This paper aims to examine what housing finance models that are accessible for the residents in Kibera, as well as to investigate what can be done to increase accessibility and affordability to housing finance.  The methods included usage of the insights from the literature review, analysis of publicly available information and semi-structured interviews. The results showed that informal housing finance sources still dominate the capital supply in Kibera, including self-finance, family and friends, remittances and chamas (local savings and credit groups). However, there are formal alternatives such as SACCOs, microfinance banks, government initiatives and mobile lending. Besides those, some data indicated that banks have become more flexible and accessible, starting from low levels. Conclusions were made on potential measures taken to increase accessibility and affordability. These include increasing the quantity of subsidized community-based schemes and formalization projects, fostering flexibility in the formal banking system, promoting community-led initiatives, lowering interest rates through enhanced public management, streamlining the legal property system, reducing bureaucratic hurdles in housing transactions, lowering heavy taxes and fees in construction, and combating corruption. / Den demografiska trenden i Subsahariska Afrika visar på en snabb befolkningstillväxt som förväntas bestå. Parallellt med detta har urbaniseringen accelererat i regionen. Detta har ökat förekomsten av informella bostadsområden, vilka ses som problematiska och ohållbara eftersom de ofta innebär lägre livskvalitet. Hushållen i informella bostadsområden saknar ofta tillgång till bostadsfinansiering, vilket minskar deras ekonomiska möjligheter. Ett av de största informella bostadsområdena i Afrika är Kibera, beläget i den Kenyanska huvudstaden Nairobi. Denna uppsats syftar till att undersöka vilka bostadsfinansieringsmodeller som är tillgängliga för invånarna i Kibera, samt att undersöka vad som kan göras för att öka tillgängligheten och den ekonomiska överkomligheten till bostadsfinansiering.  Metoderna inkluderade användning av insikter från litteraturöversikten, analys av offentligt tillgänglig information och semistrukturerade intervjuer. Resultaten visade att informella källor för bostadsfinansiering fortfarande dominerar kapitalförsörjningen i Kibera, inklusive självfinansiering, familj och vänner, remitteringar och chamas (lokala spar- och kreditgrupper). Det finns dock formella alternativ såsom SACCOs, mikrokreditbanker, statliga initiativ och mobil utlåning. Förutom dessa indikerade vissa data att banker har blivit mer flexibla och tillgängliga, med start från låga nivåer. Slutsatser drogs om potentiella åtgärder för att öka tillgängligheten och den ekonomiska överkomligheten. Dessa inkluderar att öka subventionerade samhällsbaserade program och formaliseringsprojekt, främja flexibilitet i det formella banksystemet, uppmuntra lokalt ledda initiativ, sänka räntorna genom förbättrad offentlig förvaltning, effektivisera det juridiska fastighetssystemet, minska byråkratiska hinder vid bostadstransaktioner, sänka höga skatter och avgifter vid nybyggnation samt bekämpa korruption.